Ikoniskt eller bara gammalt skräp?

Inför den kommande releasen av Mortal Kombat 11 är det många som hoppas på att Netherrealm Studios någon gång ska ta itu med det eviga problemet (eller åtminstone ett av dem) med animationen. Den är som bekant urusel och har alltid varit det i deras spel. Det finns många välgjorda genomgångar av mer kvalificerade personer än mig, men låt oss bara konstatera att ingen slagskämpe i världen rör sig som en Mortal Kombat-karaktär. Poser är orimliga, slag och sparkar utförs utan någon som helst styrka, och balans existerar knappt.

Men då finns det folk som argumenterar emot, och hävdar att det måste se ut så för att ”se ut som Mortal Kombat”. Som om usel animation är något att hylla och bevara. En gång i tiden fanns det kanske en praktisk förklaring, då Mortal Kombat spelades av faktiska människor som i de flesta fallen – till exempel modellen Kerri Hoskins som spelade Sonya Blade – inte kunde kampsport överhuvudtaget. Då var det helt upp till … Läs hela texten

Publicerat i Spel | Etiketter | 1 kommentar

Arika uppdaterar Fighting EX Layer igen

Alltså, man måste uppskatta när en utvecklare faktiskt tar chanser, litar på sina fans och sedan bjuder på belöningar. Liksom, tvärtom mot den ordinarie ”betala oss dubbelt nu så får du, kanske, något kul sen”. Arikas Fighting EX Layer är knappast en jättehöjdare men ändå ett ganska kul spel och det har redan fått två gratis extrafigurer sedan försäljningen rullade på i tillräcklig takt. Nu kommer nästa omgång. Först blir det balanseringar i januari och februari plus lite extra gratismusik. Sen i mars kommer Sharon gratis. Sen fram till maj kommer man att släppa ännu en gratis figur (troligen Area) och slutligen en ny som kostar (Terry).

Sen blir det aldrig någonsin trist att jonglera Skullomania tio meter upp i luften med en Indra Bashi. Sedan den saknade Pullum dök upp finns alla mina gamla favoriter på plats och även om det inte är något Street Fighter V så är det ett väldigt kul tidsfördriv emellanåt.

… Läs hela texten

Publicerat i Playstation 4, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Pokemon Go tappar fart

Jag är inte helt överens med hur Pokemon Go har fungerat sedan generation fyra började portioneras ut. Förra året fick vi också generation tre i vågor, tills nästan alla var på plats. Det blev en del regionsexklusiva och några specialare som Nincada/Shedinja som dykt upp nyligen, men det fanns ändå en hel del olika att leta efter. Problemet med generation fyra är att det är väldigt uppsplittrat och den ursprungliga metoden att promenera runt och leta är nästan meningslös. Vi fick de tre typiska startalternativen och deras utvecklingar samt en handfull andra, mer menlösa normaltyper. Och så släpptes en rad utvecklingar från tidigare generationer, men där kräver alla en Sinnoh Stone. De första veckorna fick man en per vecka och det kändes nästan lagom. Visst, det skulle ta elva veckor att mata sig igenom alla men då har man ett regelbundet mål att fokusera på med lagom fördelning.

Men det är för många som kräver någon sorts specialmetod nu. Shinx … Läs hela texten

Publicerat i Iphone/Android | Etiketter | Lämna en kommentar

Blandad kompott på The Game Awards

The Game Awards växer sig än större som årlig spelhappening och börjar vara ett pålitligt ställe för nya utannonseringar. Även i år var det många nyheter, men det som jag hade hoppats på mest uteblev.

* Mortal Kombat 11 är ännu mer detaljerat än förut och troligen ännu grisigare. Totalt ointressant. Kommer oväntat nog även till Switch.
* The Outer Worlds av Obsidian är ett sci-fi-rollspel med lite Bioshock-estetik. Kan vara en lämplig ersättare för Fallout.
* Dragon Age: The Dread Wolf Rises utannonserades av Bioware men är flera år bort. Om det skulle vara en återgång till det taktiska upplägget i ettan skulle jag vara intresserad.
* Crash Team Racing: Nitro Fueled kommer till alla tänkbara format.
* inte ett spel, men Joker från Persona 5 kommer som första DLC till Super Smash Bros Ultimate. Med tanke på att Persona är en renodlad Playstation-serie var det rätt oväntat. Persona 5 till Switch kanske?
* Marvel Ultimate Alliance 3 kommer … Läs hela texten

Publicerat i Nintendo Switch, PC, Playstation 4, Spel, Xbox One | Etiketter , , , , | 1 kommentar

2019 års modulhus: Corner Garage

För första gången någonsin lyckades Lego hålla nästa års modulhus hemligt ända fram till den officiella presentationen. Eller nästan i alla fall, för några dagar sedan fanns ett konkret rykte, men åtminstone inga bilder. Corner Garage blir nästa jättebygge och det handlar om en byggnad som inkluderar både en bensinmack med bilmek, en separat klinik för en veterinär, och en lägenhet ovanpå. Det hela ryms i ett ganska bastant hus som är mer avfasat än tidigare hörnbyggnader men i gengäld erbjuder lite mer volym på själva byggnaden.

Det är ju lite typiskt eftersom jag precis byggde en egen bensinstation i klassisk stil, men det får bli en separat pjäs medan den här passar bättre in i stadsmiljön. 50-talstemat fortsätter från förra årets Downtown Diner, även om det här inte är lika utpräglat flådigt. Jag uppskattar att färgen ”dark orange” används igen, den har inte synts till särskilt ofta sedan det tidigare modulhuset Town Hall (2012), och om du … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bohemian Rhapsody – filmen

Den Queen-baserade filmen har varit på gång i vad som känns som evigheter och har både förlorat ett par huvudrollsinnehavare längs vägen och bytt regissör alldeles på slutet. Det kändes upplagt för ett katastrofalt spektakel, men två faktorer räddar filmen till ett åtminstone godkänt betyg.

Till att börja med gör Rami Malek en fantastisk presentation som Freddie själv. Till en början känns det lite krystat och det sanslösa överbettet blir nästan lyteskomik, men han spelar rollen med enorm karisma och samma kontrast mellan den flamboyanta scenpersonligheten och den blyga, tafatta människan bakom som framkom i intervjuer och dokumentärer. Övriga i bandet är också okej, framför allt är Gwylim Lee en läskigt porträttlik Brian May. Men de får aldrig riktigt någon personlighet och trots rykten om att Brian och Roger ville fokusera mer på bandet som helhet så är det här en film som kretsar nästan enbart kring Freddie.

Freddie och förstås … Läs hela texten

Publicerat i Film, Musik | Etiketter | Lämna en kommentar

Att spöa Capra Demon vid takeoff

Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter.

I alla fall, Dark Souls. Det är fascinerande hur ett spel som ändå bara är sju år gammalt helt plötsligt går att spela bärbart. Tänk tillbaka på tidigare bärbara. De var alltid två generationer efter. Game Boy kunde knappt köra spel som tidiga datorer klarade, Game Boy Color (samtida med N64) matchade NES, Game Boy Advance körde SNES-konverteringar, DS klarade N64-spel och 3DS började nosa på PS2-kvalitet. Nu är väl Switch i teorin två … Läs hela texten

Publicerat i Nintendo Switch, PC, Playstation 3, Playstation 4, Spel, Xbox 360, Xbox One | Etiketter | Lämna en kommentar

Leo Ieiri: Time

Jag har hunnit ifatt utgivningen av Leo Ieiris musik och tidigare i år släpptes Time, det femte albumet. Efter ett nästan fläckfritt We var frågan om hon kunde hålla samma höga kvalitet, och svaret är nej. Det märkliga är att jag inte kan peka på en enda låt som är dålig, men det kunde jag inte med We heller. Men jag hittar inte heller någon riktig favorit heller. Vi får finstämda ballader (”Arikitari desu ga” och ”Binetsu”), powerballader (”Inori no Melody” och den inledande ”Zutto, Futari de”), några utstuderat anime-aktiga låtar (”Harukaze”, ”After Dark” och ”Fantasy”) och så några utstickare som ”Relax” och ”Tokyo”.

Det blir nog tydligast med ”Papa no Tokei” och ”Daiji na Mono Subete”, två stycken som har de flesta beståndsdelarna av Leos typiska powerpop, men båda två mesar på med refrängen och tappar helt fart. Där brukar Leo alltid växla upp och ösa på, och istället blir det lite menlöst.

Resultatet blir att jag lägger till hela skivan … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Leo Ieiri: We

Wow! Alla Leo Ieiris skivor hittills har haft flera riktigt bra låtar, men We är en sån där skiva som nästan helt saknar brister. Det börjar med ”Bokutachi no Mirai” som är en triumferande popdänga med skönt flyt i texten och fantastisk refräng. Leo påminner här lite om en ung och kaxig Carola, vilket fungerar för mig som växte upp med den musiken. Nästa, ”Brand New Tomorrow”, inleder med ett ösigt piano och en melodi som hämtar någon slinga från ”Final Fantasy”-ledmotivet, men den här låten är också en höjdare. Efter dem kommer en fantastisk lugn ballad i form av ”Kimi Ga Kureta Natsu”, vilket följs av den enda lite sämre låten på första halvan, ”Koukotsu”, som egentligen är okej men har ett lite stressigt tempo för en annars avslappnad låt vilket inte riktigt passar ihop.

Sen öser Leo på igen med ”Party Girl” som är ogenerad festmusik och jättekul, med lite drag av The Killers. Hela låten är briljant. Även här blir det kontrast igen med … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Leo Ieiri: 20

Leo Ieiri fortsätter med sina korthuggna titlar och den tredje skivan heter kort och gott 20 (som Leo själv var då). Den känns lite mer seriös och inte lika skrikig om den föregående. Leo är fortfarande kaxig, som i den dundercharmiga ”Junjou”, men det känns mer självsäkert och mindre uppkäftigt. Överhuvudtaget är skivan mer varierad, med både lugna finstämda stycken som ”Little Blue” och ”Last Song”, och ösigare sådana som ”Two Hearts” och ”Miss You”.

Den trevliga ”Silly” förekommer i två versioner, dels en gitarrig, lite stökig version och dels en med ett mer orkestrerat sound. Jag gillar bryggan upp till den sista refrängen som har mycket känsla. Det är något som genomsyrar hela skivan, även i de lite sämre låtarna. Även när hon experimenterar med någon sorts jazz-fusion i ”Love & Hate” så är det fortfarande helt okej, och två av balladerna, ”For You” och ”Still” är trevliga men bara lite intetsägande. Skivans höjdpunkt tillsammans med … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar