Jag pratade med distributören om ett recensionsexemplar av King of Fighters XIII, men med ett så smalt spel är det inte säkert att det blir något. Fast för mig spelar det ingen roll. Att köpa King of Fighters XIII känns självklart. Dels för att det har stor potential att bli årets bästa fightingspel, och dels för att det verkligen, verkligen, veeeerkligen behöver sälja så mycket det bara går. Att säga att SNK står med ena foten i graven är inte att ta i. Under det senaste året eller så har larmrapporterna haglat tätt. En av mina första bloggar på Bearded Nerd befarade just en sån sak.

Men sen kom beskedet att småutvecklarvänliga Atlus bestämt sig för att hjälpa till och släppa spelet till konsol, och sedan att Rising Star Games skulle ta det till Europa. Helt plötsligt fanns anledning att börja engagera sig. Och när sedan SNK började berätta om alla nyheter som stoppats in i konsolversionen, ovanpå det redan gedigna arkadspelet, så känns det faktiskt lite hype. Alla filmer och streams jag har sett vittnar om ett riktigt solitt, actionfyllt och lättspelat spel, packat med innehåll. Dessutom fixade de ihop en hel ny figur, gamle favoriten Billy Kane (även om han har sina supertöntiga snickarbyxor den här gången), plus några nya varianter som dock kommer att kosta extra som DLC. Fast för en gångs skull kanske jag köper dem också. Gamle Iori i sin klassiska stil vill jag förstås spela med, tillsammans med befintliga Terry, Kim, Leona och Mai.

För skulle King of Fighters XIII floppa tror jag nog att det är tack och godnatt. All goodwill i världen räcker inte för att kompensera för dundertabbar som King of Fighters XII och Samurai Shodown Sen. Som det där hemska trollet i tv brukade säga: okej kompis, sista chansen nu!