Kategoriarkiv: Xbox 360

King of Fighters XIII och Dodonpachi till Norden

Lämna ett svar

Jag kikade in på distributören Nordic Game Supplys hemsida och upptäckte två glada ”nyheter”. Tidigare i höst fanns inga planer på att ta in Xbox 360-versionen av Dodonpachi Resurrection (som jag recenserade på Gamereactor och gav 9/10 eller det extremheta King of Fighters XIII till båda konsolerna. Nu har den saken ändrats: japanskt supermegatokröj blir det den 18 november och ursköna pixelslagsmål blir den 25:e.

Dodonpachi är ju en känd faktor, det blir bara najs att spela det i HD. Men King of Fighters XIII är jag väldigt peppad på, bara Soul Calibur V är hetare och Street Fighter x Tekken någonstans i samma nivå. Jag var våldsamt besviken efter del XII som var gedigen men så oerhört tafflig att det inte gick att uppskatta den hyfsade spelmotorn. Den här gången verkar det som att SNK har insett allvaret. Det här är mer eller mindre sista chansen och det måste bli lyckat. Och med en fet roster, ett mer normaliserat men ändå flexibelt spelsystem, massvis av innehåll, story och alternativ känns det som om de har fattat. ... Läs hela texten

Mycket lovande karaktärsbyggande

Lämna ett svar

Jag erkänner, en stor del av anledningen till att jag spelade Soul Calibur III, IV och Broken Destiny var karaktärsbyggarverktyget. Kanske blev det till och med på bekostnad av de riktiga figurerna. Men chansen att sätta ihop detaljerade, välanimerade versioner av mina gamla favoritfigurer i ett allmänt välgjort vapenfightingspel var omöjlig att ignorera. Och även om man helt och hållet ignorerar verktyget så låter det ju också Namco snabbt sätta ihop statister för att fylla ut handlingen lite mer, och låta en massa bakgrundsansikten dyka upp som motståndare. ... Läs hela texten

Den långa mörka färden fortsätter

1 svar

Det är fascinerande hur Dark Souls biter sig kvar i medvetandet. Dags för en ny uppdatering om de senaste dagarnas bravader. Efter att ha spöat Gaping Dragon och polerat upp mina vapen lite ytterligare var det dags att riskera en färd ner i Blighttown. Det här stället är ökänt för att vara mörkt, fullproppat med giftsprutande varelser och längst ner ett förpestat träsk. Till råga på allt är det något strul med bilduppdateringen så att det ofta blir ordentligt ryckigt när många fiender dyker upp. Upplagt för ångest alltså. Men jag iklädde mig min mänsklighet igen och tog ett djupt andetag. ... Läs hela texten

Så skulle Rock Band bli perfekt

Lämna ett svar

När det kommer till musik är min smak tämligen mainstream, med en dragning åt retro. Visst gillar jag en del halvobskyra artister, men när favoriterna inkluderar Queen, ABBA och The Beatles är det svårt att försöka komma med någon sorts prettoambitioner. Jag må förakta modern automatstämd plastpop men de här banden sålde knappast 300 miljoner skivor via en hemsida på MySpace, om man säger så. Därför är jag generellt ganska nöjd med Rock Band som det har blivit idag, med en bredare bas av populära artister i allmänhet och inte bara ett fokus på tvåminuters gitarrsolon och skrikig sång. Men det kan fortfarande bli bättre. ... Läs hela texten

Ångest, plåga, skräck och ljuv, ljuv triumf

3 svar

Med den rubriken behöver jag nog inte ens berätta vilket spel det handlar om så låt mig komma till saken. När jag recenserade spelet spelade jag mestadels med en rätt tungrodd riddare i knölig plåt. De gångerna jag behövde slänga mig två meter åt sidan för att undvika att få ett ton svärd i huvudet (vilket händer jämt och ständigt) brukade det sluta med en massa skrammel och att jag åkte på nästa smäll istället.

Så istället för att plåga mig vidare startade jag om. Den här gången blev det en odöd samuraj med drag av Prince of Persia, men jag hann egentligen bara testa den lite snabbt. Nu har jag kommit längre. Det tog inte så lång tid att besegra de första två bossarna, men sen körde jag fast. Ordentligt. Att köra fast i Dark Souls är ungefär som att köra en ångvält rätt in i ett berg. Det må ha tagit evigheter att ta sig dit och du må ha en himla massa kraft bakom dig men du kör fast oavsett. ... Läs hela texten

Vad sjutton har Dampierre där att göra?

Lämna ett svar

När Soul Calibur IV släpptes var jag glad över att ha Playstation 3-versionen och glad över att det fanns nerladdningsbart extramaterial. För det innebar att jag kunde låta bli att förpesta mitt spel med Yoda, Namcos värsta figur sedan Gon och Dr Boskonovitch. Att jag fortfarande var tvungen att uthärda Darth Vader och Starkiller var kanske en av anledningarna till att Soul Calibur IV inte riktigt nådde till seriens höjdpunkter (jag tycker generellt att Soul Calibur och Soul Calibur III är bäst, följt av Soul Blade och sedan Soul Calibur IV, Soul Calibur II och Broken Destiny). ... Läs hela texten

Och mera Soul Calibur…

Lämna ett svar

Xianghuas dotter Leixia, som tydligen inte är dotter till Kilik (som alla trodde) utan någon annan kinesisk typ, har äntligen blivit visad, tillsammans med Nightmare (som ser ut att ha någon Siegfried-liknande person i sig) och Raphael (som var killen i hatten). Troligtvis kommer även Ezio att avslöjas inom kort, troligen imorgon.

Tyvärr kan jag inte skriva mer just nu eller lägga upp bilderna eftersom min dator har bestämt sig för att börja bråka. Konstanta omstarter, blåskärmar och allmänt jävulskap. Jag ska pyssla med det i helgen, lyckligtvis har jag netbooken som alternativ. Men jag hatar verkligen när min dator strular. ... Läs hela texten

Ezio kommer till Soul Calibur V

Lämna ett svar

En trovärdig läcka har avslöjat att Ezio Auditore di Firenze, vår favoritlönnmördare från Florens, kommer att dyka upp som gästkaraktär i Soul Calibur V. Det som gör det sannolikt är att flera andra hittills okända figurer har dykt upp och det skulle vara lite väl ambitiöst för någon att göra flera nya porträtt i Soul Calibur-designerns stil.

Vad säger då den här bilden oss, förutom att Ezio dyker upp? Jo, många saker. Dels är Nightmare tillbaka (längst till höger, andra raden), men… verkar inte ögonen lite märkliga? Nästan som ögonfransar? Kan det vara så att Sophitia har blivit den nya Nightmare, och vilka vapen kommer hon då att använda? På översta raden hittar vi också, på plats tre, Xianghuas dotter Leixia som bekräftats tidigare men inte utannonserats officiellt. Hon matchar den lilla skissen av henne exakt. Sen är det också en till ny figur till höger om Ezio, i något som ser ut som en bred hatt. Det påminner en aning om Jotaro från Jojo’s Bizarre Adventure men så kul ska vi nog inte ha (och Zwei är tillräckligt mycket Jojo-referens redan). ... Läs hela texten

Hoppas du inte gillar Catwoman

Lämna ett svar

Det sägs att Batman: Arkham Asylum är mästerligt. Jag vet inte, jag har inte hunnit komma mig för att spela det. Om du är sugen på Batman: Arkham City så är det däremot en sak du bör ha i åtanke. Uppdragen med Catwoman finns bara tillgängliga som standard i ett nytt exemplar av spelet, med hjälp av en engångskod. Om du köper det begagnat måste du därför köpa loss uppdragen som vanligt DLC, för cirka 80 kronor.

Som vanligt tycker jag att sånt här är bullshit. Visst är det tänkt för att minska begagnathandeln men i gengäld blir det ytterligare ett exempel på hur man som spelare inte längre äger sitt spel. Ska vi inte sätta igång och införa CD-nycklar på en gång så att det verkligen inte går att sälja begagnat? CD-nycklar har ju också en annan fördel. Då kan man i alla fall installera sitt spel på sin konsol utan att behöva bekymra sig om att vara uppkopplad. ... Läs hela texten

Det trevliga fenomenet omvändbara omslag

Lämna ett svar

Tänk så många gånger man köpt ett spel som visar sig vara mästerligt på alla sätt och designmässigt perfekt… tills man kollar på omslaget. Det är inte undra på att det finns otaliga topplistor över världens fulaste omslag (där Mega Man 1 till amerikanska NES alltid vinner), för det är inte alltid rätt folk som designar dem. Ofta är det helt fel folk. Någon som inte alls gillar spel, har noll känsla för design och som sitter i Photoshop som han lärde sig i en kvällskurs för att slänga ihop något på order av en hel kommitté som vill ha en specifik bild. Något som är häftigt. Något som säger allt om spelet (på gammalt klassiskt filmpostersätt, det vill säga att allt ska vara med på ett kollage). Gärna någon som är arg, även om spelet i sig är genomsnällt (se bara på alla Kirby-spelen). ... Läs hela texten