Kategoriarkiv: Playstation 5

Playstation Showcase 2023

I brist på E3 skulle det här vara den stora grejen, motsvarigheten till Sonys konferens där vi får veta vad vi ska hypa upp oss över det närmaste året. Dessutom utlovades nyheter till PSVR2, och det har varit lite dåligt på den fronten, särskilt från Sony själva. Skulle det bli ett nytt Astrobot? Konverteringar av föregångaren och Wipeout? Kanske självaste Alyx?

Vad gäller PSVR2 så blev besvikelsen närmast total. Ett plus, Resident Evil 4 är spelbart helt igenom och var det närmaste man kom att utmana Meta, då den här VR-remaken är cirka 35809 gånger snyggare än den på Quest 2. Men inte utmana för mycket, för Meta släppte äntligen Beat Saber med ett låtpaket av Queen som jag förstås omedelbart laddade ner. Men annars var det plågsamt fattigt. Arizona Sunshine 2 intresserar mig föga, inte heller det godtyckliga skjutaspelet Crossfire: Sierra Squad. Möjligen kan det Returnal-doftande sci-fi-spelet Synapse bli något, men det är helt oprövat. Sen var VR-sektionen slut. Korkat nog visade de upp Bungies nya version av Marathon direkt efter och jag trodde ett ögonblick att självaste Bungie skulle göra ett VR-spel. Men ack. Det släpps fortfarande massor av bra VR-spel men det ser extremt dåligt ut för allmänheten som ännu inte är frälst när Sony inte kan engagera sig mer än så här. ... Läs hela texten

Gran Turismo 7 VR är sanslöst

Min relation med Gran Turismo är sporadisk men hjärtlig. Utan egentligen minsta lilla intresse av bilspel köpte jag det första för att det var så oerhört imponerande för sin tid, och fortfarande tillgängligt. Lite senare blev det Gran Turismo 3 av ungefär samma anledning. Jag spelade sen bara då och då, och det blev väldigt lite av Prologue. Jag hade egentligen inget intresse av del sju heller förrän det fick VR-stöd.

Även om jag inte bryr mig om bilar så länge de inte råkar vara Transformers, så är Gran Turismo lite samma sak som en riktigt bra talare. Det blir alltid intressant om någon är extremt kunnig och extremt engagerad, och Kazunori Yamauchi är ungefär så kunnig och engagerad som man kan vara. Det smittar helt enkelt av sig, och efter att ha spelat Gran Turismo 7 är jag också bilfantast, åtminstone för tillfället. ... Läs hela texten

Första intrycken av Playstation VR2

Äntligen är den här! Jag slutade mer eller mindre använda min Playstation VR när jag bytte konsol, och gav bort både konsolen och headsetet till min syster. Under tiden höll Oculus Quest ställningarna, men jag har längtat efter den nya VR-generationen.

Själva headsetet är en rak evolution från föregångaren, bättre på de flesta sätten men utan större ergonomiska förändringar. Det behövs fortfarande lite vana för att få det på rätt plats på huvudet. För nybörjare är det lätt att sätta skärmarna för lågt framför ögonen vilket gör hela synfältet suddigt oavsett övriga inställningar, så det gäller att dra ner bandet i nacken och spänna åt det en aning så att headsetet sitter stadigt i pannan. När jag väl har vant mig är det utmärkt och jag tror snarare att min syn börjar sätta gränsen. De medföljande hörlurarna fästs baktill och fungerar okej, men jag är inte förtjust i öronpluggar och de dinglar lite i vägen när man tar på sig headsetet. Istället använde jag Pulse 3D-hörlurarna, som passar över headsetet (naturligt nog) men kan vara lite knepiga att få på plats. ... Läs hela texten

Tung premiär för Playstation VR2

Sony har äntligen bekräftat premiärlistan på spelen som släpps samtidigt som Playstation VR2 den 22 februari, och det var några glada nyheter. Jag har följt en inofficiell lista med många intressanta titlar, och nu avslöjades ännu några.

Gran Turismo 7 var redan bekräftat, men det var oklart hur mycket av spelet som skulle fungera i VR. Allt, visar det sig, utom split-screen (vilket kanske är rimligt). Jag är fortfarande inte riktigt beredd att lägga all min tid och lite till på banracing, men det är en jättetitel. ... Läs hela texten

Varför är Playstation Store fylld med skit?

Ett fenomen som har blivit allt mer påträngande på sistone är den ohyggliga mängden spel som släpps varje tisdag på Playstation Store. Det brukar vara något spel man faktiskt känner till, någon retroutgåva och så ett gäng spel som jag inte har någon aning om men som någon, någonstans ändå har lagt ner själ och hjärta i under ett år eller mer. Inget av detta är egentligen ett problem. Även om det inte längre finns något ”Nintendo Seal of Quality” så var det länge ett stort problem för spelutvecklare att plattformsägare dikterade vad som fick och inte fick släppas, men nu kan vem som helst som vill skapa ett nytt mästerverk få ut det även på konsol. ... Läs hela texten

Street Fighter 6 visat och läckt

På Sonys State of Play visades en rätt maffig trailer på Street Fighter 6, som kommer att släppas nästa år. Ungefär samtidigt läckte också bilder på i princip hela karaktärsgalleriet, så det finns väldigt mycket att förundras över.

Till att börja med: denna gång finns ett ordentligt enspelarläge där man rör sig runt i Metro City. Man verkar spela som en egen karaktär och ryktet säger att det kommer att finnas ett figurskaparverktyg. En hittills okänd tjej slåss mot Chun-Li och hon kan också vara egenskapad eftersom hon inte finns med i läckan. En annan generell grej är att spelet är ordentligt hip hop-influerat i allt från grafisk stil till musiken, vilket egentligen är en återgång till Third Strike. ... Läs hela texten

Recension: Eiyuden Chronicle: Rising

Den andliga uppföljaren till Suikoden är fortfarande en bra bit bort, men på samma sätt som att Bloodstained fick ett sidospel att hålla sig upptagen med har Eiyuden Chronicle sitt egna extraäventyr. Eiyuden kommer alltså att mer eller mindre bli ett klassiskt Suikoden-spel med allt vad det innebär av dragbaserade strider och pixelgrafik. Men en viktig del av de gamla spelen var att det gick att kopiera över sina sparfiler från ettan till tvåan till trean, och på så sätt låsa upp lite roliga hemligheter som knyter ihop spelen. Men Eiyuden är ju det första i serien, så vad göra? Rising är inte bara ett smakprov på Eiyuden-världen, det är sannolikt också ett sätt att göra en sån koppling. ... Läs hela texten

Recension: Elden Ring

Det fanns en liten, liten risk att Elden Ring skulle gå samma öde till mötes som många andra spel som försöker bredda sig så mycket att de förlorar allt djup. Det hade kunnat bli ett modernt Elder Scrolls där rollspelsinslagen helt försvann till förmån för lättillgänglig fantasyaction. Men så blev det förstås inte, för Hidetaka Miyazaki och teamet på From Software är fenomenala.

Elden Ring må inte vara Dark Souls 4, men steget till en öppen värld har inte på något sätt inneburit att From Software har snålat in på det de är bäst på. Det tog visserligen tre gånger längre än de tidigare spelen, men Elden Ring är i princip som om de hade utvecklat Dark Souls 4, 5 och 6 och sedan fyllt ut världen mellan dem med bitar av World of Warcraft. Det är gigantiskt på alla tänkbara sätt, och världen öppnar sig på ett fascinerande sätt. Allt eftersom du utforskar expanderar kartan och visar ännu fler möjligheter. Det är också smart gjort ibland när man blir teleporterad till ett hörn av kartan där man överhuvudtaget inte bör vara än, bara för att visa hur långt man kan ta sig. Lite oväntat älskar jag också kartan, som bara lägger till saker du har upptäckt, och bara antyder att det finns mer att hitta. Den blir ett hjälpmedel snarare än en checklista. ... Läs hela texten

Semesterbilder från Elden Ring

Spoilervarning!

Jag tog ledigt måndagen för att spela extra mycket Elden Ring, och det blev närmare trettio timmar den här första helgen. Och ändå är jag inte i närheten av att vara klar. Som jag redan konstaterat är det sanslöst öppet, och jag älskar hur jag kan ta mig runt nästan vart som helst. Och det mest fascinerande är att det inte nödvändigtvis är fel väg att gå. Ibland hittar jag någon väldigt märklig passage genom att hoppa ner från en balkong, och så visar det sig vara rätt ställe. Eller en extraboss någonstans. Det belönar mitt utforskande på ett sätt som jag egentligen inte upplevt någon annanstans, ens i World of Warcraft. Samtidigt, eftersom det trots allt är ett spel som skickliga Youtube-gurus kommer att spela igenom på level 1 om ett litet tag, så är det oftast genomförbart om man är försiktig eller bra på att fly till häst. Skillnaden i skada är inte så gigantisk att det är omöjligt, till skillnad från om man till exempel skulle försöka slåss mot en level 60-fiende i just World of Warcraft på level 20. ... Läs hela texten

Elden Ring är öppet på riktigt

Extremt tidigt i spelet, men dygnsrytmen skapar en del fantastiska scener.

Wow. Eller kanske, WoW. Jag spelade Elden Ring över tio timmar igår och upplevelsen hittills är omtumlande. Även om spelet har lite tydligare pekpinnar vart man förväntas gå som nybörjare så har det en vidöppen värld, inte minst tack vare möjligheten att hoppa och rida. Så jag avvek snabbt från den rekommenderade vägen och har hittat platser jag aldrig kunnat föreställa mig. Nu vill jag förstås inte spoila vad som finns, men låt mig berätta i väldigt vaga termer.

En väldigt uppenbar del av den här världen är de enorma gyllene världsträden, eller Erdtrees. Jag bestämde mig för att komma fram till ett av dem, och väl där hittade jag en ruin i närheten. Där kunde det kanske finnas en liten dungeon, tänkte jag, men passagen ledde snabbt till en helt annan omgivning, mer intensivt fantasifull och magisk än något i Dark Souls. Det är just där tankarna gick till World of Warcraft. Fienderna var uppenbart svårare men ändå hanterbara när jag var väldigt försiktig, och vägen gick vidare över öppna ytor där jag bombarderades av prickskyttar. Till slut hittade jag en av spelets valfria passager som måste öppnas med nycklar, lite som Dark Souls 2 och dess Pharros Lockstones. Jag behövde två, så jag fick återvända lite senare. Men passagen tog mig till en helt annan del av världen än det ganska gemytliga Limgrave i början. ... Läs hela texten