Jag testar en poserbar figur från TBLeague

Jag hade ett stort paket med grejer från BigBadToyStore på gång, men med den globala logistiken som den är dröjde många av dem så länge att jag blev tvungen att skicka det jag hade beställt för flera månader sedan. Så lite snöpligt dök den här figuren upp, som jag bara hade tänkt mig som en småintressant extrapryl, med sedvanlig tull och allt.

Jag har varit nyfiken på de så kallade ”sömlösa” figurerna från kinesiska TBLeague, tidigare kallat Phicen. Jag äger ju ett stort gäng poserbara figurer som jag använder som referens när jag ritar, men figurerna från Figma eller Figuarts är ju trots allt gjorda i hård plast. Det begränsar dels deras rörlighet och gör dels att kroppen inte kan forma sig naturligt runt leder. En Figma kan ju inte till exempel böja armbågarna mer än drygt nittio grader. ... Läs hela texten

Recension: Elden Ring

Det fanns en liten, liten risk att Elden Ring skulle gå samma öde till mötes som många andra spel som försöker bredda sig så mycket att de förlorar allt djup. Det hade kunnat bli ett modernt Elder Scrolls där rollspelsinslagen helt försvann till förmån för lättillgänglig fantasyaction. Men så blev det förstås inte, för Hidetaka Miyazaki och teamet på From Software är fenomenala.

Elden Ring må inte vara Dark Souls 4, men steget till en öppen värld har inte på något sätt inneburit att From Software har snålat in på det de är bäst på. Det tog visserligen tre gånger längre än de tidigare spelen, men Elden Ring är i princip som om de hade utvecklat Dark Souls 4, 5 och 6 och sedan fyllt ut världen mellan dem med bitar av World of Warcraft. Det är gigantiskt på alla tänkbara sätt, och världen öppnar sig på ett fascinerande sätt. Allt eftersom du utforskar expanderar kartan och visar ännu fler möjligheter. Det är också smart gjort ibland när man blir teleporterad till ett hörn av kartan där man överhuvudtaget inte bör vara än, bara för att visa hur långt man kan ta sig. Lite oväntat älskar jag också kartan, som bara lägger till saker du har upptäckt, och bara antyder att det finns mer att hitta. Den blir ett hjälpmedel snarare än en checklista. ... Läs hela texten

Jag hackar mitt liv med Lego

Lego är bra till mycket, till exempel att bygga en hel stad eller en statyett av en rollspelsfigur i naturlig storlek. Men det kan även komma till användning i vardagen på olika sätt. Man behöver bara hitta ett behov, så kan det fyllas med lite Lego.

Sedan jag flyttade har jag inrett en hylla med utvalda favoritgrejer. Bland dessa finns det förstås en hel del spel. Men spelfodral är inte direkt gjorda för att stå rakt upp. Det går förstås att köpa dyra specialgjorda stativ, men varför göra det när man har massvis med Technic? Technic-bitarna är förstås gjorda för att kunna justeras i alla tänkbara vinklar, och därför var det en smal sak att bygga enkla stativ som håller mina favoritspel på plats i en liten vinkel, tillräckligt för att de inte enkelt ska ramla framåt. ... Läs hela texten

Taito Egret II Mini är läskigt lockande

Jag har lyckats hålla mig från att köpa ett miniarkadspel. Det börjar finnas extremt många nu, allt från separata joysticks med inbyggda spel (Neo-Geo och Capcom till exempel), till aningen nerskalade fristående spel som Arcade1UP, till den senaste raden av miniatyrkabinett med SNK:s mini-MVS och Segas Astro City. Sega har också ett till Astro City på gång i höst med fokus på shoot’em ups (något jag dock insett mina begränsningar i, efter PC Engine-samlingen). Lyckligtvis har de flesta haft någon irriterande brist. Taitos nya kabb Egret II Mini är dock närmast hittills. Jag går in på japanska Amazon och kikar gång på gång, och sen kommer jag på mig själv och stänger fliken. ... Läs hela texten

Konami samlar Turtles-spel

Konami har ju onekligen inte någon vidare spelproduktion längre, men de har ett desto större utbud av klassiska spel, ofta i långvariga licensierade serier. Nu har de precis utannonserat Teenage Mutant Ninja Turtles: The Cowabunga Collection, som samlar alla konsolspelen från 8- och 16-bitarsgenerationerna i ett jättepaket. Det är alltså alla tre spelen till NES, alla tre Game Boy-spelen, Turtles in Time från SNES, de tre olika varianterna av Tournament Fighters till NES, Mega Drive och SNES, Hyperstone Heist till Mega Drive och så de två olika arkadspelen (varav det första blev Turtles 2 till NES och det andra blev Turtles in Time). Det rör sig alltså om en himla massa spel, även om några är versioner av samma titel där det inte egentligen finns någon anledning att spela en av dem förutom nostalgi. ... Läs hela texten

Semesterbilder från Elden Ring

Spoilervarning!

Jag tog ledigt måndagen för att spela extra mycket Elden Ring, och det blev närmare trettio timmar den här första helgen. Och ändå är jag inte i närheten av att vara klar. Som jag redan konstaterat är det sanslöst öppet, och jag älskar hur jag kan ta mig runt nästan vart som helst. Och det mest fascinerande är att det inte nödvändigtvis är fel väg att gå. Ibland hittar jag någon väldigt märklig passage genom att hoppa ner från en balkong, och så visar det sig vara rätt ställe. Eller en extraboss någonstans. Det belönar mitt utforskande på ett sätt som jag egentligen inte upplevt någon annanstans, ens i World of Warcraft. Samtidigt, eftersom det trots allt är ett spel som skickliga Youtube-gurus kommer att spela igenom på level 1 om ett litet tag, så är det oftast genomförbart om man är försiktig eller bra på att fly till häst. Skillnaden i skada är inte så gigantisk att det är omöjligt, till skillnad från om man till exempel skulle försöka slåss mot en level 60-fiende i just World of Warcraft på level 20. ... Läs hela texten

Elden Ring är öppet på riktigt

Extremt tidigt i spelet, men dygnsrytmen skapar en del fantastiska scener.

Wow. Eller kanske, WoW. Jag spelade Elden Ring över tio timmar igår och upplevelsen hittills är omtumlande. Även om spelet har lite tydligare pekpinnar vart man förväntas gå som nybörjare så har det en vidöppen värld, inte minst tack vare möjligheten att hoppa och rida. Så jag avvek snabbt från den rekommenderade vägen och har hittat platser jag aldrig kunnat föreställa mig. Nu vill jag förstås inte spoila vad som finns, men låt mig berätta i väldigt vaga termer.

En väldigt uppenbar del av den här världen är de enorma gyllene världsträden, eller Erdtrees. Jag bestämde mig för att komma fram till ett av dem, och väl där hittade jag en ruin i närheten. Där kunde det kanske finnas en liten dungeon, tänkte jag, men passagen ledde snabbt till en helt annan omgivning, mer intensivt fantasifull och magisk än något i Dark Souls. Det är just där tankarna gick till World of Warcraft. Fienderna var uppenbart svårare men ändå hanterbara när jag var väldigt försiktig, och vägen gick vidare över öppna ytor där jag bombarderades av prickskyttar. Till slut hittade jag en av spelets valfria passager som måste öppnas med nycklar, lite som Dark Souls 2 och dess Pharros Lockstones. Jag behövde två, så jag fick återvända lite senare. Men passagen tog mig till en helt annan del av världen än det ganska gemytliga Limgrave i början. ... Läs hela texten

Street Fighter 6 och Capcom-samling på väg

Capcom har utannonserat Street Fighter 6, och först och främst kan jag kommentera att det faktiskt är 6 och inte VI. Det var bara en pytteliten teaser med Luke, Ryu och Kens byxor. Luke har förändrats en del, vilket är välkommet, men kör fortfarande med sina gigantiska armar. Ryu ser extremt fyrkantig ut men är designad i en betydligt mer realistisk stil än tidigare. Värt att påpeka är dock att ”Hot Ryu” äntligen har blivit standard, så förhoppningsvis har vi äntligen passerat Street Fighter III i tidlinjen. Det återstår att se hur spelet faktiskt framstår i vanliga upplysta miljöer, men det är ingen omedelbar wow-faktor. Mer info kommer i sommar, så spelet är högst troligt planerat för 2023. Vi får åtminstone hoppas att det enbart kommer till Playstation 5 och motsvarande, och inte förra generationen. ... Läs hela texten

Första intrycken av Drakborgen

Efter en lång väntan har Drakborgen äntligen landat. Nostalgiutgivaren Fandrake arrangerade en Kickstarter-kampanj där målet var att ge ut en påkostad nyutgåva av Drakborgen, och resultatet blev den mest framgångsrika svenska kampanjen hittills.

Inte så konstigt kanske, då Drakborgen är ett verkligt klassiskt brädspel som har varit ohyggligt svårt att få tag på. Jag har letat då och då, men inte varit sugen på att betala över tvåtusen för det även om det har varit nära ibland. Anledningen till att det var så dyrt, och att det är så älskat, är att det är fullpackat med kort och brickor och annat smågrejs, inte minst om man lägger till den obligatoriska expansionen Drakborgen II. Så därför var det inget att fundera på när kampanjen dök upp. ... Läs hela texten

Lego Boutique Hotel (10297)

It has already been five years since Lego released its Assembly Square, the ten-year anniversary set of the modular line, and consequently the Boutique Hotel is the 15th anniversary celebration. It’s been a weird run, not even counting the events of the last two years. After experimenting with 50’s Americana in two sets, they returned to a fairly timeless early 20th century style, but both the Book Shop and Police Station were still non-traditional, with the former being more of side street building instead of something fitting on the main street, and the latter quite lacking in personality. ... Läs hela texten