För nästan 15 år sedan köpte jag min LG 47LW450. Det var ett mycket bra köp, visade det sig, för den har fungerat ypperligt genom två långa konsolgenerationer. Faktum är att den nästan fungerade för bra, för jag har gått och väntat på en anledning att kunna ersätta den. Men den vägrade ge upp, och tuffade på glatt i sina 1080p. 3DTV-funktionen har jag förstås inte rört på sisådär fjorton år, men den har inte heller skadat. Så min recension av LG 47LW450 är som följer: fantastisk tv, jag hoppas att du också köpte en. Lite sent nu möjligen.
Sony mördade Bluepoint
Jahapp, nu har bilan fallit över ännu en strålande utvecklare som ett offer för vansinniga prioriteringar. Efter att ha gjort utmärkta jobb åt Sony med Shadow of the Colossus och Demon’s Souls så köpte Sony upp det remake-fokuserade teamet på Bluepoint. Trevligt, tänkte vi, nu ska det bli ambitiösa och påkostade remakes för fulla slanten. Vad kommer härnäst? Bloodborne? Motorstorm? Någon annan av Sonys många, många höjdartitlar?
Svaret var förstås att inget sånt var på gång, för Bluepoint blev skickade till saltgruvorna för att bygga ett multiplayer-God of War, eftersom Sony hade bestämt att ALLT skulle vara oändliga servicetitlar eftersom Playstation-publiken har ett oändligt sug efter oändliga spel. Enligt Sony fanns det en gigantisk publik som EGENTLIGEN inte gillar Roblox, Fortnite, Call of Duty och League of Legends. Nej, de spelar bara de spelen för att det inte finns ett spel där tusentals spelare får skapa sin egen Kratos och betala tvåhundra kronor i månaden för ett battle pass så de kan låsa upp nya färger på höftskynket och nya grymtningar medan Kratos#8586 sätter på harpyor. Om bara Bluepoint skulle använda all sin expertis på att göra grafiskt polerade versioner av klassiska spel till att göra något helt annat, så skulle alla dessa spelare gladeligen släppa allt de höll på med. Detta visste Sony med stor säkerhet. Det här hett eftertraktade God of War-spelet blev, till Sonys stora överraskning, nerlagt av Sony efter att Bluepoint slitit med det i flera år.
Masterpiece Blaster är äntligen på väg
Med tanke på att det släpps några enstaka Transformers Masterpiece-utgåvor om året och det finns några hundra karaktärer att välja på så kan man få vänta ett tag på någon särskild. Men nu är det snart äntligen dags för Blaster att få en lyxtolkning. MPG-24 Broadcast (hans japanska namn) och Steeljaw har visats upp. Det borde vara väldigt enkelt att förvandla en fyrkantig låda till en fyrkantig robot, men det finns mer än ögat kan se här. Jag noterar till exempel att kassettluckan är förskjuten till höger i bergsprängarläget, och att benen ser helt annorlunda ut. Det verkar också som att han blir betydligt mycket bredare, troligen för att hans alternativform ska vara större än Soundwave trots att roboten borde vara i ungefär samma skala.
Castlevania!!! (och andra nyheter på State of Play)
Jag har fått lära mig att hålla förväntningarna i schack på i princip samtliga spelpresentationer numera. Det brukar vara 50% uppdateringar av service-titlar, 25% nya service-titlar som kommer att läggas ner inom ett halvår från releasen, 24% ointressant blodig action och kanske 1% intressanta titlar. Eller så kanske det är jag som börjar ha en spelsmak i stil med min musiksmak. Men Sonys senaste State of Play var faktiskt fullspäckad av titlar som kändes både mer varierade och mer intressanta än på länge.
Binaltech och Alternators – lyxfigurerna som gjorde mig till ett Transformers-fan
I början av 2004 så blev jag ett Transformers-fan på nytt, efter ungefär tio år då jag inte hade brytt mig särskilt mycket om serien. Jag hade sålt bort en del av mina gamla figurer (även om de flesta lyckligtvis fanns kvar i säkert förvar på vinden hos föräldrarna), och på det stora hela ignorerat Transformers när de passerade genom G2, Beast Wars, Beast Machines och Robots in Disguise. Jag hade sett några av de splitternya Armada-figurerna hos en kompis, men det var mer ett artigt intresse.
Svindyra Lego Pokemon på gång
Om vi kombinerar Pokemon som har en ohållbar samlarfluga på gång med spelkorten med Lego som trissar upp priser så mycket det går, vad får vi då? Jo, en uppsättning Pokemon-set till tämligen verklighetsfrånvända priser.
Det här är den första vågen set som kommer att lanseras i slutet av februari, och de motsvarar de stora Mario-seten som finns idag (Mario Kart, Bowser osv). Det kommer att släppas mer ordinarie lekset längre fram. Så det kan man ha i bakhuvudet.
Först ut är en Eevee. Den innehåller 587 bitar och är rätt oemotståndlig. Som ett stort Eevee-fan trots att jag har slutat med Pokemon Go så är jag sugen, men det svenska priset blir som vanligt högt. 749 kronor får du betala för den, men förhoppningsvis kommer nätbutiker att ha den billigare.
Årets spel 2025
2025 blev ett ganska uselt år, men det visste vi ju redan i november förra året. Det är svårt att engagera sig i något så lättsamt som spel när världen rusar hejdlöst mot fullständigt kaos. Inte nog med att USA är på väg att invadera halva världen, AI-revolutionen har lamslagit hela teknikbranschen och snart kommer det inte att gå att köpa någon hårdvara överhuvudtaget. Fast kanske är det lika bra att låsa in sig, så får vi se om det är fascisterna eller mördarrobotarna som kommer och knackar på först. Eller kanske klimatkatastrofen, för de här ”en-gång-per-århundrade”-vädren verkar ju inträffa årligen numera.
Transformers Retro: Seaspray
Eftersom det knappast släpps tillräckligt många olika Transformers-utgåvor numera har Hasbro gett sig på ännu en: Transformers Retro. Hittills är det här enbart tidigare minibots, som ges ut i sina senaste tolkningar i förpackningar som kopierar deras ursprungliga från 1984-1985. Designen är också inspirerad av originalleksakerna, till skillnad från de flesta nutida figurer som efterliknar tv-serien.
Seaspray är lite speciell eftersom den här modellen inte redan var släppt, så för en gångs skull får leksaksfans sin version först. Nu är inte skillnaden enorm, och jag hade nog accepterat båda alternativen. Seaspray är ju trots allt bara en i mängden av ett av mina favoritteam, men jag är knappast petig med detaljerna. Nu är det väl kanske att kasta sten i glashus, men när den här figuren visades upp så var det någon som klagade på att de inte korrekt hade avbildat ”Seasprays ikoniska väst”. Alltså, något om att de vita delarna av hans torso inte var formade likadant under armarna som i tv-serien. Det är vid sådana tillfällen som jag vill frånsäga mig allt samröre med Transformers-fans.
Recension: Clair Obscur: Expedition 33
Det var så nära att jag hade missat det här spelet. Jag börjar vara närmast allergisk mot pareringssystem i spel, särskilt om de är nödvändiga och inte bara en valmöjlighet. Så jag var skeptisk, trots att det såg väldigt lovande ut och kammade in fantastiska omdömen när det släpptes i somras. Men min goda vän envisades att Clair Obscur var något alldeles extra, och när spelet visade sig ha fått en enklare svårighetsgrad som gjorde pareringarna lite mer hanterbara slog jag till.
Alwa’s Awakening – ett äkta svenskt NES-äventyr
Av någon anledning dröjde det innan jag köpte Evercase-kassetten med Alwa’s Awakening och Cathedral. Båda spelen är helsvenska och har en renodlad retrostil, men det senare känns lite sladdrigare och jag har inte lagt särskilt mycket tid på det.
Alwa’s Awakening är däremot en riktig höjdare, och på samma sätt som Shovel Knight ett modernt 8-bitarsspel som följer alla formatets begränsningar. Faktum är att Alwa’s Awakening har släppts i kassettversion till NES och går att köra på originalhårdvara, och det är den versionen som finns på Evercade-kassetten.