Playstation Showcase 2023

I brist på E3 skulle det här vara den stora grejen, motsvarigheten till Sonys konferens där vi får veta vad vi ska hypa upp oss över det närmaste året. Dessutom utlovades nyheter till PSVR2, och det har varit lite dåligt på den fronten, särskilt från Sony själva. Skulle det bli ett nytt Astrobot? Konverteringar av föregångaren och Wipeout? Kanske självaste Alyx?

Vad gäller PSVR2 så blev besvikelsen närmast total. Ett plus, Resident Evil 4 är spelbart helt igenom och var det närmaste man kom att utmana Meta, då den här VR-remaken är cirka 35809 gånger snyggare än den på Quest 2. Men inte utmana för mycket, för Meta släppte äntligen Beat Saber med ett låtpaket av Queen som jag förstås omedelbart laddade ner. Men annars var det plågsamt fattigt. Arizona Sunshine 2 intresserar mig föga, inte heller det godtyckliga skjutaspelet Crossfire: Sierra Squad. Möjligen kan det Returnal-doftande sci-fi-spelet Synapse bli något, men det är helt oprövat. Sen var VR-sektionen slut. Korkat nog visade de upp Bungies nya version av Marathon direkt efter och jag trodde ett ögonblick att självaste Bungie skulle göra ett VR-spel. Men ack. Det släpps fortfarande massor av bra VR-spel men det ser extremt dåligt ut för allmänheten som ännu inte är frälst när Sony inte kan engagera sig mer än så här. ... Läs hela texten

Leo Ieiri: Naked

Jag har väntat länge på Leo Ieiris nya skiva, Naked. Den förra, Duo, var ganska menlös förutom den fantastiska ”Spark” som bara har vuxit sedan dess. Men under de senaste tre åren har hon släppt en rad bra singlar, så det var mycket lovande.

Skivan öppnar med ”Winter”, en ganska ordinär popdänga med lite stråkar. Den är ingen omedelbar favorit men har finess och charm. ”Nayamitaidake” är lite punkigare och jag är inget fan av refrängen, men även här finns det kvalitet. ”Lemon Soda” är däremot en typisk Leo-låt av den sort jag fastnade för, med en fartig och glad vers och den välbekanta uppväxlingen för refrängen. ... Läs hela texten

Transformers Legacy Evolution: Tarn och Metalhawk

Transformers Legacy fortsätter med den föga originella undertiteln Evolution. Konceptet är dock fortfarande detsamma, med ytterst blandade utgåvor från hela franchisens historia. Två av de senaste var lite extra blandade och jag fick tag på dem på samma gång: Tarn och Metalhawk. Båda är i Voyager-klassen och bör kosta runt 400-500 kronor, men Tarn var lite svår att hitta så jag fick lite panik och köpte honom från Amazon. Annars brukar jag föredra specialiserade butiker som TF-Robots.nl eller Heromic.se. ... Läs hela texten

Jag hittade MALINDA

Jag blev nyligen rekommenderad att kika närmare på MALINDA, eller Malinda Reese, en amerikansk sångerska med rötter och inspiration i irländsk musik. Som av en händelse hade hon precis premiär för sitt senaste album It’s All True på Youtube, och efter att ha lyssnat på några av hennes egna låtar ”live” efter att tidigare mest kollat på hennes covers köpte jag både den nya skivan och två andra.

It’s All True är en väldigt personlig skiva där texterna behandlar Malindas personliga demoner och relationer. Den inleds med titelmelodin som är en riktigt vacker, dynamisk ballad. Hon berättade att det var den sista hon skrev på skivan och dök upp med den på inspelningsdagen, och den är alldeles utmärkt med väldigt irländsk känsla. Det gäller även ”Brooklyn”, som trots titeln har en väldigt bra livekänsla från valfri pub, med livliga flöjter och medryckande slagverk. ... Läs hela texten

De japanska Saturn-spelen: en historik

Sega Saturn är en fascinerande maskin. Även om den aldrig blev en succé fick den en rejäl drös spel, särskilt i Japan. För några år sedan (när även jag var i Japan) släpptes Sega Saturn Perfect Catalogue, som listar precis allt som släpptes till formatet. Och det är intressant att se hur spelutbudet utvecklades, vilket också tenderar att förklara dess öde. Samtidigt tänker jag att den här genomgången blir något av en samlarguide till konsolen och dess många intressanta och exklusiva titlar. ... Läs hela texten

Drömmen är död

Media Molecule kommer att sluta uppdatera Dreams och göra community-events som DreamsCom och Impy Awards från och med september i år. Det var kanske inte oväntat, för Dreams lyckades aldrig nå ”de stora massorna” (ett förhatligt begrepp i sig). Delvis beror det kanske på Media Molecule själva. Många efterlängtade features som onlinespel och stöd för Playstation 5 och/eller Playstation VR2 saknas fortfarande, och hade man till exempel kunnat lansera titeln vid Playstation 5-premiären hade det kanske gått bättre. ... Läs hela texten

Lego Speed Champions Lamborghini Countach: Sunstreaker edition

The Speed Champions has provided a ton of classic cars already, and the Lamborghini Countach was very welcome when it released last year. But it was the wrong colour. In my book Countachs are interesting because Sideswipe and Sunstreaker transformed into the model, and they were red and yellow.

Obviously, since this is Lego I could do something about it. Luckily, Lego anticipated this need and printed the stickers on clear backing, which helped a lot in recolouring the vehicle.

Some changes were necessary as not all the parts come in yellow. The 2×4 wedge plates (65429) that are hidden behind the rear wheels are barely visible, so I changed them for black ones. The 1×2 panels (23969) could be replaced by two 1×1 ones. One trickier part was the windshield, which doesn’t come printed in yellow obviously. But there is an unprinted one, and I added a 4×4 modified plate on top. A spare sticker from another set provided the black detail. ... Läs hela texten

Warner stänger ner Multiversus tills vidare

Jag förstod aldrig tjusningen med Multiversus. Visst, hyfsat populärkulturellt viktiga karaktärer som Batman och Shaggy och Arya Stark och Bugs Bunny och Tom & Jerry har det. Inga Smash-hjältar direkt och inte en enda renodlad spelfigur (om man inte räknar Reindog men ingen räknar Reindog). Men ett visst intresse finns där. Men sen var det helt och hållet Free To Play, vilket i Warner Bros värld betyder att du får betala för diverse säsongspass och även ett ”startpaket” som skulle låsa upp en massa karaktärer. ... Läs hela texten

Det magiska Lego Rivendell

Överdådig. Det är nog det bästa ordet för att beskriva Legos nästan sju kilo tunga jättemodell av Rivendell, eller Vattnadal som jag kallar det som bakåtsträvare, inspirerad förstås av de nu tjugo år gamla filmerna. Det är också tio år sedan Lego lockade mig tillbaka med en uppsättning byggen baserade på samma filmer men förstås motiverade av de samtida Hobbit-filmerna. De filmerna blev sedermera inte de tidlösa klassiker vi hade hoppats på, och Lego Lord of the Rings blev i slutändan bara måttligt mer framgångsrikt än Lego-versionerna av Prince of Persia eller Lone Ranger. ... Läs hela texten

Everything Everywhere All At Once

Det brukar ta ett tag för mig att se storfilmer, och det tog ganska exakt ett år innan jag fick för mig att köpa bluray-utgåvan och se vad alla pratar om. Och det var minst sagt en speciell film.

Michelle Yeoh har förstås varit med länge, men som asiatisk skådespelerska har hon varit extremt typecastad och även om hon var strålande i Crouching Tiger var det knappast någon extremt komplex karaktär. Och hon brukar oftast bara dyka upp i biroller, som i Memoirs of a Geisha, Sunshine eller Shang-Chi, så det var extremt välkommet att se henne i en så här vansinnigt märklig roll som lyckas med precis allt (överallt samtidigt). Oscar-trofén var välförtjänt. ... Läs hela texten