Sanslöst dyr Alucard beställd

1 svar

Jag har lyckats ducka för First4Figures hittills. Deras grej är att designa ohyggligt detaljerade och ohyggligt dyra figurer. Bland annat gjorde de för länge sedan en Samus från Metroid Prime och hennes skepp. Det finns figurer från Dark Souls inklusive Ornstein. De har också gjort Dracula från Lords of Shadow, som var lätt att ignorera. Även Simon Belmont, som alltid sett korkad ut i sin Conan-stil.

Men inte Adrian Fahrenheit Tepes. Om någon vill veta hur man får mig att spendera runt 5000 kronor för en spelstaty, så här går det till. ... Läs hela texten

Fans startar Demon’s Souls-server

Lämna ett svar

Jag är inte direkt förtjust i grejen att driva servrar för spel som fortfarande är igång, som World of Warcraft. Det är rätt bokstavligen piratverksamhet. När ett spel däremot har haft servrar som har stängts ner är det en helt annan sak. Demon’s Souls stängdes ner i februari efter nästan nio år, långt efter den första gången de hade tänkt stänga servrarna. Möjligen kommer det att bli en nyversion en vacker dag. Men de inbitna fansen nöjer sig inte med möjligen, och har byggt ihop en egen server! ... Läs hela texten

The Neverending Avdank

2 svar

Ack. Nu har jag ju kortlekarna i min hand, kompletta med boxar och allting. Det hade varit så enkelt att bara trycka på knappen och beställa en trave till och börja sälja. Men givetvis fanns det några pyttesmå missar. Det var felaktiga citattecken på ett ställe (orsakat av en kopiering från ett annat program) och ett felaktigt ord på ett annat. Bara att redigera, spara om korten, krympa ner dem till det formatet som tryckeriet vill ha, och lägga in i det hyfsat användarvänliga systemet på Drivethrucards. Klart? ... Läs hela texten

Black Panther var fantastisk

Lämna ett svar

Den har fått fantastisk kritik och den förtjänade det. Black Panther är kort sagt en av de bästa Marvel-filmerna hittills. Den följer några enstaka uttjatade troper men i det stora hela är det en frisk fläkt.

Kanske den främsta anledningen är en strålande skådespelarensemble, som bygger upp ett enormt intressant karaktärsgalleri. T’Challa själv (Chadwick Boseman) är förbaskat cool men lite mer mänsklig här än i Civil War, där han bara var en mystisk cooling som ingen annan kände. Men han känns närmast ordinär jämfört med sina kompanjoner. Starkast är nog trion Okoye, Nakia och Shuri. Okoye (Danai Gurira) är general och ledare för Dora Milaje, en kvinnlig elitstyrka och livvakter. Nakia (Lupita Nyong’o) är T’Challas ex och en superagent. Och Shuri (Letitia Wright) är James Bonds Q och NCIS-Abby i ett, supergeniet som har utvecklat Black Panthers superutrustning och mycket av den moderna teknologin i Wakanda. ... Läs hela texten

Recension: Moss

Lämna ett svar

Ett av de mest efterlängtade PSVR-spelen har anlänt och jag har spelat igenom det. Med tanke på att det släpptes i förrgår är det kanske lite oroväckande och nej, det här är inte heller något mastodontspel för VR. Snarare skulle jag vilja jämföra det med exempelvis Trine. Det är ett ganska kort pusseläventyr med actioninslag, och med VR-upplägget som den stora nyheten.

När jag började med PSVR var faktiskt Robo Rescue en av höjdpunkterna och jag insåg direkt att plattformsspel mycket väl kan fungera i VR. Och som spelet är upplagt hade det inte fungerat utan VR. Du är med i spelet, som Läsaren. I en lite Ende-doftande inramning sitter du i en övergiven katedral och läser berättelsen om Quill och hennes äventyr. Quill är en liten men extremt modig mus, lite komiskt nog den andra modiga musen det här året (Ghost of a Tale släpps ju alldeles snart). Hon springer på dig ute i skogen, där du är en No-Face-liknande varelse som bara skymtar till reflekterad i vattendrag. ... Läs hela texten

Recension: Night in the Woods

Lämna ett svar

Night in the Woods blev för mig två kvällar i soffan, men det var minst sagt kvalitativa kvällar. Det släpptes ursprungligen för ett år sedan, men den våren var så späckad med spel att jag inte ens märkte det. Nu dök det istället upp till Switch, så jag passade på att dryga ut spelutbudet lite.

Spelet kretsar kring Mae, en tjugoårig tjej som avbryter sina högskolestudier för att återvända hem till den sömnig småorten Possum Springs i Mellanvästern. Varför hon gjorde det återstår att se, men inledningsvis handlar det om att utforska omgivningarna. Det är en ganska välbekant upplevelse när Mae reagerar över folk som har flyttat ut och butiker som har stängt. Hon tar snart kontakt med tre av sina barndomsvänner som blivit kvar. ... Läs hela texten

Ivy och Zasalamel återvänder

1 svar

Ingen är väl överraskad över att Isabella Valentine har återvänt till Soul Calibur VI. Hon har ju varit med i samtliga spel och har länge varit en favorit. Själv spelade jag rätt mycket Ivy i det första spelet och lite i femman, men hon har tenderat att förändras väldigt mycket mellan spelen. I del fyra gick också designen fullkomligt överstyr och blev bara patetisk. Yes, jag vet att hela poängen med Ivy är sexig dominatrix och så vidare och så vidare (trots att hon är en alkemist som helst borde ha grova handskar, läderförkläde och ansiktsmask på sig), men när det börjar handla om trådar så blir det groteskt snarare än läckert någonstans. Här … har hon i praktiken samma kläder som i ettan men de kunde inte låta bli att skära bort några kvadratdecimeter här och några kvadratdecimeter där, så att slutresultatet blir rätt plumpt igen. Onödigt. Lyckligtvis har Ivy alltid haft grymma sekundära kostymer. ... Läs hela texten

20020220

Lämna ett svar

Idag råkar det vara exakt sexton år sedan en rätt speciell konsert. På den tiden hade det förstås släppts en del arrangerade skivor med Final Fantasy-musik, då inte minst från Final Fantasy VIII och IX. Men det var länge sedan Orchestral Game Concert hade körts, sisådär runt 1995, och dagens relativt vanliga framträdanden var det förstås inte tal om.

20020220 framfördes konserten och det är också namnet på skivan som släpptes i samma veva. Inspelningen är fördelad på två skivor som innehåller en del mellansnack som man förstås helst hoppar över, och på dessa finns gräddan av Final Fantasy-musik fram till då. Intressant nog är det åttan som har flest inslag, med ”Liberi Fatali”, ”Don’t Be Afraid”, ”Love Grows”, ”The Man with the Machine Gun” och det exakta arrangemanget av seriens ledmotiv. Men klassikerna finns med: ”Aeris Theme”, ”Tina’s Theme”, ”To Zanarkand”, ”One-Winged Angel” och både ”Suteki da ne” och ”Melodies of Life” med sina respektive sångerskor, plus ett medley med det bästa från del ett till tre. Av de sexton stycken som framförs är det egentligen bara ”Yuna’s Determination” som inte är en hundraprocenting klassiker. ... Läs hela texten

Eight Lego Classic Space Exosuits

Lämna ett svar
Exosuit Original 01

The Lego Ideas Exosuit was just the beginning. Here are my seven additional specialized Exosuits based on the different Classic Space designs.

CS001-A All-Purpose Exosuit (original Lego Ideas design)

CS001-B Frontier Exploration Exosuit

CS001-C Mining Operations Exosuit

CS002-FT Communications Exosuit

CS003-BT Counter Espionage Exosuit

CS004-SP Law Enforcement Exosuit

CS005-MT Logistics Exosuit

CS006-IP Arctic Explorer Exosuit

Commodore: The Amiga Years – boken

Lämna ett svar

Det är närmare tre år sedan jag hjälpte till att Kickstarta bokprojektet Commodore: The Amiga Years av Brian Bagnall. Det hela drog förstås ut på tiden och boken blev inte klar förrän två år efter planerat datum, och sedan dröjde det ytterligare några månader innan boken landade hemma hos mig. Men nu har jag läst hela. Var den värd väntan?

Det här är en uppföljare till Commodore: A Company on the Edge. Det fanns som möjlighet att få ett exemplar av den som en del av kampanjen men uppriktigt sagt intresserade det mig inte. Tiden med VIC-20 och framgångarna med Commodore 64 var det som gjorde företaget stort, men eftersom jag aldrig ägde dem har jag inget historiskt intresse av dem. Istället såg jag fram emot att få höra hela berättelsen bakom det lilla teamet bakom Amiga och deras turer med Commodore. Det jag inte visste var hur boken egentligen skulle vara upplagd. Kanske hade jag då låtit bli, men det var ändå tur att jag inte gjorde det. ... Läs hela texten