Årets Gamex var den första för mig och därför gick en del tid åt till att bara orientera sig. Trots att det enligt uppgift var en mindre tillställning i år än tidigare fanns det ändå mycket att se och fascineras över. Här är lite saker som inte direkt rör spelen som fanns på plats.
* Cosplayarna. Det fanns ett gäng officiella modeller på plats. Edward från Assassin’s Creed smög omkring och hade med jämna mellanrum ihjäl en stackars köpman (som, förmodar jag, var med på noterna). Sen dök han upp uppe på en monter där jag trodde att han skulle stå och spana ett tag och sedan krypa ner bakvägen, men nej, karln dök ner och rusade iväg utan att bekymra sig om saker som brutna fotleder. Namco-Bandai och Square-Enix hade en ståtlig Dark Souls-riddare och självaste Lightning på besök, men i övrigt var det rätt tomt.
Det kompenserades förstås av besökarna. Under helgen såg jag flera av blandad kvalitet men överlag ambitiösa. En 40K-Space Marine i svartröd rustning (inte den där svinläckra blå som brukar dyka upp på svenska konvent), Omega Pyrrha, Naruto, Ragna the Blood Edge såg jag till i folkhavet. Mest imponerande var dock Judge Death, som jag först inte tyckte var särskilt spelrelaterad tills han påpekade att Death ju varit med i flera av Judge Dredd-spelen genom åren. Under den läckra rustningen fanns Peter Olsson, som utvecklat dräkten tillsammans med HeadHunter Store under en lång tid. Mer bilder hittar du på hans Facebook-sida.
* Trängseln. Det var packat med folk, överallt. Långa köer till spel, långa köer till mat, överdrivet långa köer till PC Gamers/FZ.se:s bås där Oculus Rift visades. Det var också smått absurda köer både till en enorm mängd datorer med Battlefield 4 (man kan tycka att intresset borde vara mindre när spelet är släppt) och till den stora scenen där olika evenemang kördes. Det hade dock en fördel, nämligen:
* Street Pass. I en sån här anhopning av nördar är det förstås många som bär runt på en 3DS, eftersom man vet om att alla andra också kommer att göra det. Street Pass registrerar ett möte inom några meters avstånd och det tog bokstavligen några minuter att fylla kön på tio möten. Jag startade upp 3DS:en ett flertal gånger och tog emot alla pusselbitar, bara för att hinna få ett till möte medan jag stod still. Massvis av pussel blev klara och flera nya regioner registrerades. Och jag tycker fortfarande att hela idén är genial: man bär med sig 3DS:en aktivt bara för att få mer reklambilder från Nintendos spel.
* Maten. Mässmat är allt som oftast bedrövlig och det var långa köer till serveringarna. Båda dagarna gick jag istället utanför dörren och köpte en grym chorizo av korvgubben utanför. Passade samtidigt på att ta en nypa luft, för det blir lätt instängt och högljutt på ett sånt här ställe.
* Skolorna. Blekinge Tekniska Högskola, Högskolan i Skövde och Uppsala Universitet – Campus Gotland fanns på plats tillsammans med lokala gymnasier, allihop med spelrelaterade utbildningar. Det är för sent för mig att börja slösa studiemedel igen, men det är fascinerande att se alla spel som det hela resulterar i. Mycket var förstås enkla tower defense-varianter och kortspel, men det fanns också imponerande teknik (som en Kinect-baserad kroppsavläsare och ett spel som kördes på en gigantisk touch-screen) och fräscha idéer. Det är också lovande att det fortsätter att finnas ett stort underlag av spelutvecklare i landet.
* Nördshopparna. Science Fiction Bokhandeln fanns förstås på plats och hade plockat ur stora delar av nördinventariet. Där fanns en hel hylla med Portal-grejer (inklusive Companion Cube som jag köpte), Mario-figurer, spelböcker, artbooks och en del exklusiva figurer som Zero Suit Samus som gick åt under helgen. Nerdworld.se hade en mer animefokuserad shop med mycket Ghibli-grejer. Jag var på väg att köpa både en gigantisk Nekobus och ett Totoro-paraply innan jag insåg det logistiska problemet i att bära runt allt hela dagen. Anime i massor fanns också i en monter längst bak där Ghibli-filmer, blandad japansk DVD och lite ovanlig memorabilia gick att köpa. Det fanns också en T-shirtaffär som dock hade ett mer ”casual nerd”-upplägg med Angry Birds och Mario framför allt, samt en stor Nintendo-butik som dels hade tonvis med Mario-plushies och dels hade massvis med NES-, SNES- och Nintendo 64-spel. Priserna låg dock på mindre hanterbara nivåer: 200 kronor för en lös NES-kassett, 1000 kronor för Chip’n Dale eller Bubble Bobble, och ofattbara 6000 kronor för Soul Blazer i kartong.