Nu blir jag upprörd. Imorse hörde jag ett reportage på Sveriges Radio där de konstaterade att det var två spel som inte togs in till Sverige förra året eftersom distributörerna valde att ducka för barnporrdebatten. Jag behövde inte ens höra de inspelade ljudslingorna innan jag visste vilka: Dead or Alive Dimensions och Arcana Heart 3. Reportern ringde glatt upp representanter för Webhallen och CDON och ifrågasatte varför de hade tagit saken i egna händer och importerat de här två bra, efterlängtade fightingspelen. ”Eh, jo, vi tänkte att, jomen… de ska plockas bort”, blev svaren. Inte fan är det värt vinstmarginalen på två äldre spel för att någon censurivrare ska kunna ställa sig upp och peka på ”barnporrdistributörerna Webhallen”.
Kategoriarkiv: Playstation 3
Sonys konferens 2012

Nu börjar jag vara orolig för Vita på allvar. ”Vänta till E3, vänta till E3” har varit mantrat som förklarar varför releaselistan för Vita har en stark bismak av öken. Ja, nu är det E3 och Sony har just haft sin presskonferens… och nyheterna är väldigt få.
Att Playstation All-Stars Battle Royale kommer till Vita är väl spännande, men uppriktigt sagt är det ett spel jag tänker köra på min tv, tack så mycket. Att man kommer att kunna använda Vita som en utbyggd handkontroll till bland annat Little Big Planet är kul och ännu ett försök att köra över Wii U, men ack så oambitiöst jämfört med Xbox Smartglass. Assassin’s Creed III: Liberation var en av de få riktiga nyheterna och jag ser kanske fram emot det mer än det ”riktiga” spelet, om inte annat för att det är brutalt ovanligt med svarta kvinnliga huvudpersoner. Få se… något mer till Vita? Jo, PSone ska börja fungera i sommar, men att visa upp redan existerande Tomb Raider och Final Fantasy VII är ungefär på samma nivå som det klassiska ”Riiiiiidge Racer”. Och slutligen kommer det mycket riktigt ett Call of Duty… men det fick vi bara se en logga av, så i praktiken har inget hänt sedan förra E3.
Fy fan vad jag är bra!

Läckra Prepare to Die-bilder
From Software har visat upp lite nya bilder på Dark Souls: Prepare to Die Edition. Det kommer onekligen att bli mycket nytt att utforska. Vi får kuta runt i Oolacile (och förmodligen hitta en massa spännande sorcery), slåss mot Artorias och ta oss igenom en skog fylld av svamp och arga stenjättar. Det talas om fem nya områden vilket är en rejäl expansion med tanke på hur lång tid det tar att lära sig behärska ett enda ställe i det här spelet. Sen kan också PVP-arenan bli bra för alla som håller på att terrorisera nykomlingar i Undead Burg, så de får hålla till någon annanstans med sina dueller.
Herregud, Lords of Shadow 2 alltså
Jag kan ju börja med den här:
Hypen är inget mindre än total. Snacka om lovande. Jag vet inte vad som är mest spännande: möjligheten att vi kommer att få spela som en supermäktig Gabriel/Dracula och slåss mot arméer, att vi kommer att få spela som Alucard/Trevor/Simon (eller vilken kombination den där vithåriga herren visar sig vara) för att spöa honom, eller båda uppläggen i samma spel. Det är mycket som är oklart nu med både Lords of Shadow 2 och Mirror of Fate på väg, men jag vågar nog hoppas på att det blir både andra och tredje gången gillt för Mercury Steam som imponerade redan med det första spelet.
Hori Real Arcade Pro 3 SA är här
Efter några dagars väntan är min nya arkadsticka här, och jag har invigt den med lite vanilj-Virtua Fighter. Och efter tio matcher ungefär är jag mycket nöjd. Det är en mycket lättsam sticka, bra precision och förstås perfekt känsla i knapparna. Rent fysiskt är den bredare än den gamla versionen, men kortare i djupled och inte lika hög. Den har också en mer avfasad framkant som gör att den förmodligen kommer att vara bekvämare i längden.
Dessutom är den tunn längst ut i kanterna så att den är lätt att lyfta. Den gamla lyfte jag oftast direkt i joysticken vilket säkert inte är optimalt, men å andra sidan är det en pjäs man kan slå ihjäl en björn med. Slutligen har HRAP3SA ett fack på baksidan där man kan linda in sladden vilket är utmärkt. Det enda som egentligen saknas i bekvämlighetsväg på den här stickan är en liten lucka att skjuta över startknappen som sitter liiiite nära de andra knapparna. Å andra sidan vill man ju gärna daska till den för att hoppa över replays och sånt, så den bör inte vara helt dold.
Tillbaka till Demon’s Souls
Lite inspirerad av dess uppskjutna avrättning satte jag igång med Demon’s Souls igen, så här tre år senare när jag har betydligt mer erfarenhet av serien. Att gå tillbaka efter Dark Souls är mestadels ganska smidigt men också besvärligt ibland. Till att börja med hade jag glömt hur fult det var. Dark Souls må vara överambitiöst för From Softwares grafikmotor ibland, men det är på många ställen riktigt vackert. Demon’s Souls är grått och rätt trist i allmänhet. I gengäld är det betydligt smidigare och figuren rör sig lätt, nästan för lätt. Den där riktigt trimmade känslan av tyngd saknas från Dark.
Arkadsticka nummer två
Det kanske var onödigt, egentligen. När Virtua Fighter 5 släpptes köpte jag en Hori Real Arcade Pro 3 till Playstation 3, innan jag ens hade själva konsolen. Men jag kände att jag ville spela det på riktigt från början, till skillnad från när jag började spela Virtua Fighter 4 med pad och sedan fick lära om mig.
Nu är Virtua Fighter 5: Final Showdown snart här och den gamla stickan finns förstås kvar (det kommer den även att göra efter ett atomkrig, rejäl pjäs det där), men jag är lite less på att spela med kompisarna och behöva förklara om kontrollerna varje gång när de skiftar mellan sticka och pad. Dessutom är det ju onekligen enklare att spela på sticka, med tre knappar och inget annat. Inga obskyra kombinationsknappar utan bara tre att hålla koll på. Att skaka sig ur en stun är också betydligt smidigare på sticka.
Och Demon’s Souls lever vidare ett tag till
Det var tänkt att Demon’s Souls skulle stänga ner de amerikanska servrarna i slutet av maj. Till skillnad från Dark Souls, som kopplar upp sig peer-to-peer via PSN eller Xbox Live, så använde Demon’s Souls särskilda servrar som drevs av Atlus. Men nu har bestämt sig för att fortsätta, för en ”överskådlig framtid”. Uppenbarligen finns det fortfarande ett intresse för det här spelet även efter Dark Souls. Kul i alla fall att ett unikt spel får fortsätta att existera i sin fullständiga form.
Fantastisk cel-shading i Atelier Meruru
Atelier-serien har pågått i evigheter nu och jag har då och då varit sugen på att testa, men det har inte blivit av. Nu känns det ju inte riktigt som min grej, ett rollspel som bygger nästan helt på crafting, något jag generellt brukar vilja ignorera i japanska spel. Men det är onekligen hysteriskt snyggt. Förutom att japanska utvecklare fortfarande inte har greppat det där med anti-aliasing (det här och Naruto-spelen skulle må så fantastiskt bra av lite kantutjämning) så har Atelier Meruru, det senaste spelet i serien, makalösa karaktärsmodeller. Här kan vi verkligen börja snacka om koncept-artwork i rörelse.
