300 toppspel #76: Street Fighter Alpha 3

streetfighteralpha3Street Fighter Alpha 3
Format PSone/DC/Saturn
Utvecklare Capcom
År 1999

Under flera år hade det släppts konverteringar av Capcoms fightingspel till PSone, men de hade alltid haft någon sorts brist, någon uppoffring för att rymmas i det minimala internminnet. De färgsprakande CPS2-spelen (Darkstalkers, Marvel-spelen och själva Street Fighter) blev bättre och bättre, men i Street Fighter Alpha 3 var det mäktigare än någonsin. Inte nog med att det innehöll allt från arkadversionen, det hade också ett helt gäng exklusiva figurer inklusive den märkligt ratade Guile och Super-trion Fei-Long, T.Hawk och Dee Jay. Street Fighter Alpha 3 var banne mig komplett.

Och Capcom gjorde storverk. Alpha 3, när det till sist släpptes i PAL-version, var strålande. World Tour Mode var deras mest givande ensamspelarläge någonsin, spelet hade specifika berättelser för var och en i det enorma karaktärsutbudet, laddningstiderna var fullt humana och praktiskt taget all animation fanns på plats. Det var till och med en bra PAL-konvertering. Jag spelade Street Fighter Alpha 3 i långa banor, befäste Ken som min favorit, återupptäckte Fei-Long och Vega, och blev oproportioneligt förtjust i de obskyra Cammy-kopiorna Juni och Juli.

I efterhand har Street Fighter Alpha 3 fått åtskilliga strålande uppdateringar, som dessutom har lagt till ännu mer material. Till GBA-versionen (som var oväntat acceptabel) fick vi Capcom vs SNK 2-gästerna Eagle, Maki och Yun. Till PSP-versionen av samma spel dök även Ingrid från Capcom Fighting Jam upp. Och slutligen blev det en optimal version i Street Fighter Alpha Anthology som inte nöjde sig med en arkadperfekt konvertering med extra allt, utan dessutom stoppade in ytterligare nya ISM-er och hemliga spellägen.

Det finns Street Fighter-spel som är bättre rent spelmässigt. Third Strike är fortfarande bäst och jag skulle nog möjligen ranka Super Street Fighter IV högre också, men i det sammanhanget är det knappast en skam att vara trea. Och innehållsmässigt är Street Fighter Alpha 3 överlägset det mesta i genren. En modern utgåva vore ytterst trevligt, men i det här fallet, som med Darkstalkers 3, är arkadperfekt inte nog.

En tanke kring ”300 toppspel #76: Street Fighter Alpha 3

  1. Erik Malm

    Alpha-eran… från det förhållandevis casualvänliga SFA1 med cancellable chains och (för sin tid) följsamma kontroll, via SFA2s Custom Combos till hardcore-SFA3 (striktaste combotimingen sedan ST, V-ism, lägre skada per träff).

    Det enda jag principiellt har emot serien är att storyn IMO spårade ur ordentligt, speciellt i och med Evil Ryu och *allt* i SFA3. Och SFA3s ”Totally Radical”-kommentator är värre än sin motsvarighet i RBS….

Lämna ett svar