Den första helt nya bekantskapen på den här resan var Kobe. Delvis för att det låg i närheten och delvis för att, förstås, prova på äkta Kobe-biff. Men det skulle visa sig att det bestående minnet blev något annat.

Vi anlände tidigt på förmiddagen på Shin-Kobe-stationen i norra delen av stan, där Shinkansen susar in med några minuters mellanrum. Från stationen kunde vi se ner över centrum, men vi hade lite andra planer först. Efter att ha stuvat bagaget i en förvaringsbox gick vi ut och runt stationen till höger. Efter en passage genom ett litet köpcentrum kom vi till linbanan som leder upp till Nunobiki Herb Garden, som är en av Kobes större sevärdheter. Själva färden i sig var värd priset – jag har aldrig åkt linbana förut och utsikten över staden i strålande solsken var fantastisk. Det går att kliva av på en mellanstation om man bara vill gå igenom halva parken, men vi åkte hela vägen upp.

Den övre stationen var lite oväntat ett litet komplex med … Läs hela texten

Ursprungligen var inte planen att återvända till Kyoto, men med Shinkansen tar det mindre än en halvtimme att ta sig dit från Osaka. Så vi planerade in en dag och åkte upp till den gamla huvudstaden för att göra ett återbesök och ett nytt.

Från Kyoto Station promenerade vi österut, över Kamo-floden som var oväntat lugn med tanke på ovädren som hade passerat bara några dagar tidigare. Kyoto är en betydligt mindre kompakt stad än Osaka och så fort man lämnat det omedelbara centrumområdet blir det ganska avslappnat med tvåvåningshus som omger de trånga smågatorna. Snart kom vi upp till det första målet, Sanjuusangendou. Den här platsen grundades på 1100-talet och till skillnad från många andra tempel har det aldrig brunnit ner sedan 1266, så det mesta är hundratals år gammalt (om än restaurerat under tiden).

Hit gick jag också 2001, och det var definitivt värt ett återbesök. Namnet Sanjuusangendou syftar på de trettiotre alkoverna inne i templet som var och en … Läs hela texten