Jag hade en dröm, och fördelen med drömmar är att de kan ha rätt maffiga produktionsvärden. Det här var en sån där mastodontfilmsdröm, där saker bara hände och eskalerade, och där jag efter ett tag började inse att jag var med i en tv-serieversion av Half-Life. Och jag börjar fundera, nu när jag har vaknat: skulle det fungera med en tv-serie utan uppenbara klipp (förutom när huvudpersonen sover), helt i förstapersonsperspektiv? Jag menar, det borde ju finnas en jättepublik som är van vid berättarstilen, efter alla dessa shooters. Det skulle bli som en blandning av 24 och Walking Dead, givetvis med smarta övergångar som i Children of Men för att maskera klipp. Till stor del skulle det behöva regisseras kontinuerligt runt huvudpersonen, men rent tekniskt kan det fungera: det visade den experimentella filmen Time Code.
Kategoriarkiv: Film
Lego-filmen är en framtida klassiker
Med den odrägliga ”Everything is Awesome”-låten i hjärnan skyndar jag hem genom östersundsnatten. Jag gick på den sena föreställningen av två skäl: dels ville jag se The Lego Movie på engelska och dels ville jag undvika den ofrånkomliga misstänksamheten när en vuxen (nåja) människa sitter ensam på en ”barnfilm”. Ensam blev jag dock i vilket fall som helst. Det var bara jag i hela biografen, så gott om benutrymme fanns det i alla fall.
Eftersom ingen var där kan jag däremot konstatera att alla borde ha varit det. The Lego Movie är visserligen perfekt för mig som kommit ut ur ”the dark ages”, och fullproppad med detaljer som bara en hyfsad legofantast kan upptäcka, men det är samtidigt en riktigt smart och rolig berättelse som både vuxna och barn kan uppskatta. Den främsta parallellen är förstås Toy Story, men Lego har den fördelen att de sedan länge korsat figurer från alla tänkbara universum – och att det är meningen. Att en Mr Potato Head umgås med Barbie var väl charmigt, men på varenda unges sovrumsgolv har Jack Sparrow och Darth Vader länge kunnat vara ute på äventyr med riddare och godtyckliga stadstjänstemän.
Lego-Ghostbusters uppvisade
Möjligen på grund av att det är ett trettioårsjubileum har Lego skyndat på med sin officiella version av Brent Wallers Ecto-1 och Ghostbusters-team. På Toy Fair 2014 visade de upp den slutgiltiga versionen, som kommer att släppas i juni för 50 dollar. Räkna dock med ett betydligt högre pris här i Sverige då Back to the Future-bilen använde världens märkligaste växlingskurs från 30 dollar till 550 kronor. Men det spelar ingen roll. Jag vill ha den. Ghostbusters är en av mina favoritfilmer från den gamla goda tiden och de är ju fantastiskt applicerbara på vilket scenario som helst. Jag har till exempel ett par Lego-ringvålnader i bokhyllan här som borde börja känna sig lite oroliga…
Frozen är Disneys bästa på länge
Det var lite besvärligt att få se Frozen här i Östersund. Även om jag väldigt gärna ville se den, så var jag inte riktigt redo att sitta på den svenska föreställningen tillsammans med hundra ungar och deras föräldrar. Den engelska versionen känns snäppet mer legitim och, framför allt, är det också originalet. Med Idina Menzel. Så jag fick pallra mig dit på en av de få engelska visningarna.
Det är viktigt, eftersom Frozen är en återgång, möjligen tillfällig, till Disneys musikalera. Ni vet, då de tolkade klassiska sagor och alla brast ut i sång i alla lämpliga och olämpliga situationer. Den eran som gav oss A Whole New World, Be Prepared, Colours of the Wind och en sång om att en kvinna antingen ska underkasta sig sexuellt eller dö. Ni vet, den gyllene eran.
Ghibli gör Ronja Rövardotter!
Minnesgoda animefans kanske minns att Hayao Miyazaki en gång i tiden besökte Sverige för att försöka övertyga Astrid Lindgren om att få göra filmer av hennes verk. Astrid var skeptisk och det blev inget av resan, förutom en massa bilder som sedermera skulle resultera i att Kiki’s Delivery Service utspelar sig i en hybrid mellan San Francisco och Stockholm. Och man skulle ju kunna tro att sagan skulle vara slut där.
Men nu kommer Studio Ghibli att producera en tv-serie baserad på självaste Ronja Rövardotter! Och det låter ju spontant som en hundra procent perfekt kombination. Ronja är precis samma sorts hjältinna som Ghibli-filmerna brukar ha, och med lite längre speltid hinner man göra hela boken rättvisa. Dessutom är Ghibli knappast främmande för mysrysiga monster och starka teman.
Who you gonna build?
Förra året kom den efterlängtade DeLorean från Back to the Future i Lego-form, inom Cuusoo-projektet som låter fans skapa och rösta fram officiella Lego-modeller. Minecraft-Legot som finns i affärer nu är också ett resultat av det, liksom en hett eftertraktad modell av Mars Curiosity Rover som i teorin går att beställa men är slut för tillfället.
Under förra året presenterades en modell av Ecto-1-bilen samt alla fyra Ghostbusters av Brent Waller, en Lego-fantast som hänger på NeoGAF. Tack vare en strålande modell och en hel del uppmärksamhet nådde den målet på 10000 anhängare med rekordfart. Men det är fortfarande upp till Lego att faktiskt välja att tillverka den. Och det har de nu gjort!
Mitt modemedvetna undermedvetna
Jag köpte en drös Disney-bluray för att komma ifatt lite på filmer som jag missade när det begav sig. En av dem var Ringaren i Notre Dame, som i efterhand visade sig vara en riktig höjdare. Nu kom den visserligen på nittiotalet så det var kanske ingen överraskning, men jag gillade den skarpt. Med fyra riktigt briljanta karaktärer, en slående historisk omgivning och sådär typiskt Disney-magnifika ögonblick, för att inte tala om en osedvanligt mörk berättelse, tar den sig definitivt in på topplistan.
Bäva månde puristerna
När jag vandrar hem i kvällsmörkret ser varje bil vid trafikljusen ut som en drake i miniatyr, som bara väntar på att kasta sig över mig. Smaug i 48 fps och 3D är en syn man inte glömmer i första taget.
Som gammal Hobbit-fan (jag läste boken för över tjugo år sedan) måste jag dock påpeka att filmen har väldigt få likheter med originalet. Om man tyckte att det var helgerån när Faramir hade funderingar på att vara en skitstövel kommer man att få en hjärtattack nu. Utöver den allra vagaste av röda trådar (Mörkmården, alver, tunnfärd, Sjöstad och så vidare) är det en helt annan historia.
The Hobbit: An Unexpected Journey – förlängda versionen
Bioversionen av The Hobbit: An Unexpected Journey släpptes tidigare i år, men vis av de tidigare Sagan om Ringen-filmerna väntade jag tålmodigt. För det här är definitivt den riktiga versionen, komplett med tonvis av extramaterial och en film som känns lite mer färdig.
Jag har pratat om själva filmen tidigare. Jag tycker om den, även om den hade enstaka brister. Efter att ha sett den en tredje gång gillar jag den däremot mer och mer, och de få riktigt dåliga bitarna är inte särskilt störande längre. Till och med Radagast och hans upptåg börjar kännas charmiga i sammanhanget.
Planer för kvällen
Idag hade kunnat bli en riktigt hemsk dag, med två rejäla lagningar hos tandläkaren. Men efter en och en halv timme och en återställning av status quo i käften blev det inte värre än sisådär en halv Xbox One. Så jag åkte hem, fullständigt bedövad i hela munnen och bara måttligt skakad i plånboken. Och så har nio timmar extramaterial från Weta anlänt (med en helt okej film på köpet). Så nu är kvällen räddad, och förmodligen delar av helgen också. Nu ska jag krypa upp i soffan med en rejäl skål lättäten chokladpudding.
