Media Molecule sysslar inte med ordinära spel, den saken är klar. Little Big Planet var ett mästerverk i kreativitet. Tearaway är inte riktigt lika unikt, men har ändå en minst sagt egen stil.
Det hade inte heller gått att göra på något annat format. Varenda funktion på Vitan utnyttjas på smarta sätt, utan att det känns särskilt malplacerat. Och interaktionen mellan dig och spelets huvudperson är inte bara ett omständligt sätt att trycka på en knapp, utan grunden för själva berättelsen.
Rostar din Playstation 4 snart ihop? Håll ut. I vår, strax efter den japanska versionen, kommer Dynasty Warriors 8 Xtreme Legends Complete Edition, som innehåller både originalspelet och expansionen. Paketet kommer även till Vita. Detta innebär massvis av timmar historiskt ös och förhoppningsvis en betydligt bättre bilduppdatering än den vacklande Playstation 3-versionen. Jag tar då en paus med originalet nu och väntar tills jag kan spela den här polerade utgåvan.
Indieplattformarmördaren Spelunky är fem år gammal vid det här laget, men det blev aldrig av att jag spelade originalet eller Xbox 360-versionen som släpptes förra året. Ett tag debatterade jag om jag skulle köpa Spelunker HD eller det här, men när en Vita-version blev tillgänglig var valet enkelt.
Spelunky är inspirerat av Broderbunds gamla klassiker, men bjuder på flera nya idéer. Som en av flera valfria grottutforskare placeras man längst upp i den första av många världar. Målet finns neråt. På vägen finns död.
Att upptäcka Flower var en av mina bästa spelupplevelser någonsin. Inget annat spel har en så ljuvlig stämning och ett så unikt upplägg, som ändå följer en röd tråd och en rätt distinkt berättelse. Det ekologiska budskapet är klart men inte övertydligt: civilisation och natur behöver inte vara varandras motsatser. Lägg sedan till vind, gräs och blommor, och ett fantastiskt pianosoundtrack. Svårare än så behöver det inte vara.
Till Playstation 4-premiären var det lite fattigt med spel, så Sony anlitade Bluepoint för att fixa en konvertering, både till den nya konsolen och till Vita. Bluepoint är relativt nya men har några rätt rejäla konverteringar under bältet: Ico & Shadow of the Colossus Collection, Metal Gear Solid HD Collection, God of War Collection samt Vita-versionen av Playstation All-Star Battle Royale. Därför passade de utmärkt, och de har gjort ett mycket bra jobb.
Nedräkningen om Persona var uppenbarligen inte bara en bluff. Hela fyra nya Persona-spel utannonserades.
* Persona 4: Dancing All Night släpps till Vita, och verkar vara någon sorts musik/dansspel.
* Persona Q: Shadow of the Labyrinth är ett dungeon crawling-spel med figurerna från Persona 3 och Persona 4, till 3DS.
* Persona 4: The Ultimax Ultra Suplex Hold är redan utannonserat till arkad och släpps nästa vecka, men sommaren 2014 kommer en konvertering till Playstation 3. Detta är alltså en uppföljare till fightingspelet.
Historien om Dragon’s Crown är lika mycket historien om George Kamitani, spelets producent och främste förkämpe. Som ung jobbade han på Capcom och deltog i utvecklingen av Dungeons & Dragons: Tower of Doom. Senare arbetade han åt Atlus i ett team som skapade Princess Crown, ett omtyckt action-beat’em up med fantasytema, med handritad 2D-grafik som så många andra Saturn-pärlor. Redan då började George planera för Dragon’s Crown, men han fick aldrig möjlighet att vidareutveckla spelet som då var tänkt att släppas till Dreamcast.
Dragon’s Crown var ett av de första spelen som utannonserades till Playstation Vita och en stor anledning till varför jag köpte en. Nu har jag spelat det… på Playstation 3.
Det första intrycket är att det påminner väldigt mycket om Dungeons & Dragons: Shadows Over Mystara. Det är praktiskt taget linjära resor genom fantasymiljöer där det dyker upp valfria sidorum lite här och där, medan man hackar ner/magiar ner tonvis av typiska monster. Figurerna har en rad olika förmågor som gör dem väldigt olika. Även här fastnade jag för alven och ägnar mig mycket åt bågskytte och en aning magi, medan dvärgen springer in i närstrid med sin hammare men inte är rädd för att greppa fiender och kasta omkring dem.
Vita fortsätter att vara ett höjdarformat för indiespel, om inte annat. Nu är La Mulana utannonserat. Det här actionplattformspelet har beskrivits som ett tvådimensionellt Dark Souls och ett Metroidvania men konstigt nog har jag inte kommit mig för att spela det än. Kanske är det dags nu. Fast frågan är hur lämpligt det är att spela på ett format som man inte bör slänga ifrån sig i vrede…
Tokyo Game Show är på gång och Sony har gått ut stort med sin konferens. Det har tidigare år varit rejält trist (förra året var nästan enbart PSP-spel vill jag minnas) men nu var det fullt blås på tre format.
Mest oväntat var ett jättefokus på Vita, lett av två nya hårdvaruvarianter. Dels släpps en ny slimmad Vita, som har 1 gigabyte inbyggt minne (mest för sparfiler, men ändå), fler färger och bättre batteri, men i gengäld har en sämre LCD-skärm istället för OLED-skärmen. I samma veva kommer även ett nytt minneskort på 64 gigabyte. Meh. Skärmen är ju nästan huvudsaken, kan man tycka.
Sony hade en traditionell presskonferens på Gamescom och utannonserade en del nytt, men lade också mycket tid på ”gammalt”. Gran Turismo 6 såg bra ut, men det är svårt att vara särskilt engagerad i det när jag aldrig kom igång med femman. Att det ska göras en film baserad på spelet är också närmast larvigt. Ett annat steg jag inte gillar är att Little Big Planet Hub är en ny F2P-variant av serien, där man kan köpa delar och utstyrslar separat.
Fast det var lite fokus på PS3. Vita fick desto mer utrymme. Fortfarande är det mestadels indietitlar, men vilka sådana! Ett undantag var Borderlands 2, som kommer till formatet. Men Starbound och Fez kommer båda att dyka upp, tillsammans med Rogue Legacy, Binding of Isaac Rebirth, Volume (ett musikspel av Thomas Was Alone-skaparen), Wasteland Kings och Hotline Miami 2. Flertalet av dessa kommer också samtidigt till Playstation 4. Två titlar som inte är PC-konverteringar är Murasaki Baby, ett tecknat spel med en väldigt udda stil som påminner om serien Lenore, och Big Fest som är en sorts Theme Park med rockfestivaltema. En del intressant, helt klart.