Sarah Alainn #4: Anima

sarah_alainn_anima

According to a Japanese study, Sarah Alainn’s voice has therapeutically beneficial qualities. That is probably the scientific reason why I can’t stop listening to this amazingly talented woman. Ever since I discovered the theme to Xenoblade Chronicles, I’ve tracked down her albums and collaborations and she rarely disappoints with a mix of powerful musical ballads, classical pop and instrumental pieces. Yes, in addition to having a pitch perfect voice, she’s also an excellent violinist. Anima is the fourth solo album after Celeste, Sarah and F, and it continues the upward spiral in quality, with some amazing highlights and a very solid baseline.

On this album, Sarah covers a selection of well-known songs. After her collaboration with Andrea Bocelli, it’s not surprising to see ”Canto Della Terra” and ”Con te Partiro”, the latter more known as ”Time to Say Goodbye”. Both are in Italian and well performed. ”Nella Fantasia” is a song by Ennio Morricone from the movie The Mission, … Läs hela texten

Publicerat i International, Musik | Etiketter | Lämna en kommentar

En lite justerad Trico

Jag byggde ett nytt huvud åt min Lego-Trico för att försöka få till hans mer ledsna utseende. Att byta ut ögonen innebar en helt annan konstruktion på hela kinderna, eftersom allt utgår från bitarna som håller fast ögonen.

Lego Trico 09

Jag skulle uppskatta om du kunde lägga en röst på mitt Lego Ideas-projekt. … Läs hela texten

Publicerat i Kreativt, Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Nausicaä är grunden till allt

Allt i japanska rollspel, då. Och kanske lite till. Filmen, och serien som skapades för att motivera utgivaren att publicera filmen, släpptes innan den japanska spelbranschen riktigt hade tagit fart, och är fortfarande ett mästerverk över trettio år senare. Den är fantasifull, vackert tecknad och både actionfylld och stillsam. Det märks också tydligt vilket inflytande den har på senare verk, varav många själva är förebilder i spelvärlden.

* Hironobu Sakaguchi har uttryckligen berättat att den inspirerade Final Fantasy, främst det faktum att chocobos är tagna rakt av från den här filmen. Hayao Miyazakis fäbless för luftskepp (även i Laputa, Howl’s Moving Castle och Porco Rosso) blev också återkommande inslag. Möjligen skulle man kunna säga att idén med att framma supervarelser för en enstaka jätteattack också är inspirerat av Nausicaä.

* Shigeru Miyamoto har också nämnt inspiration från Ghibli utan att gå in på detaljer.

* Konceptet med ett … Läs hela texten

Publicerat i Film | Etiketter , | 1 kommentar

Rashid får Figuarts-version

Det finns cirka femhundratrettioarton figurer av Chun-Li och nästan lika många av Ryu, så att det släpptes Figuarts-versioner av dem var inte särskilt upphetsande. Inte heller Cammy, som snart dyker upp i sin Street Fighter V-tolkning. Men Rashid är inte alls lika väntad, och han ser utmärkt ut! Som vanligt lär Bandai snåla på tillbehören, annars hade jag nog hoppats på en tornado eller två att placera honom med. Men Rashid är min ohotade favorit i Street Fighter V och jag lär definitivt köpa den här så fort den dyker upp!

figuarts_rashid … Läs hela texten

Publicerat i Modeller, Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Recension: Yakuza 0

Yakuza 0 är det femte spelet i serien som jag spelar, så det är väl inte konstigt att det känns välbekant att ännu en gång kliva in på Kamurochos gator. Men det är inte bara därför. Nu har jag varit i Kabukicho, det verkliga området i Shinjuku som står som ganska uppenbar förebild till Segas gangstervärld. Det var där jag besökte ett Capcom-kafé, gick förbi den bisarra Robot Restaurant och gick in på fel konsert två våningar under gatan. Och nu när jag följer med Kazuma Kiryu känner jag igen en del landmärken, som den där parkeringen som omsluts av reklamskyltar för host bars, där en massa välfriserade killar erbjuder ett alternativ till den annars kvinnodominerade nöjesbranschen.

Att alla Yakuza-spelen delvis utspelar sig här är inte en slump. Den riktiga yakuzan ligger bakom en hel del av affärsverksamheten, och det är inte svårt att föreställa sig vad som pågår bakom kulisserna. Däremot finns det en distinkt skillnad. I verkligheten är Shinjuku praktiskt taget lika … Läs hela texten

Publicerat i 5/5, Playstation 4, Recensioner, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

King of Fighters XIV expanderar

Det senaste King of Fighters var ett väldigt välfyllt spel, så därför känns det inte särskilt fel att SNK nu släpper en rad nya tillägg. Iori får sin klassiska outfit, men även Kula, Meitenkun, Angel och Sylvie får nya kläder. Det kommer också nya banor, som är gratis: Terrys klassiska tåg framför Mount Rushmore, och så en racingbana som jag tror är hämtad från King of Fighters ’97 eller 2001. Slutligen kommer också tre nya figurer, där siluetterna verkar tyda på Whip och Yamazaki. Utmärkta nyheter tycker jag.

… Läs hela texten

Publicerat i Playstation 4, Spel | Etiketter | 1 kommentar

Ikimono-gakari: Chou Ikimonobakari – Tennen Kinen Members Best Selection

Ha! Trodde någon att det var slut? Nej, inte på långa vägar. Förutom sina sju separata skivor och tjugotalet singlar har också Ikimono-gakari släppt tre samlingar. Jag kände mig inte riktigt redo att leta rätt på alla, för troligen är det mestadels samma musik. Men det här är något av en heltäckande jättesamling med extra allt. Det är inte bara tre skivor med samlade klassiker och en extra skiva med B-sidor från tidigare singlar, det är också ett tjusigt paket med samlarkort, klistermärken, en poster och någon sorts ID-kort (ska prova visa upp det i tullen nästa gång).

Bland de hela sextio låtarna är det åtminstone tjugo som inte funnits på tidigare album utan bara på singlar eller i andra sammanhang, så även om paketet är dyrare än en vanlig skiva får man också en massa nytt. Bland dessa finns också en del singlar som inte hunnit släppas på ett eget album, som ”Anata” och ”Love to Peace”, där den förra är en utmärkt, lite vuxnare ballad än … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Pewdiepie är ett klantarsel

Efter en video där Pewdiepie presenterade ett klipp där två killar visar texten ”death to all jews” är måttet rågat. Han har tidigare varit extremt burdus med sin ”humor” och sagt en del korkade saker som sedan avfärdas som skämt, men nu blir det lite svårare att skratta. Disney, som äger hans paraplybolag Maker, säger nämligen upp kontraktet. I samma veva avbryter även Youtube samarbetet med honom. Även om han behåller sin kanal så har han alltså förlorat två stora samarbetspartners och kan i bästa fall traggla på som en vanlig videoproducent framöver.

Nu tror jag inte att Felix är en fullfjädrad nazist eller nåt sånt, och jag tror inte att det finns någon djupare tanke bakom det hela. Däremot borde han vara fullständigt medveten om att en stor del av hans publik är barn, och som förebild har han banne mig ett ansvar att uppföra sig som folk och inte medverka till att normalisera rasism och sexism. Hela den här grejen ”det är ju bara ett skämt, … Läs hela texten

Publicerat i Spel | Etiketter , , | 1 kommentar

NES Classic Mini (2016-2017)

Enligt en svensk butikskontakt har Bergsala tagit bort NES Classic Mini ur sortimentet och bara en liten ytterligare leverans kommer att göras, vilket inte ens kommer att täcka befintliga förbokningar. Det skulle innebära en väldigt märklig hantering där den lilla retroburken knappt blev tre månader gammal. Och då frågar jag mig: vad var syftet?

Det finns ett flertal tänkbara förklaringar, sorterade från minst till mest cyniska.

* NES Classic Mini var hela tiden tänkt som en säsongsgrej, som en julklapp. Därför producerades bara en liten mängd inför jul och det fanns aldrig några planer på att stötta den långsiktigt. Det framgick dock inte av några som helst pressmeddelanden.

* Nintendo valde att dra tillbaka produktionen när det framkom att det gick att relativt enkelt stoppa in egna piratkopierade ROM:s på den. Å andra sidan har detta bara varit känt i några veckor och planerad produktion borde ha räckt längre.

* Hela grejen var bara tänkt som en … Läs hela texten

Publicerat i Retro, Spel | Etiketter | 1 kommentar

Ikimono-gakari: Sakura Saku Machi Monogatari

Så har vi kommit till min sista av Ikimono-gakaris hittills sju skivor, som var deras första. Den släpptes för tio år sedan och nådde inte topplaceringen i Japan men som debut var den definitivt stark. Den första singeln och skivans namne är ”Sakura”, som förekommer i sin ordinarie version och en enklare akustisk. Och den är mäktig. Jag tror inte att den överträffar ”Aruite Ikou”, men den är en av Ikimono-gakaris bästa. Växlingen mellan ljuva verser och den fenomenala refrängen bjuder på en diskret stegring varje gång.

Den glada pop med mycket munspel som skulle bli deras unika signum finns förstås redan här. ”Kira Kira Train” och ”Uruwashiki Hito” är båda utmärkta låtar. Ännu gladare är ”Hot Milk”, som liksom ”Tsuki to Atashi to Reizouko” på den nästkommande skivan är en filosofisk fundering med lustig inramning.

I övrigt är skivan ganska varierad och Kiyoe får slita en del på lite högre toner. Ibland håller det inte riktigt, som i … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar