I år firar Lego nittioårsjubiléum, räknat från när Ole Kirk Kristiansen först började tillverka träleksaker. Det firar de med att släppa ännu fler gigantiska och påkostade set än vanligt, och om ungefär en vecka kommer några av dem hem till mig. Men samtidigt firar jag mitt personliga tioårsjubiléum med Lego. Inte mitt ursprungliga, för jag började med Lego när jag fyllde fyra. Men sen hade jag ett långt uppehåll, en så kallad ”dark age” när jag intresserade mig mer för annat.
När Capcom mashade ut fightingspel
Jag har spelat Capcom Fighting Collection och det är en fascinerande uppsättning spel. På många sätt är det en era som vi aldrig kommer att få se igen. Tekniken begränsade mer än ambitionen, men det gjorde också att Capcom kunde pressa tekniken till det yttersta utan att behöva satsa allt på ett kort, och man kunde experimentera med sidotitlar och släppa nya spel var tredje månad till en hungrig arkadpublik och sen bara konvertera gräddan till konsolerna.
Därför är det med en blandning av förtjusning och sorg som jag återvänder till de här spelen. Med undantag för Hyper Street Fighter II är det här nio spel som släpptes inom loppet av fyra år, 1994 till 1997. Numera får vi vara glada om vi får ett nytt Capcom-fightingspel vart fjärde år. Och då har vi förstås inte räknat med att de samtidigt släppte typ fem Street Fighter, ett par 3D-spel och förstås en massa beat’em ups och sånt på samma gång.
Transformers Kingdom/Legacy Blaster
Blaster var huvudperson i det första numret av Transformers-tidningen jag fick, och var sedan en viktig karaktär under de följande två åren, så det är inte oväntat att han blev en favorit. Hans popularitet går dock knappast att jämföra med Soundwave, som ju är en av de allra mest ikoniska i franchisen. Därför var Blaster länge en simpel repaint av olika utgåvor av Soundwave, som inte var särskilt lik förutom att de båda förvandlades till kassettspelare, där Soundwave dock blev en freestyle och Blaster en hel bergsprängare.
Review of Storm Collectibles Golden Axe Tyris Flare
Golden Axe, in its Amiga version, was probably one of the first games where I got to play as a distinctly female character. Sure, there was Metroid, but there really is no comparison between the NES game and the huge, detailed Frazetta-esque sprites of the arcade game and its 16 bit ports. I probably played as Gilius at first, but soon discovered that Tyris was devastating with her screen-filling dragon magic. That she was running around in a tiny white bikini wasn’t a factor just yet.
So even though I’ve rarely played any of the Golden Axe games in a good thirty years, Tyris Flare is rather special as a game character, and I jumped on the preorder of this brand new figure from Storm Collectibles. The company makes a ton of game figures, but I haven’t had the opportunity to get any until now. She did end up being delayed for month after month, not to mention that she came packed with a blue dragon which bumped up the price even more, plus of course shipping and import fees. So while I’m not absolutely certain whether she was worth the cost and wait, let’s take a look.
Transformers Masterpiece och Legacy Skids
Ibland är det verkligen ketchupeffekt på Transformers. Den gamla minivanen Skids har inte fått någon ny figur sedan 2013, men så är han också en ganska obskyr karaktär. Sen blev det helt plötsligt två splitternya figurer inom några månader.
Masterpiece Skids var en ganska stor överraskning. Nog för att alla klassiska karaktärer får en chans förr eller senare, men han följer inte alls det numera etablerade temat med figurer som är extremt trogna den tecknade serien, ibland till förbannelse. Istället påminner han om de första åren med Masterpiece då det snarare handlade om att göra en lyxversion av den ursprungliga leksaken.
Sarah Àlainn and friends: Shionogi Music Fair – La Diva TV Live
Before One was announced, Sarah Àlainn performed in a live show with three other artists, which was released on CD with the somewhat cumbersome title Shionogi Music Fair – La Diva TV Live. Sarah was joined by Ryoko Moriyama, Seiko Niizuma and Ayaka Hirahara, neither of whom I had encountered before. Moriyama is a folk singer who has released some classics in her long career. Niizuma is mostly a musical artist, having performed in Miss Saigon and Les Miserables. Hirahara is a pop singer who performed the ending theme of Okami and has recorded a version of ”Inochi no Namae” from Spirited Away.
Vilken minikonsol är den bästa?
Det börjar redan talas om en Mega Drive Mini 2, men låt oss ta en titt på de befintliga Mini-maskinerna och försöka avgöra vilken som är bäst. Spoiler: det är SNES, med stor marginal. Det var kanske inte så oväntat, men jag kan i alla fall försöka bevisa det.
Om vi börjar med det rent matematiska. Hur många spel har konsolerna, och hur bra är dessa spel?
NES Classic Mini har 30 spel och ett stabilt 2,7 i snittbetyg.
SNES Classic Mini har bara 21 spel, men enastående 3,3 i snitt.
Mega Drive Mini (den japanska utgåvan) har hela 42 spel, men bara 2,3 i snitt. Här beror det dock delvis på att många spel är enbart japanska.
PC Engine Mini har 54 spel med dubbletter borträknade, men blygsamma 2,2 i snitt.
A500 Mini, slutligen, har 25 spel och snäppet bättre kvalitet men fortfarande 2,2 i snitt.
Street Fighter 6 visat och läckt
På Sonys State of Play visades en rätt maffig trailer på Street Fighter 6, som kommer att släppas nästa år. Ungefär samtidigt läckte också bilder på i princip hela karaktärsgalleriet, så det finns väldigt mycket att förundras över.
Till att börja med: denna gång finns ett ordentligt enspelarläge där man rör sig runt i Metro City. Man verkar spela som en egen karaktär och ryktet säger att det kommer att finnas ett figurskaparverktyg. En hittills okänd tjej slåss mot Chun-Li och hon kan också vara egenskapad eftersom hon inte finns med i läckan. En annan generell grej är att spelet är ordentligt hip hop-influerat i allt från grafisk stil till musiken, vilket egentligen är en återgång till Third Strike.
Retrosommaren 2022
Är det bara jag som ser fram emot en pixelfest den här sommaren? Det släpps ett gäng retrosamlingar och nya retroinspirerade spel snart, och jag försöker lista ut hur jag ska hinna med alla.
Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge är ett helt nytt beat’em up med pixelgrafik inspirerad av tv-serien, med sex spelbara karaktärer. Jag hade för mig att det skulle släppas i juni men det var kanske önsketänkande. Senare i år kommer även samlingen med i princip alla klassiska Turtles-spel, Teenage Mutant Ninja Turtles: Cowabunga Collection.
Sarah Àlainn #7: One
After a long and painful wait, Sarah Àlainn released her latest album One this friday, and it’s been running on repeat pretty much since. The physical album is still unavailable on import sites, so I grabbed it off Itunes in the meantime.
While I yet haven’t been able to import the La Diva album where Sarah sang with three others, I’m assuming that this is the same version from there. I can understand why everyone wants to make their own version of ”Bohemian Rhapsody”, possibly the greatest song ever written. Sarah sings the ballad parts beautifully without necessarily mimicking Freddie’s vocals, and the arrangement is slightly more classical in style rather than the rock opera of Queen. However, the mid section is ridiculous and only Queen can make it ridiculous in the right way. So the result is an epic, beautiful ballad with a rather silly part in the middle.