Street Fighter V-beta nummer tre

Capcom har satt igång sin betatestning av Street Fighter V igen, och det är dags för lite nyheter. Efter de första två betorna finns det egentligen bara fyra figurer kvar, och från början var bara Laura tillgänglig (tillsammans med Ryu, Cammy, Birdie, Necalli och Nash). Nu har också Zangief dykt upp. Dhalsim bör poppa upp imorgon, men F.A.N.G. tror jag inte vi får se nu.

Hur som helst: Laura var spännande att få testa. Och hon känns helt okej hittills. Hennes huvudsakliga rushing punch syftar främst till att låta henne göra ett grepp efteråt, men fungerar bara med MP. LP är mer för omväxling. HP går nästan rakt uppåt och är väldigt svårt att träffa med. Sen har hon också en rad ”eldbollar”, men de har allihop väldigt kort räckvidd. Däremot blockerar de andra projektiler och stannar kvar efteråt, vilket kan vara väldigt användbart. Laura har också ett halvcirkelkast. Hennes V-trigger ger elektriciteteffekter på hennes specialare, men innebär inga gigantiska skillnader vad jag märkte i alla fall. På det hela taget känns hon som C.Viper, fast mer komplett. Viper hade en del liknande attacker, men de kändes alltid lite fladdriga. Det var väl också tänkt att hon skulle vara sexig, men knepig karaktärsmodellering och den där märkliga frisyren gjorde att hon inte riktigt fungerade. Laura däremot, herregud. ... Läs hela texten

Colecovision är tillbaka, typ

Man skulle kunna tycka att Shenmue 3, Final Fantasy VII eller Psychonauts 2 hade titeln ”årets mest oväntade utannonsering” som i en liten ask, men året är inte slut än. Och nu meddelas det att Coleco är tillbaka med en ny konsol. En ny Colecovision, så att säga, även om den heter Coleco Chameleon. Men sanningen är lite mer komplex än så. Coleco (vars namn för länge sedan köptes upp av någon annan för spottstyver) samarbetar med Retro Video Game Systems, som har försökt lansera en egen retrokonsol, Retro VGS, via Kickstarter. Det misslyckades spektakulärt, så frågan är hur den ska finansieras och vad den här maskinen kan erbjuda till skillnad från exempelvis Ouya. Tydligen ska den i alla fall kunna spela både gamla spelkassetter från andra format och helt nyutvecklade. ... Läs hela texten

The Protomen – spelinspirerad 80-talsrock

Att Harmonix hade den goda smaken att inkludera ”Light Up the Night” i Rock Band 4 gjorde att jag fick upp ögonen (och öronen) för ett nytt band: The Protomen. Det här Tennessee-baserade bandet har, som namnet antyder, inspirerats av Mega Man-spelen och deras pågående projekt är att skapa en rockopera i tre akter vagt baserad på spelen. Lägg till en rik dos inspiration från exempelvis Toto och Queen, och förutsättningarna var väldigt goda för att jag skulle gilla deras musik. ... Läs hela texten

När får MASK en revival?

Allt från Turtles och Transformers till My Little Pony och Jem har fått nyversioner i modern tid, så jag börjar fråga mig: när är det dags för MASK? För er som inte har glädjen att vara födda på åttiotalet var MASK en tecknad serie med tillhörande leksakslinje, där gimmicken var en sorts kombination av Transformers och G.I. Joe (Action Force här hos oss). Det fanns ett gäng Mission Impossible-doftande hjältar som slogs mot en godtycklig brottsorganisation. Detaljerna var inte särskilt viktiga (förutom att storskurken Miles Mayhem var coolare än någon annan), men alla hade futuristiska masker med olika specialförmågor. Figurerna var mindre än Action Force men ändå rätt detaljerade, och maskerna gav förstås en extra dimension (och en extra grej att tappa bort). ... Läs hela texten

Äntligen ett livstecken från Singstar

Playstation 4-versionen av Singstar var tämligen dödfödd sedan premiären. Det gick att flytta över kanske en fjärdedel av de gamla låtarna, det släpptes några nya, och sen nada. Jag utgick nästan från att Sony ville ta död på spelet i all tysthet. Men nu har det kommit både en del nya låtar och ett omgjort interface, och framför allt en himla massa fler av de gamla låtarna är nu tillgängliga igen.

Nytt för spelet är att party mode är tillbaka, vilket gör spelet betydligt mer komplett än den usla varianten som fanns tidigare. Det finns också massvis med olika filter för att hantera sin låtlista, inklusive ett smidigt sätt att se vilka låtar man äger men saknar, direkt från låtlistan utan att behöva rota i Singstore (hade jag upptäckt det INNAN jag rotade i Singstore i en timme hade det också varit trevligt). Interfacet är också polerat och även om låtvolymen fortfarande är lite låg, så har de där otroligt störande och högljudda ljudeffekterna efter låtarna försvunnit. ... Läs hela texten

Nästan en balrog i Lego

Nu har alla delar jag beställde till min Lego-balrog ramlat in, och jag har kunnat bygga ihop den enligt instruktionerna från Lego Digital Designer. Och … det finns en anledning till att den aldrig tillverkades officiellt, åtminstone utifrån den här designen. Det mesta sitter ihop som det borde, men det är bara i en virtuell värld som den här kan röra sig utan att falla sönder. Lego har väldigt höga krav på hållbarhet, ironiskt nog eftersom allt är isärtagbart. Den här skulle inte hålla en minut i ett barns händer. Och den är visserligen väldigt poserbar, men lederna är inte stabila nog att hålla dess egen tyngd. Axlarna är roterande kulleder som annars håller små kanontorn och liknande, inte överdimensionerade aparmar, och de eleganta bockfötterna är ledade kring en enda stackars punkt. ... Läs hela texten

Akuma i Tekken 7!

Namco-Bandai har utannonserat den traditionella uppdateringen av Tekken 7 – Fated Retribution. Som vanligt kommer den att innehålla ett par nya karaktärer och förbättrad grafik, men den överlägset största nyheten är att självaste Akuma är med. Och inte bara som ett gästspel (Akuma var länge Capcoms gästmaskot i spel som X-Men: Children of the Atom och Cyberbots), utan som en etablerad del av handlingen! Här är han en gammal bundsförvant till Kazumi som skickades för att besegra både Heihachi och Kazuya (vilket förstås aldrig kommer att hända eftersom vi pratar om Tekken, men ändå). ... Läs hela texten

Xeodrifter – en menlös Metroid-klon

Xeodrifter dök upp gratis på PSN för ett tag sedan, men jag har inte varit tillräckligt sugen på att testa det förrän nu. Och jag tror att jag hade rätt i min tveksamhet. Xeodrifter känns, åtminstone till en början, väldigt menlöst. För det första begriper jag inte estetiken. Det är som om utvecklarnas främsta förebild var Castlevania: Harmony of Dissonance, vilket innebär gigantiska pixlar och grälla färger (ursprungligen för att synas på den mörka GBA-skärmen) samt ett simpelt 8-bitssoundtrack. ... Läs hela texten

Rapport från Lego Store

Det kanske är lantisvarning nu, men jag besökte Mall of Scandinavia och kunde inte låta bli att vara imponerad. Massvis av spännande affärer, visade det sig. Även om jag inte direkt har en och halv mille för en bil så var det fascinerande på ett sånt där science fiction-sätt att kliva in i Teslas senaste modell och ha fullständig kontroll via tryckskärm. Jag väntade mig nästan att råka aktivera en eldkastare någonstans. Jag gjorde också misstaget att besöka Lindts chokladbutik som förstås hade ännu fler Lindor-varianter på lösvikt. Och så upplevde jag Disneys helt vansinniga franchisemakt i en butik som bombarderar med både Frozen, Avengers, Star Wars och allt annat de äger rättigheterna till. Jag kunde inte låta bli en mysig mugg designad efter EVE från Wall-E, men hade jag haft plats i väskorna så hade det också blivit en sån där Sphero-BB8. ... Läs hela texten

Battle of the Five Armies – den förlängda versionen

När jag såg The Hobbit: Battle of the Five Armies för ett år sedan var jag förvirrad, besviken och lite arg. Var detta slutet på ett fantastiskt stycke filmhistoria? Trots att Desolation of Smaug hade en del rena dumheter (inklusive tunnfärd och orgasmiskt Athelas-helande) så fanns det också en hel del att gilla, som den fantastiska Smaug-dialogen och stora delar av Laketown. Men i BotFA kunde jag inte på rak arm komma på några höjdpunkter.

Med ytterligare ett år i bagaget och tid att slutföra filmen på riktigt (något som diskuteras i extramaterialet) är resultatet faktiskt … bättre. De sanslöst korkade scenerna finns kvar: Galadriels gräsliga överspel, Super Legolas Bros, Bards korkade MacGyver-båge, Thranduils spinoff-produktplacering, Thorin som sjunker i CG-guld, nästan allt som Alfrid ägnar sig åt. Men med bara sisådär en halvtimme extra har Jackson äntligen lyckats klistra ihop det hela på ett vettigt sätt. ... Läs hela texten