Hur Dynasty Warriors gav mig en ny karaktär

Jag spelade en kampanj i Dynasty Warriors 8 Empires med min syster. Spelet är stenåldrigt och ser ut som gammal müsli, men det har den fördelen att man kan skapa egna karaktärer och det gjorde jag förstås. Ett helt Kina, fast fyllt med mina olika hjältar och hjältinnor från Avdank. Som huvudperson valde jag Maenel, en av mina nyare skapelser, som är ledare för en liten grupp frilansare. Hon blev en naturlig befälhavare och sen dröjde det inte länge förrän jag började slå ut kungarikena omkring mig. Eftersom det liksom ändå är Romance of the Three Kingdoms (eller Six Kingdoms i det här fallet) så måste ju någon ofrånkomligen ena Kina, och ta mig fasen om jag låter den där bortskämda Xianko göra det.

Så vi plöjde oss fram på hederligt manér och rekryterade alla vi stötte på. Spelet fyller på med generiska befälhavare om du inte har tillräckligt många, men alla mina egna såg jag till att införliva i min armé. Med tiden, när min Maenel började … Läs hela texten

Publicerat i Kreativt | Etiketter | Lämna en kommentar

Legos nya piratskepp

Allt eftersom utrymmet för Lego har minskat i och med inköp av Lego, så har jag blivit mindre motiverad att köpa Lego. Särskilt stora åbäken till set som oundvikligen innebär att jag måste plocka bort något gammalt. Men inte den här gången. För ett tag sedan meddelade man att Ideas-serien skulle få ett tillskott i form av ”Pirate Bay”, som skulle vara en modernt designad befästning byggd kring ett gammalt vrak. Coolt, men inte så jätteintressant.

Den slutliga produkten är för ovanlighetens skull rejält ändrad, men till det bättre. Istället för en fästning byggd kring ett godtyckligt skepp, så är det byggt kring självaste Black Seas Barracuda, eller Tigerhajen som det hette här. Redan där är nostalgin förstås i topp. Men ännu coolare är att det finns bitar för att restaurera fartygsdelarna, som är relativt intakta, och montera ihop en hel version av skeppet! Nog för att Lego är gjort för att byggas om, men här finns alltså förutsättningarna … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Transformers War for Cybertron Earthrise: Grapple och Hoist

Trots rådande världsläge fortsätter Hasbro att prångla ut leksaker av hög kvalitet, och med de två senaste tillskotten tänkte jag att det var läge att berätta lite mer. Earthrise är alltså den andra delen av War for Cybertron-trilogin, och där den första delen, Siege, hade futuristiska varianter av alla karaktärerna, så kör Earthrise stenhårt på nostalgi, och alla hittills visade figurer är närmast exakta tolkningar av de gamla figurerna.

Jag har sedan länge slutat köpa på mig ”allt” och fokuserar bara på favoriterna. Två av dessa är Grapple och Hoist, som har det gemensamt att de dök upp samtidigt som min absoluta favorit Smokescreen och därför blivit favoriter by association. Jag hade aldrig dem som barn men köpte på mig båda under senare år, men numera är de sålda igen. Jag gjorde också egna hemmålade versioner under Alternators-eran, och både fick faktiskt lite mer fria tolkningar för typ 5-10 år sedan, så det är inte … Läs hela texten

Publicerat i Prylar, Transformers | Etiketter | Lämna en kommentar

Sunset Riders släpps till Switch och PS4!

Yeehaw! Tidernas bästa cowboyspel, Sunset Riders, kommer att släppas till Switch och PS4 i Hamsters Arcade Archives-serie. De här spelen tenderar att vara fullständigt arkadperfekta och vi kan troligen förvänta oss att det stödjer fyra spelare. Det är väldigt goda nyheter för mig som har arkadoriginalet som en väldigt stark anledning att behålla mitt otympliga men mysiga arkadkabinett.

arkadklart06

… Läs hela texten

Publicerat i Nintendo Switch, Playstation 4, Retro, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Isolering, dag ett

Ack, jag minns en svunnen, oskyldig tid. Då var jag ung, och på den tiden gick det att gå på stadens gator utan att oroa sig för dödlig smitta. Det var … en vecka sedan.

Okej, fullt så dramatiskt är det inte, och redan för en vecka sedan var jag försiktig, men visst är det fascinerande och skrämmande hur snabbt det går. Nu rekommenderas hemarbete så långt det går, och för mig går det ganska bra. Jag jobbade faktiskt hemifrån hela förrförra veckan inför att jag skulle åka till Göteborg, men nu när den resan är avklarad så har jag bunkrat upp och tänker bara ge mig ut i nödfall. Förhoppningsvis kan tillräckligt många göra det, så att smittan inte har någonstans att ta vägen.

Det är ju i alla fall inte som att jag har någon brist på saker att göra. Dreams har fortfarande potentiellt sett oändlig speltid (jag ska fortsätta på mitt spelkoncept) och det släpps ändå en del nya titlar då och då, även om mycket av förklarliga skäl … Läs hela texten

Publicerat i The Bearded Nerd | Lämna en kommentar

Dreams: en klättrande spelfigur

Äntligen, äntligen. Efter massvis av experimenterande och varianter som inte har fungerat verkar det, ta i trä, som att jag har lyckats få till en fungerande stege i Dreams. Och det var banne mig inte enkelt, kan jag berätta.

Logiken är i grunden så här: om man står i närheten av en stege och trycker uppåt, så tar man tag i stegen, vilket i praktiken innebär att jag sätter ”IsClimbing” till 1. Då placeras figuren vänd mot den, och en massa andra saker behöver hända. Gravitationen måste sättas ur spel, handkontrollen måste inaktiveras så man inte bara rör sig vidare åt sidorna, spelfiguren måste låsas mot stegen horisontellt så man inte svävar vid sidan, och så måste alla rörelser stoppas. Allt detta sker med en kontinuerlig tidslinje som rullar på så länge ”IsClimbing” är på.

Nästa del är att kunna röra sig uppåt eller neråt. Eftersom jag just stängde av handkontrollen behöver jag en separat kopia som bara har de funktioner jag vill ha. … Läs hela texten

Publicerat i Kreativt | Etiketter | 1 kommentar

Grattis på tjugoårsdagen, Playstation 2

Världens mest framgångsrika konsol fyller tjugo år idag. Den 4 mars 2000 släpptes Playstation 2 med buller och bång i Japan efter en hype som knappt går att överskatta. Det hade talats om att konsolen skulle simulera verkliga känslor (därav namnet Emotion Engine på dess processor), låt oss besöka The Matrix i realtid och att den inte fick säljas i Irak för att Saddam Hussein (minns ni honom?) skulle kunna seriekoppla dem och använda som en superdator för att styra missiler. Nu blev det inte riktigt så, men efter 155 miljoner sålda konsoler och en kommersiell livstid som sträckte sig fram till veckorna innan Playstation 4 släpptes blev det en dundersuccé som ledigt tog kål på alla konkurrenter.

På dess födelsedag listade jag de tjugo bästa Dreamcast-spelen, men det vore nästan orättvist att behöva begränsa Playstation 2-utbudet så mycket. Även om jag filtrerar bort de flesta konverteringarna och samlingarna så fick konsolen förstås en lång rad superklassiker. Så låt mig gå … Läs hela texten

Publicerat i Retro, Spel | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Leo Ieiri: Duo

Jag hade faktiskt glömt att Leo Ieiri också släppte en ny skiva i april förra året. För den var ganska svår att lägga på minnet. Med Duo blir Leo betydligt mer experimentell än tidigare. Det är mer avskalat och möjligen mer originellt, men i genrer som jag inte är så förtjust i. Många av låtarna har en utpräglad 80-talskänsla, men mer new wave än vad jag brukar uppskatta. Ibland, som med ”Jiku” känns det nästan som om Leo försöker ge sig på Queens märkligare progressiva rocklåtar.

Det finns i alla fall några riktigt starka låtar. Den inledande ”Prime Numbers” har tillräckligt med tryck i refrängen för att lyfta, men är samtidigt tillräckligt udda för att märkas. ”Spark” är rolig och udda med livliga verser blandat med en rejält charmig refräng. Fast just den melodin är extremt lik Aimyons ”Kimi wa Rock wo Kikanai” som släpptes något år innan, även om resten av låten är helt annorlunda. Kanske är det passande att det bara är en duo … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Ikimono-gakari: We Do

Efter tre år på egna håll har Ikimono-gakari äntligen återförenats, och den första skivan, nummer åtta i ordningen, har anlänt. Jag har lyssnat mig fördärvad på de första sju skivorna och de många höjdarna där, och var oerhört sugen på en uppsättning nya klassiker. Det fick jag inte.

Det finns tretton låtar på We Do, men det hade lika gärna kunnat vara en, för de låter nästan likadant allihop. Det är antingen seg ballader med en vägg av tamt stråkkomp, eller så är det fläskiga popkompositioner med en vägg av tamt stråkkomp. Det är nästan så att det stör mig när jag går tillbaka och lyssnar på de gamla favoriterna och hittar en del liknande tendenser där. Det är som svagare låtar som ”Shiroi Diary” eller ”My Stage”, fast hela skivan.

De enda som står ut en aning är ”Identity”, som lämpligt nog har en något egen identitet, åtminstone i verserna, den simpla ”Anata Wa” och den fartiga ”Kimi e no Ai wo Kotoba ni Surunda” som är … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Dreams: en orch utan armborst

Senast åstadkom jag en duckande spelfigur, men vad är det för poäng med att kunna ducka om man inte har något att ducka för? Därmed blev det läge att skapa en fiende, i det här fallet en ordinarie orch. Jag kommer att göra några varianter, men den här ska ha ett armborst och stå på vakt. Jag har fortfarande inte modellerat några detaljerade figurer, men bara genom att ändra proportionerna, hållningen och rörelsemönstret blev det en riktigt övertygande orch. Den går sävligt och med tunga steg, har breda axlar och aningen längre armar, och är större än min figur.

Sen skapade jag en detektionszon, som är tolv meter framför orchen (han har rätt bra syn). När han ser spelfiguren aktiveras en kort tidslinje, som först spelar ett ljud (urgh!), och sedan står still (genom att sätta gånghastigheten till noll), höjer sitt armborst (med en keyframe) och sedan avfyrar en pil. Sen får tidslinjen löpa ut. Efter ett tag kan han gå igen, men innan tidslinjen … Läs hela texten

Publicerat i Kreativt, Playstation 4, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar