Spelvärldens tio främsta hjältinnor

En dag som denna är det förstås lämpligt att ta en titt på några spelhjältinnor som lyckats med något utöver det vanliga; med ”det vanliga” menar jag då att vara ögongodis för en manlig publik. Men det finns också en hel del tuffa, intressanta och allmänt mänskliga hjältinnor, som dessutom ofta råkar vara med i riktigt bra spel. Om det är huvudpersonen som gör spelen eller tvärtom låter jag vara osagt, men här är i alla fall tio damer som man inte muckar med i första taget.

Samus Aran
Metroid
Samus har förstås något av en särställning, som en av de första och mest legendariska. Här snackar vi en klockren hjältinna som klarar sig helt på egen hand, men ändå har en mänsklig sida. Tyvärr tog hennes trovärdighet en ordentlig törn när Team Ninja fick antasta hennes karaktär i det pinsamma Metroid: Other M. Jag hoppas innerligt på ett nytt Metroid som återupprättar den aningen solkade hjälteglorian.

Aoi Umenokouji
Virtua Fighter
Aoi har aldrig haft några större framgångar sedan hon gav sig in i Virtua Fighter-turneringarna, men hennes karaktär bygger på att hon är en underdog som inte ger upp, och att hennes mål hela tiden är att förbättra sig själv. Och så måste man ju beundra en ung kvinna som med stil (förutom enstaka märkliga kostymval i senare versioner), elegans och oändlig artighet ger sig in i ringen med vilka enorma brottartyper som helst.

Faith Connors
Mirror’s Edge
Det var kärlek vid första ögonkastet, nästan (den första kabuki-sminkade designen var ingen höjdare), med Faith. En av de coolaste huvudpersonerna överhuvudtaget på senare år, som utnyttjade sin smidighet och styrka för att göra nästan övernaturliga bravader. Det enda som hade kunnat göra henne bättre som karaktär vore om det faktiskt inte gick att använda skjutvapen alls i spelet, de sektionerna kändes lite malplacerade.

Zanthia
The Hand of Fate
Vill man hitta intressanta hjältinnor (eller för den delen intressanta karaktärer överhuvudtaget) var peka-klicka-äventyren länge det bästa stället att söka på, med en rad minnesvärda figurer som trion i Zak McKracken, Passionate Patti och så Zanthia, den kaxiga och charmiga huvudpersonen i Legend of Kyrandia: The Hand of Fate. Som orädd magiker reste Zanthia runt i det magiska kungadömet och fick ideligen rädda den inkompetente hjälten Marko, för att slutligen spöa ödets hand och rädda världen.

Orta
Panzer Dragoon Orta
Orta kanske inte erbjöd så mycket till personlighet men desto mer mod, där hon flög runt med en gigantisk drake och sprängde sönder ett helt ondskefullt imperium i ett av de mest intensiva shoot’em upen genom tiderna. En cool frisyr och sjysst klädsmak befäste henne som en minnesvärd gestalt i ett grafiskt spektakulärt spel som, återigen, är i skriande behov av en uppföljare.

Chell
Portal
I avdelningen tyst och tuff hjältinna finner vi också Chell, som nästan bokstavligen var anonym i sitt framträdande i Portal. Det var bara genom strategiskt placerande av portaler som det gick att få en glimt av henne. På samma sätt som Samus var hon tyst, inte för att hon inte hade något att säga utan för att det varken fanns eller behövdes någon att prata med i spelet. I Portal 2 kommer hon med all sannolikhet att få en mer komplicerad personlighet, förhoppningsvis utan att förstöra något.

Tifa Lockheart
Final Fantasy VII
Det var lätt att avfärda Tifa som tämligen uppenbart ögongodis, men i slutändan blev hon seriens starkaste och mest intressanta hjältinna. Här snackar vi ju om någon som dels kan spöa det mesta och inte behöver räddas av någon, och som samtidigt är självständig men också känslosam och vårdande. Det var Tifa som fick ordning på emo-paketet Cloud vid flera tillfällen, trots att den otacksamme typen var besatt av någon som det inte ens var han själv som var kär i till att börja med.

Zoë Castillo
Dreamfall
Här skulle väl lika gärna April Ryan kunna ta plats, men jag spelade Dreamfall mer än föregångaren och föredrog Zoë. Hennes roll som vanlig tjej som blev inblandad i extremt skumma äventyr kändes hela tiden trovärdig, och hennes slutliga öde var förstås ordentligt orättvist. Även här behövs det absolut ett till spel så vi får en chans att rätta till detta faktum. Vi får hoppas på att Dreamfall Chronicles blir av.

Jade
Beyond Good & Evil
Ja, det är väl tyvärr ett välbekant fenomen vid det här laget: starka kvinnliga karaktärer säljer inte särskilt bra, och får hoppas i oändlighet på en uppföljare som kanske aldrig kommer. Jade var den perfekta hjältinnan som kombinerade kampförmåga med en bra personlighet, intelligens och massvis av jävlar anamma. Hon är förstås aktuell med nyutgåvan av sitt ursprungliga spel men jag hoppas innerligt att Ancel får som han vill och kan göra ett riktigt Beyond Good & Evil 2.

Alyx Vance
Half-Life
Och så har jag förstås inte glömt Alyx, som är självskriven på alla såna här listor och kanske den enskilt bästa spelkaraktären genom tiderna. Till skillnad från de flesta andra här har hon ju knappast problemet att hennes spel inte blivit någon framgång, men ändå har det tagit makalöst lång tid att få en fortsättning på äventyret. Världen behöver mer Gordon, mer G-Man, mer huvudkrabbor och mer Dog men framför allt, mer Alyx!

En tanke kring ”Spelvärldens tio främsta hjältinnor

  1. Leorio

    Laura Bow och Prinsessan Rosella från Kings Quest IV var två föregångare, även om jag inte minns idag om de var så bra som karaktärer. Men de var häftiga att spela med då i alla fall.

    Tycker överhuvudtaget att spel blir bättre med en kvinnlig huvudperson. Det blir mer intressant. Spelar alltid Mass Effect som kvinna, och Halo Reach var mycket bättre med kvinnlig hjältinna också.

    Persona spelen har många kvinnliga karaktärer som jag gillar mycket.

    Faith är väldigt cool. Synd bara att storyn var kass.

    Jade är nog favoriten. Visste direkt att jag måste ha spelet när jag såg det första gången på E3. Med pannbandet blev hon ännu coolare också.

Lämna ett svar