Game storsatsar på retro nu. Det är nog en ganska klok investering, åtminstone på kort sikt. Med en tveksam begagnatmarknad för Xbox One och Playstation 4 finns risken att deras stora inkomstkälla stryps. Att sikta på det lite mer engagerade spelarfolket kan vara ett sätt att locka tillbaka folk till butikerna, med ett annat utbud än vad man redan kan beställa billigare från Webhallen eller Amazon.
Hur som helst, nu köper de in spel i massor och jag äger spel i massor, som generellt samlar damm. Rent konkret kan man dela in samlingen i tre kategorier:
* Spel som tillhör mina favoriter och finns på topp 300-listan. De säljer jag inte, om jag inte har flera exemplar eller nyare versioner.
* Spel som är kul att ha kvar och inte har något större värde.
* Spel som har ersatts av nyare versioner och/eller som jag troligen aldrig mer kommer att spela.
Den sista kategorin tog för mig upp drygt åttio spel i PAL-version i komplett skick, så jag packade ner alltihop i en flyttkartong och gick till Game.
Resultatet? Jo, jag är rätt nöjd. Vissa spel behöll jag, Metroid: Zero Mission, Klonoa 2 eller Final Fantasy Origins var inte värda att ge upp för de futtiga slantarna de betingade. Jag behöll också Gunsmoke, Batman och Rad Gravity som ändå är lite unika spel som inte var värda så mycket. Men lösa kassetter av Mega Man och Mega Man 2, som jag har trettionitton andra utgåvor av, för 120 respektive 100? Bort. 100 kr för Stunt Race FX, bort. 200 kr för RC Pro Am, bort bort.
Generellt fick jag runt 50 kr för GBA-spelen, blandade priser till PSone, 10-20 för PS2- och Xbox-spel, 50-100 för de flesta Dreamcast-spelen och oväntat nog mellan 10 och 150 kr för Saturn-spel, där Guardian Heroes toppade. Zelda DX till Game Boy Color var värt 200 kr, Mega Man X4 till PSone 300 kr och Shenmue 2 hela 600 kr.
Det sistnämnda våndades jag lite över. Det pajar min samling en aning, Shenmue 2 är ändå lite av en favorit. Men det är inte lika ikoniskt som ettan, jag kommer realistiskt sett aldrig att spela det igen, och 600 kr är egentligen mer än det är värt. Och så är det ju generellt. Visst finns risken att jag kommer att vakna kallsvettig en natt om tre år och vara i desperat behov av att spela Last Bronx till Saturn. Men förmodligen inte. Och i de flesta fallen finns ju numera möjligheten att köpa dem igen, nerladdningsbart.
Slutnotan gick på minus 4150 kronor, vilket förstås aldrig gör ont. Det är pengar som jag nu kan köpa en Wii U för (om Nintendo övertygar på E3) eller lägga i Playstation 4-fonden. Inte så illa för en hoper dammsamlare. Men vad jag ursprungligen betalade för de här spelen, 10-15 år sedan, det ska vi nog inte börja rota i…