Större är inte alltid bättre. Det konstaterar jag när jag sitter smått rådvillig med den splitternya Scorponok från den senaste Earthrise-serien framför mig. Inte för att han inte är förbaskat cool, för det är han. Men det här är en Transformer som behöver en lyftkran för att förvandlas och kan mosa ett småbarn om han ramlar.

Låt oss först bara göra en liten tillbakablick, för jag gillar ju sådana. Scorponok var den största Transformern som släpptes i Sverige, och näst störst överlag efter Fortress Maximus. Han var egentligen en ”cityformer” och i tv-serien var han gigantisk, men i serietidningen var han betydligt mer normalstor och fungerade som Decepticon-ledare i Megatrons frånvaro. Det hade aldrig varit aktuellt för mig att köpa honom då, men som av en slump hade en av mina kompisar den stora tyrannosauren från Dino Riders som han gav till mig av oklar anledning. Lite senare råkade jag umgås med en kille som jag egentligen inte kände, som bodde några kvarter bort. Han hade … Läs hela texten

Den ursprungliga Sky Lynx från åttiotalet var ett resultat av att Hasbro praktiskt taget åkte till Japan, köpte rättigheterna till alla förvandlande saker de kunde hitta, och kallade alltihop Transformers. Hur förklarar man annars att mestadels humanoida figurer som blir bilar, flygplan och möjligen djur, har en kompis som är en rymdfärja med tillhörande fraktramp, som förvandlas till två separata djur, en dinosauriefågel och någon sorts fyrbent djur (ett lodjur kanske?), som sedan kan kombineras till en fyrbent chimaira med narcissistiska drag?

Sky Lynx är alltså extremt udda och helt och hållet unik, och det är också därför jag gillar honom. Han dök bara upp sporadiskt i serietidningen men var alltid minnesvärd, och tenderade att hatta runt i universum istället för att lägga sig i kriget. Därför överlevde han också hela historien, dock kanske mest för att Simon Furman hade glömt bort honom.

Den ursprungliga Sky Lynx-leksaken är motoriserad och kan både rulla … Läs hela texten