Jag har nog haft koll på Jojo’s Bizarre Adventure längre än de flesta i Sverige. Jag köpte spelet både till Playstation och Dreamcast, köpte några volymer av mangan i Japan 2001 och läste en tidig fan-översättning av Stardust Crusaders, som är den tredje delen av serien. Men jag hade aldrig kikat närmare på de tidigare delarna. Jag är inte förtjust i Hirohiko Arakis tidiga tecknarstil (som förfinades ordentligt under den serien) och eftersom jag föredrog konceptet med Stands var Hamon-grejerna inte lika intressanta. Men nu när jag skaffade Netflix igen blev det läge att följa hela berättelsen från början.
Lego Ideas: Pirates of Barracuda Bay – del 2
Pirates of Barracuda Bay är redan i sig ett jättetjusigt bygge som påminner om exempelvis Apocalypseburg från den senaste filmen, med massor av skrymslen och små detaljer. Men när Lego skulle förverkliga Ideas-förslaget tog man steget längre. De tre delarna av skeppet går nämligen att plocka loss från basplattan, och med små justeringar går det sedan att sätta ihop dem till en fullständigt skepp. Det här var förstås det som definitivt fick mig att vilja ha det till 175% – alltså nästan tillräckligt för att köpa två på en gång. Det är en ganska märklig process. När basen är färdigbyggd finns det kvar en liten påse med extradelar, och resten av instruktionerna går sedan ut på att plocka bort en massa bitar, och sedan bygga några små kompletterande stycken för att återställa skeppet till sjödugligt skick. Det här är mig veterligen första gången som Lego fått beskriva hur man ska ta isär något, det brukar ju annars ge sig självt.
Lego Ideas: Pirates of Barracuda Bay – del 1
Lego Ideas är ett av de absolut bästa koncepten just nu som konsekvent levererar intressanta byggen, även om jag förstås inte skaffar allihop. Dels släpps det för många, och dels är det många som inte gäller något jag specifikt gillar, även om det alltid är välgjorda grejer. Men Pirates of Barracuda Bay kunde jag inte låta bli. Det här är ett av de största Ideas-projekten och lät länge orimligt, men Lego hade några idéer som skulle lyfta det till något utöver det vanliga.
Chrono Cross Radical Dreamers – minnesboken
För nästan ett halvår sedan, på andra sidan jorden men just nu bokstavligen som i en annan värld, såg jag Chrono Cross Radical Dreamers: 20th Anniversary Live Tour på plats i Tokyo. En av de utlovade presenterna hade skjutits upp för att bättre kunna dokumentera hela konsertturnén, en minnesbok med bilder och information från hela evenemanget. Den fick jag en voucher för att beställa och ett antal månader sedan dök den äntligen upp i brevlådan.
Och det är definitivt mer av en bok än bara en liten broschyr, med 112 sidor i A4-format. Allt man kan tänka sig och lite till finns med:
Castlevania – säsong tre
Det dröjde kanske oväntat länge, men nu har jag också sett säsong tre av den animerade och fortfarande fullständigt overkliga Castlevania-serien. Liksom, overkligt att den existerar och handlar ganska mycket om ett av de svagaste spelen i serien. Nu spelade jag aldrig klart Curse of Darkness eftersom det, för att vara snäll, var tämligen medelmåttigt. Men jag hade i alla fall hyfsad koll på dess karaktärer och i den här säsongen introduceras även den mystiske Saint Germain, om än med en något rimligare design.
Handkontrollen till Playstation 5 – Dual Sense
Sony har visat upp den nya handkontrollen till Playstation 5, och lite oväntat är det inte en ny Dual Shock, utan den nya kallas Dual Sense. Anledningen till det är en förbättrad haptisk feedback både vad gäller skakfunktioner och vad som verkar vara force feedback i avtryckarna L2 och R2.
I övrigt är handkontrollen rätt traditionell, med samma knappuppsättning som förut inklusive den känsliga skärmen på framsidan. Det är lite märkligt att man inte använder de nya knapparna som tillsatsen till Dual Shock 4 erbjöd, vad var då syftet med den? Det är lite som när 3DS fick en extra analogspak som man sedan inte tog med till den reviderade maskinen.
Viss utveckling #2
Det finns förstås en hel del att syssla med inomhus om man är en enstöring till att börja med. Jag har ägnat en del tid åt att rita, som ni såg för några dagar sedan, och nu blev det en ny bild igen. Fast den här gången på Hsien-Ko, som jag faktiskt skrev om för sisådär åtta år sedan.
Självklart ville jag göra det svårt för mig, så jag såg till att använda två ljuskällor. Sen är jag också riktigt nöjd med bilden, som är betydligt bättre än den förra som jag först ritade 2009 och sedan fräschade upp tuschningen på 2012. Det hela tog ett par timmar.
Hur Dynasty Warriors gav mig en ny karaktär
Jag spelade en kampanj i Dynasty Warriors 8 Empires med min syster. Spelet är stenåldrigt och ser ut som gammal müsli, men det har den fördelen att man kan skapa egna karaktärer och det gjorde jag förstås. Ett helt Kina, fast fyllt med mina olika hjältar och hjältinnor från Avdank. Som huvudperson valde jag Maenel, en av mina nyare skapelser, som är ledare för en liten grupp frilansare. Hon blev en naturlig befälhavare och sen dröjde det inte länge förrän jag började slå ut kungarikena omkring mig. Eftersom det liksom ändå är Romance of the Three Kingdoms (eller Six Kingdoms i det här fallet) så måste ju någon ofrånkomligen ena Kina, och ta mig fasen om jag låter den där bortskämda Xianko göra det.
Legos nya piratskepp
Allt eftersom utrymmet för Lego har minskat i och med inköp av Lego, så har jag blivit mindre motiverad att köpa Lego. Särskilt stora åbäken till set som oundvikligen innebär att jag måste plocka bort något gammalt. Men inte den här gången. För ett tag sedan meddelade man att Ideas-serien skulle få ett tillskott i form av ”Pirate Bay”, som skulle vara en modernt designad befästning byggd kring ett gammalt vrak. Coolt, men inte så jätteintressant.
Den slutliga produkten är för ovanlighetens skull rejält ändrad, men till det bättre. Istället för en fästning byggd kring ett godtyckligt skepp, så är det byggt kring självaste Black Seas Barracuda, eller Tigerhajen som det hette här. Redan där är nostalgin förstås i topp. Men ännu coolare är att det finns bitar för att restaurera fartygsdelarna, som är relativt intakta, och montera ihop en hel version av skeppet! Nog för att Lego är gjort för att byggas om, men här finns alltså förutsättningarna direkt i boxen.
Transformers War for Cybertron Earthrise: Grapple och Hoist
Trots rådande världsläge fortsätter Hasbro att prångla ut leksaker av hög kvalitet, och med de två senaste tillskotten tänkte jag att det var läge att berätta lite mer. Earthrise är alltså den andra delen av War for Cybertron-trilogin, och där den första delen, Siege, hade futuristiska varianter av alla karaktärerna, så kör Earthrise stenhårt på nostalgi, och alla hittills visade figurer är närmast exakta tolkningar av de gamla figurerna.
Jag har sedan länge slutat köpa på mig ”allt” och fokuserar bara på favoriterna. Två av dessa är Grapple och Hoist, som har det gemensamt att de dök upp samtidigt som min absoluta favorit Smokescreen och därför blivit favoriter by association. Jag hade aldrig dem som barn men köpte på mig båda under senare år, men numera är de sålda igen. Jag gjorde också egna hemmålade versioner under Alternators-eran, och både fick faktiskt lite mer fria tolkningar för typ 5-10 år sedan, så det är inte jätterariteter.

