Och så var det slut på Dark Souls…

Med viss hjälp, det ska erkännas. Den sista sträckan fick jag hjälp i coop praktiskt taget hela vägen, förutom på Gwyndolin och Bed of Chaos. Men nu är Dark Souls besegrat och jag kan äntligen släppa det. Visst är det ett skönt spel på många sätt och jag ångrar inte de sjuttio timmarna jag har lagt på det, men… Ornstein & Smough… Sen’s Fortress… Catacombs… rullande skelett… Bed of Chaos… spöken i New Londo Ruins… invaderande fantomer… Blighttown… Stray Demon… bågskyttarna i Anor Londo… basiliskerna… CAPRA DEMON… att tappa 11 Sunlight Medals för att man blev invaderad just när man försökte byta dem…

Fast trots all frustration så lyckades min liesvingande blixtpräst fixa biffen. Otroligt skönt.

En tanke kring ”Och så var det slut på Dark Souls…

  1. J_O_G

    Jag har tyvärr fortfarande inte klarat spelet. Har knappt hunnit spela på tre månader. Men i morgon tror jag att jag hinner några timmar. Då tänkte jag ta mig an Duke’s Archive och Seath.

    Lustigt nog tillhör många av de delar som du listade som jobbiga mina favoritdelar. Stray Demon är min favoritboss hittills. Och Sen’s Fortress är min favoritbana. Catacombs tog jag mig an alldeles för tidigt (direkt efter att ha ringt i första klockan) men jag älskade den banan. Jag ser däremot inte fram emot Temple of Giants som jag skjuter upp till sist. Och Blighttown tyckte jag inte var så illa. Hade det inte varit för kass frame rate och evigt respawnande flugor som jag av någon anledning alltid missade med mitt spjut hade det varit min favoritbana i spelet.

    Men nu när du är klar med detta tycker jag att det är dags för dig att få tummen ur och besegra Demon’s Souls. Även om jag älskar Dark Souls tycker jag att Demon’s Souls är strået vassare med framför allt bättre bossar.

Lämna ett svar