Kategoriarkiv: Xbox 360

Harmony of Despair nu på PSN

Lämna ett svar

Efter drygt ett års 360-exklusivitet finns nu Castlevania: Harmony of Despair på Playstation Store, även i Europa. Har du inte haft möjlighet att prova det kan det klart rekommenderas, en fräsch och fan service-packad om än väldigt återanvänd upplevelse. Själv funderar jag på att köpa det igen, om det bara inte hade varit för att jag redan lagt en massa extrapengar på tillbehören på Xbox 360-versionen. Musiken är nästan ett måste och även alla banor utom möjligen de från NES-spelen. Vad gäller figurerna räcker det med Julius och Richter. Bana sju är redan med i den här utgåvan, men ändå. En massa pengar blir det. ... Läs hela texten

Larry Laffer återvänder

Lämna ett svar

Jag tänkte skriva ”Leisure Suit Larry återvänder” men det hade inte nödvändigtvis varit bra. Det senaste äventyret med brorsonen Larry Lovage var ju alla sorters uselhet på samma gång. Men nu har Replay Games köpt upp rättigheterna till originalserien och dessutom lyckats damma av självaste Al Lowe. Planen är att släppa en nyversion av det ursprungliga spelet (Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards) under 2012 till samtliga existerande nerladdningsbara format. Sedan ska det, om det blir tillräckligt framgångsrikt, göras nyversioner av övriga titlar och även helt nya spel. ... Läs hela texten

Nästa Transformers-spel kan bli bra

Lämna ett svar

Smått medelmåttiga High Moon Studios gav oss Transformers: War for Cybertron, det överlägset näst bästa spelet baserat på franchisen någonsin (det bästa är, förstås, det Armada-baserade spelet på Playstation 2). Jag var nöjd och glad ett tag och spelade det riktigt trevliga onlineläget rätt ordentligt. Sen kom film tre som visserligen var bra, men samtidigt skulle det slängas ihop ett framhafsat licensspel och High Moon hade i uppgift att på mindre än ett år försöka göra om sin bedrift. Det lyckades inte, och jag var rädd att Activisions sedvanliga utvecklarrensningar skulle drabba dem nästa gång. För de hade ju onekligen mycket passion för serien. ... Läs hela texten

Äntligen dags för Crysis

Lämna ett svar

Jag vet, i teorin borde även min halvhjärtade dator kunna spela Crysis. Det är ju trots allt ett fyra år gammalt spel. Men det har aldrig blivit av. Jag har stått där i affären och funderat på att plocka upp det, men det har alltid slutat med att jag har hittat något annat istället. Men nu finns konsolversionerna ute och jag har nog inga fler ursäkter. Dessutom har det 3D-stöd. Det enda kruxet är att jag kommer att vara ordentligt upptagen i helgen, även bortsett från Shadow of the Colossus och Dark Souls. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls

1 svar

När den enorma korpen sveper ner för att föra ditt värdelösa lik från de odödas hospital säger den ingenting, men om den gjorde det hade det kunnat vara ett citat från Babylon 5.

You will know pain. And you will know fear. And then you will die. Have a pleasant flight.

Om du tyckte att läget var dystert i Demon’s Souls är det dags att börja bunkra upp på lyckopillren nu. Dark Souls är en rak uppföljare i allt annat än namnet, men i en annan värld. Här finns inget tryggt Nexus att återvända till mellan varven utan bara enstaka lägereldar som kan erbjuda en viss återhämtning. Och spelet använder samma sorts mekanik där man måste kämpa sig tillbaka till ett levande skick, bara för att förlora allt så fort man dör igen. Skillnaden är att i Demon’s Souls kunde du åtminstone springa omkring som ett skimrande spöke men här är du bokstavligen ett vandrande lik, vars enda skillnad från det odöda packet du slåss mot är att vissa av de drag du gav din hjälte kan urskiljas även i döden. ... Läs hela texten

Ett nytt Bloody Roar

Lämna ett svar

Rättelse: Nu verkar det som att Hudson drev med oss när de började prata om ett nytt Bloody Roar. Moget…

Jag antar att det var oundvikligt. Efter ett nytt Street Fighter, ett nytt Mortal Kombat, ett nytt Soul Calibur, ett nytt Marvel vs Capcom, ett nytt Virtua Fighter (typ) och till och med ett nytt Toshinden (även om det enligt uppgift lära suga något ordentligt) är det dags för ännu en fightingserie att väckas till liv: Bloody Roar.

Bloody Roar var ursprungligen en klon av Fighting Vipers, om än en kreativ klon. Nu är det väl en liten andel av den civiliserade världen som har spelat Fighting Vipers heller, så låt mig sammanfatta. Snabba, explosiva strider mellan färgglada karaktärer inuti en bur som kunde användas för att jonglera fienden mot eller kanske slå sönder för en ganska dramatisk ring out-seger. Fast Bloody Roar införde en ny krydda: alla karaktärerna kunde förvandlas till ett djur och därmed få tillgång till ännu snabbare, hårdare och blodigare attacker. ... Läs hela texten

From Software hatar dig

Lämna ett svar

Jag har hunnit spela lite Dark Souls. Fortfarande är det mycket, mycket kvar och jag kan konstatera att jag knappast kommer att hinna klara allt innan jag skriver recensionen. Fast frågan är om det behövs. Liksom Demon’s Souls är Dark Souls ett spel man begriper väldigt snabbt. Ungefär samma sekund som spelet startar och… du är död.

Maken till misantropt spel har jag nog inte sett sedan föregångaren. Det är inte bara tufft och krävande, som Radiant Silvergun, det är bokstavligen elakt. Osjysst, på sina håll. Fast, för att parafrasera den briljante Marcus Cole: ”Jag brukade klaga på att Dark Souls var orättvist. Men sen tänkte jag: tänk om Dark Souls var rättvist och allt dåligt hände mig för att jag förtjänade det? Nu uppskattar jag verkligen Dark Souls orättvishet.” ... Läs hela texten

Tredimensionellt spelande, en vecka senare

Lämna ett svar

Efter en vecka med den nya TV:n har jag hunnit testa en hel del i 3D, och kunnat samla lite intryck. Till att börja med är det relativt smärtfritt att sätta igång. Det var bara att låta Playstation 3:an söka fram lämpliga upplösningar och då upptäcker den själv att det finns stöd för 3D. När det väl är aktiverat finns det olika sätt att få igång det i själva spelen. En del frågar automatiskt när du startar dem (Super Stardust, Wipeout, Ico), andra måste man själv välja det i en meny (Dynasty Warriors 7). Förutom spelen jag råkade ha finns det också en del demos och trailers att ladda ner, så glasögonen har gått varma. ... Läs hela texten

Inte man nog att recensera Radiant Silvergun

Lämna ett svar

Egentligen borde jag ha varit klar med en recension av Radiant Silvergun nu. Jag menar, jag har spelat shoot’em ups förut, även den typen av fullständigt genomsjuka mördarshooters som Radiant Silvergun tillhör. Jag har faktiskt klarat det, en gång i tiden på Saturn. Men det här är inget vanligt shoot’em up.

En logisk vurpa som tidigare spel har gjort är att erbjuda oändliga credits redan från start. Det handlar ju i många fall om arkadkonverteringar och då är det enklare att bara aktivera Free Play och skicka iväg spelet till de tjugotvå spelare som kommer att köpa det, än att programmera in någon sorts upplåsningsmekanik. Så var det till exempel i Espgaluda, Dodonpachi Resurrection, Steel Dragon EX, Gunbird-samlingarna och många andra budgetutgåvor på Playstation 2. Sen är det någon som köper det (ofta av rent misstag), spelar klart det på 20 minuter och sedan gnäller på att det var bortkastade pengar. ... Läs hela texten

TGS-trailern på Soul Calibur V

Lämna ett svar

Namco har visat upp två nya karaktärer till Soul Calibur V på Tokyo Game Show, nämligen en gammal bekant och en nykomling… tror jag. Den gamle bekante är Astaroth, som ser rätt bedrövlig ut här. Jag har aldrig riktigt förstått mig på grejen att byta färg och form på figurer helt utan anledning. Det är en sak om Mitsurugi byter kläder, men att Astaroth inte längre är brun och inte har ett hjärta utanpå bröstkorgen känns märkligt. Man kan tycka att det borde vara något som inte förändras med tiden. ... Läs hela texten