En HD-nyutgåva av ett spel har egentligen en enda uppgift: att få ett klassiskt spel att framstå så bra som möjligt. Med ett bra spel är det inte så svårt, det är bara att putsa upp grafiken, remixa lite musik och släppa igen. Om spelet i fråga däremot är föråldrad dynga så blir det svårare. Då måste man faktiskt veta hur man gör ett bra spel, och gömma det gamla dåliga inuti.
Superfrog HD gör det sämsta en nyutgåva kan göra: det visar med all önskvärd tydlighet hur dåligt Superfrog egentligen var. För det är en väldigt exakt nytolkning. Supergrodan själv har exakt samma precisa men fladdriga styrning, med en acceleration från noll till hundra som ingen groda någonsin har kunnat uppnå utan att samtidigt smetas fast på ett bildäck. Skjutvapnet (en grön blobb, fråga inte) är fortfarande segt och oprecist att sikta med. Fienderna surrar fortfarande runt i enkla mönster och är inte animerade om de kan undvika det, om de inte helt enkelt smälter in i de grälla bakgrunderna bland allt animerat godis. Bossarna (om man kan kalla den återkommande striden för det) är larvigt simpla. Fällorna skjuter fortfarande slumpmässigt utan förvarning, vilket innebär att man kan studsa rätt upp i en utan att kunna se den. Och bandesignen är fortfarande gjord enligt principen mer av allt, utan särskilt mycket eftertanke och istället oändliga skattrum fyllda med frukt och mynt man måste studsa runt för att plocka. Att göra en speedrun på det här spelet torde vara tämligen omöjligt.
