Ikimono-gakari: Fun! Fun! Fanfare!

Lämna ett svar

Min tredje Ikimono-gakari-skiva var deras sjunde och i skrivande stund senaste, från 2014. Temat är, som titeln antyder, fest och flärd, och de fjorton låtarna inringas av inledande och avslutande fanfarer, som förstås direkt plockas bort ur spellistan. Annars är det övergripande temat fortfarande stabil, lättsam och glad pop. Jag börjar nästan misstänka att min omedelbara kärlek till Ikimono-gakari kommer sig av att de påminner en del om ABBA. Särskilt skivans inledande stycke, ”Golden Girl”, har starka vibbar av ”As Good As New” med sitt stråkarrangemang. ”Kirari” har liknande stil men faller över i lite väl tuggummig animepop. ... Läs hela texten

Bloodstained får ny utgivare

Lämna ett svar

Det hade länge ryktats att Deep Silver stod i kulisserna för att hjälpa IGA att publicera Bloodstained: Ritual of the Night, men nu visar det sig att 505 Games har tagit hand om det. Spelet blev ju nyligen försenat till någon gång 2018, men jag har fortfarande fullt förtroende för IGA och att döma av den senaste videon har vi inget att oroa oss för. Däremot lutar det åt att Wii U- och Vita-versionerna inte blir av. De här två var ju extra stretch goals för kampanjen och fick säkert en del att lägga pengar … men allvarligt talat, är det värt det? Att konvertera ner spelet till två betydligt svagare format (BETYDLIGT svagare i Vitas fall) kommer att kosta en massa extra resurser, och vem kommer fortfarande att spela aktivt på dem om 18 månader? Finns det någon som absolut måste ha spelet till de formaten och inte kan acceptera PS4, Xbox One, PC eller, troligen, NX istället? Är det bättre att göra som med Mighty no 9, där spelet dels försenades grovt och dels fick dummas ner för att fungera likadant på alla möjliga format? ... Läs hela texten

Äntligen Beyond Good & Evil 2!

Lämna ett svar

Efter några teasebilder har nu Ubisoft bekräftat att ett nytt Beyond Good & Evil är under utveckling, och jag är väldigt sugen redan nu, även om det lär dröja ett antal år. Michel Ancel ligger bakom det, trots att han numera är frilans och egentligen sysslar med Wild (vad händer med det spelet, för övrigt?). Och även om nu Ubisoft tenderar att göra överproducerade samlaräventyr så … kan det funka ändå för Beyond Good & Evil. Bara det finns lite linjära uppdrag där också. Det förra spelet hade ju ändå en stor öppen värld där man kunde göra en himla massa godtyckligt tjafs mellan varven. Huvudsaken är att de behåller samma märkliga stämning och samma känsla för detaljer. ... Läs hela texten

Disney dominerar

Lämna ett svar

Jag såg bluray-versionen av Captain America: Civil War, och precis som i sommar tycker jag fortfarande att det är en höjdare. Marvels cinematiska universum har gett oss en himla massa kvalitet på sistone, och när jag tänker efter så gäller det Disney som helhet. Jag menar, för sisådär tio år sedan hade jag mer eller mindre räknat ut dem. Det släpptes menlös animerad rulle efter menlös animerad rulle. Det var väl möjligen Pirates of the Caribbean som överhuvudtaget intresserade, men så här i efterhand var det inga superfilmer heller. Emperor’s New Groove, Atlantis, Treasure Planet, Brother Bear, Home on the Range, Chicken Little… det är storfilmerna från 2000-2005 (för att stärka min argumentation utelämnar jag förstås en del lite bättre filmer, men ni fattar). ... Läs hela texten

Lego Modular MOC: Llewellyn’s Jewelry

Lämna ett svar
lego_jewelry_01

Since I participate in a LUGbulk, I was able to order a big quantity of specific bricks, some time last December. The dominant colour was dark red this year, with a wide variety of useful bricks in that colour, including the elusive masonry textured brick. So with that in mind I looked around for inspiration. And inspiration struck on a visit to Karlskrona, which has lots of old buildings in the center of town. One in particular made interesting use of dark red, so it was an obvious candidate.

... Läs hela texten

Fightinghelg 2016

2 svar
1/5

Ännu en helg har tillbringats med ett stort antal av de senaste, fetaste slagsmålen, tillsammans med ett gäng etablerade klassiker, plus lite andra ströspel som omväxling. Det här året har vi fått två sprillans nya titlar i några av de bästa serierna, men också ett gäng mindre kända titlar. Låt mig bjuda på korta recensioner av allt som spelades under Fightinghelg 2016!

One Piece: Burning Blood
Jag tvekar att överhuvudtaget kalla den här typen av spel för fightingspel. Vi snackar om ytterligare ett animeslagsmål sett i någon sorts över-axeln-perspektiv, med begränsat urval attacker men med en miljard figurer som allihop (eftersom One Piece har bedrövlig karaktärsdesign) är bedrövliga. Dragon Ball, Naruto, J-Stars … jag har sett samma koncept ett antal gånger nu och det är aldrig lika bra som ett riktigt fightingspel. ... Läs hela texten

Recension: King of Fighters XIV

1 svar

SNK har gått igenom mycket. Efter dryga tio års fightingrivalitet med Capcom gick de i konkurs under beklagliga omständigheter, köptes upp av skurkaktiga Aruze, plundrades på tillgångar, räddades av den gamla grundaren under det nya namnet Playmore, för att slutligen köpas upp av den kinesiska utgivaren 37Games och ta tillbaka både sitt ursprungliga namn och sin gamla slogan: ”The Future Is Now”. Nu ska man sluta med pachinko-nonsens och fokusera på det man kan bäst: att göra hejdundrande välgjorda fightingspel. ... Läs hela texten

Recension: Street Fighter V

Lämna ett svar

Capcom är inkapabla att släppa ett bra spel från början. Se bara på Darkstalkers, Capcom vs SNK, Street Fighter Alpha, Street Fighter III: The New Generation, Jojo’s Venture, eller arkadversionen av Street Fighter IV som, låt oss inte glömma det, hade blott sexton spelbara figurer varav tolv var gänget från SFII Turbo. Till och med utanför fightinggenren var Mega Man och Resident Evil bara taffliga betaversioner i jämförelse med sina uppföljare. Och ja, se på Street Fighter i jämförelse med Street Fighter II. ... Läs hela texten

Ingen Oculus Rift då

Lämna ett svar

Jag hade redan mer eller mindre avfärdat Oculus Rift. Jag tänker börja med Playstation VR och om det experimentet fungerar bra (utan massiv åksjuka, och så vidare) så ”uppgraderar” jag till en Vive när nästa generation kommer. Så jag kommer inte att behöva en Rift i vilket fall som helst.

Vilket är tur, för nu vill jag aldrig mer stötta den på något sätt. Palmer Luckey, den unga visionären och ledargestalten som gav barfota ett nytt ansikte (dolt under en VR-strut), verkar nämligen vara en total skitstövel. Han lät så öppen och inbjudande i sina ursprungliga visioner. Sen köpte Facebook hela konceptet, och sedan dess har han försvarat alla förändringar som låser Oculus Rift till en egen, exklusiv arena där andra VR-set inte får vara med. Men det är bara affärer. ... Läs hela texten

Inte okej, Earth Defense Force

Lämna ett svar
edf_immigrant

Earth Defense Force är en serie spel som praktiskt taget är spelbara B-filmer från 50-talet. Jättestora flygande tefat, en massa gigantiska myror, vandrande robotmonster, den grejen. Att det sedan är tekniskt uselt och patetiskt översatt är en del av charmen. Men nu har de presenterat handlingen för Earth Defense Force 5, som återigen handlar om gigantiska myror från rymden. Men istället för att kalla dem ”aliens” har man valt en annan term.

Alltså.

Ouch.

Japans naiva/genomkorkade tondövhet kan vara charmig ibland. Och ja, någon någonstans (i ett sammanträdesrum där ingen vet ett dugg om engelska och desto mindre om modern politik) så myntade någon begreppet ImmigrANT, och alla hurrade. I resten av världen, där hundratusentals bokstavligen riskerar livet för en chans att bli immigranter och i den bästa av världar (Sverige – läs statistiken, vi ligger väldigt bra till) i bästa fall bli behandlade som lite mindre värda – där är det inte lika fyndigt. ... Läs hela texten