Det känns som att det här spelet aldrig ger upp. Outcast är förstås en kultklassiker som byggde mycket på sin fenomenala teknik när det släpptes 1999, och kort därefter jobbade Appeal på en uppföljare till Playstation 2 som såg ännu mer makalös ut. Men spelet blev aldrig färdigt och Appeal försvann. Spola fram till 2013 då de gjorde ett nytt försök med en remake via Kickstarter … som misslyckades. Trots det så släpptes ändå en uppdaterad version av originalspelet 2014. Som konstant är på rea och i princip skänks bort.
Why Earthen Peak makes sense (sort of) in Dark Souls 2
Lämna ett svar
One of the more common criticisms of Dark Souls 2 is that the world isn’t as tightly designed as in Dark Souls, which is partly by design and partly because of lack of time. It’s well known at this point that Dark Souls 2 was rushed and had a ton of content reworked very late in the process. The Gutter was supposed to be an entire city of broken buildings stacked together, and connect to a sewer system leading into Drangleic Castle, for example.
So when you get to Earthen Peak, you climb the tower and finally reach Mytha, and if you’ve had enough foresight to burn the windmill, which stops the mechanisms that pump poison up the tower, you will beat her rather easily. Then you progress a bit further, take an elevator up … and enter a castle sunken into lava.
De udda ABBA-favoriterna
Veckans utannonsering av ett nytt ABBA-album fick mig förstås på glatt humör. ABBA blev mitt favoritband för ganska exakt trettio år sedan när jag köpte en kassettbandssamling (!) med många av deras höjdare. Och även om de inte riktigt är det längre, så finns det väldigt mycket bra att höra. Fast det är trist att bara rabbla de mest kända låtarna, även om det finns många höjdare där med. Så låt mig berätta om några mindre kända. Därför diskvalificerar jag omedelbart låtlistan från ABBA Gold:
Hasbro crowdfundar Victory Saber
Man kan tycka att ett globalt företag som är det tredje största i sin bransch inte borde vara i särskilt stort behov av crowdfunding, och Hasbro hade troligen varit fullt kapabla att tillverka och släppa den gigantiska Unicron-figuren alldeles på egen hand. Å andra sidan ifrågasätter jag mer och mer hur det produceras ohyggliga mängder plastskrot som bara blir liggande på hyllor och sedan hamnar i någon deponi eller i Stilla Havet. Ur det perspektivet är det nästan sunt att överdimensionerade svindyra grejer tillverkas praktiskt taget på förbeställning.
Mer om The A500 Mini
Nu går det att förboka The A500 Mini på svenska sajter, och jag har förstås lagt min bokning redan. Den här lilla burken är extremt lovande och kommer alltså även att stödja egna filer, vilket gör att jag kommer att digitalisera hela mitt gamla bibliotek och stoppa in. Men de medföljande spelen är förstås också viktiga, och ett obekräftat rykte säger att detta blir de 25 spelen:
Alien Breed 3D
Alien Breed SE’92
Arcade Pool
Another World
ATR: All-terrain Racing
Battle Chess
Cadaver
Cannon Fodder
Gods
Kick Off 2
Mego lo Mania
Moonstone: A Hard Days Knight
Pinball Dreams
Project-X SE’93
Qwak
Simon the Sorcerer
Slam-Tilt
Speedball 2: Brutal Deluxe
Super Cars II
SuperFrog
Super Stardust
The Chaos Engine
Worms: The Director’s Cut
Zool: Ninja Of The ’nth Dimension
Amiga 500 Mini släpps nästa år
Ja! Äntligen har A500 Mini blivit officiellt bekräftad efter antydningar på teamets hemsida. Det är en liten kompakt version som har en separat mus och handkontroll, samt möjlighet att koppla in ett externt tangentbord. Den kommer att ha 25 spel, varav de första 12 är utannonserade:
Alien Breed 3D
Another World
ATR: All Terrain Racing
Battle Chess
Cadaver
Kick Off 2
Pinball Dreams
Simon The Sorcerer
Speedball 2: Brutal Deluxe
The Chaos Engine
Worms: The Director’s Cut
Zool: Ninja Of The ’nth Dimension
Slutet på Street Fighter 5
Sent igår kväll hade Capcom en av sina sista presentationer kring Street Fighter 5 och hypen var ganska stor. Dels skulle vi få se mer av Oro och Akira, och så ryktades det om den femte och sista karaktären.
Vad gäller de första två så ser de båda utmärkta ut. Jag spelade i princip aldrig med Oro, men han har översatts på ett strålande sätt och har ännu mer udda personlighet och egenheter här. Jag älskar att de använder en sköldpadda för att inte behöva bortförklara varför hans oanvända arm skiftar sida hela tiden, vilket hade varit ännu mer ologiskt i 3D. Som de senaste fyra figurerna känns det också som att han har väldigt mycket funktionalitet att utnyttja. Jag lär dock inte spela honom, men kul att han dök upp till slut.
Djupt besviken på Blizzard
Jag har inte spelat World of Warcraft på åratal nu, men med tanke på hur mycket jag skrev om Blizzard när det begav sig så är det extra beklagligt nu när avslöjandena börjar hagla över företaget. Jag var i princip utsedd Blizzard-korrespondent ett tag och träffade dem vid fem tillfällen, inklusive två på huvudkontoren (både det gamla och det nya), så det blir lite mer verkligt än när exempelvis någon på Ubisoft, eller Naughty Dog, eller Insomniac, eller Riot har betett sig som ett svin. Hmmm, man skulle nästan kunna tro att det är ett grundläggande problem med den här industrin …
Dark Souls 2 ännu en gång
Jag vet att Dark Souls 2 har sina brister, men det spelar ingen roll. Det är helt klart spelet i serien som har mest flexibilitet och möjlighet att göra roliga, udda karaktärer. Ikväll satte jag mig ner med en plan. Jag är knappast någon speedrunner, ens på det här spelet, men någorlunda optimerat var det. Målet var att skaffa Moonlight Greatsword till min nya karaktär så snart som möjligt, eftersom jag egentligen aldrig har kört med det här klassiska vapnet i något Souls. Och eftersom jag inte är LobosJR så behövde jag åtminstone förbereda mig lite, men samtidigt ville jag inte köra igenom hela spelet först eftersom det liksom förtar poängen med att spela med ett coolt vapen.
Transformers: Mer Än Ögat Kan Se
Ades Media (som skickade mig dessa böcker för recension) fortsätter plocka guldkornen från drygt trettiofem år av Transformers-serier, och nu är det dags att ge sig in i den numera legendariska More Than Meets The Eye, givetvis översatt med Mer Än Ögat Kan Se. Det är också namnet på det första albumet i serien, men jag tänkte berätta om de tre första på samma gång.
Det går inte att överdriva hur viktig James Roberts är för Transformers-berättandet. Bob Budiansky tog fram namn och hela konceptet, och Simon Furman var den första som faktiskt försökte skriva episka historier kring (let’s face it) leksaksreklam, men James Roberts klev in och revolutionerade hela alltet. Det var inte givet. Dreamwave återupplivade Transformers-serien på 2000-talet och hann börja brodera ut en del bra idéer, inklusive mer fokus på den tidiga historien på Cybertron. När IDW tog över serien började de om från början och Simon Furman skrev en ganska spännande historia med inslag av filmernas teman. De hade också en del fascinerande idéer som att Megatron förde sitt krig i faser, där ”fas sexorna” var löjligt starka Decepticons som personligen utplånade civilisationer när han inte behövde dem längre. Men i stort sett var det samma gamla historia: Optimus, Bumblebee, Prowl och Ironhide mot Megatron, Starscream, Soundwave och Shockwave kommer till Jorden och fortsätter sitt krig. Men när James Roberts började skriva formligen exploderade berättelsen, och det blir så tydligt i IDW-samlingarna där den ordinarie, småtrista serien gick parallellt med hans.