Den gamle nörden Orvar Säfström har färdigställt ytterligare en hyllning till nördkultur (han brukar ju numera oftast syssla med att arrangera spelmusikskonserter), nämligen en uttömmande bok om företaget Äventyrsspel, som låg bakom den svenska rollspelsboomen. Själv har Orvar och medredaktören Jimmy Wilhelmsson bara skrivit förordet – det matiga i den här rejäla utgåvan ligger i berättelserna från företagets olika upphovsmän. Det är ett himla stort bakom scenerna-material där det diskuteras om vad som gick bra och dåligt, från framgångar till floppar, från det ursprungliga Drakar och Demoner och den sanslösa hypen kring Mutant Chronicles och Doom Trooper under tidigt nittiotal, till licensierade spektakel, dåligt skrivna moduler och förstås de ekonomiska affärerna som tog livet av företaget.
Mitsuda och Alainn bidrar till Valkyria
Segas nya inte-Valkyria Chronicles-uppföljare Valkyria: Azure Revolution blev just rejält mycket mer intressant. Yasunori Mitsuda ska göra musiken och Sarah Alainn kommer att sjunga ledmotivet. Mitsuda har inte jobbat med något större rollspelsprojekt sedan Xenoblade, så det är kul att se honom i ett lite större projekt igen. Annars ser Azure Revolution inte superlovande ut. En massa animeungdomar som kutar runt med svärd i en annars Valkyria-typisk krigssituation, och så en dam med ryggproblem som skulle få Selvaria att känna medlidande. Och nu sist en rival/onding med vitt hår. Det har aldrig gjorts förut.
Fixing the official Lego Lord of the Rings Balrog
One of the big injustices in the Lego world is that we never got an official release of the Balrog of Moria. This was the iconic scene of the first movie and indeed of the first book, and even though Lego doesn’t really do big freaking demons, it’s not like the Balrog is actually Satanic or anything. He’s just a huge burning pile of awesome. To make matters worse, the Lego Lord of the Rings game obviously included the Balrog. It was right there, constructed out of Lego bricks! Why not produce it? Why, Lego, why?
The Ghostbusters Firehouse HQ (75827) vs the Brick Bank (10251)
For the last few years Lego has had a fairly comfortable schedule. In January, they release a new edition in the modular line, which sets the standard for the year to come and often ends up the very best set that year. The last two years gave us Detective’s Office and the amazing Parisian Restaurant, and while the Tower of Orthanc dominated 2013, the Palace Cinema was a pretty neat set as well. Also, the tower fits fairly badly in your average city skyline, so the comparison isn’t as obvious.
Farväl Alan Rickman
Det börjar kännas alldeles för vanligt att ta farväl av gamla favoriter. Nu har Alan Rickman gått bort, och han lämnar oss med en lång rad klassiska karaktärer från sin egentligen ganska korta karriär. Han var förstås den perfekta filmskurken, från Hans Grüber till Sheriffen av Nottingham, men han var också en fena på mer komplexa roller som Severus Snape och Metatron i Dogma. Han sällar sig till andra artister som Harold Ramis, David Bowie, Robin Williams och Terry Pratchett, som alla tycks ha lämnat oss för tidigt.
Drömmar i VR
Har det någonsin hänt att du ser en gammal journalfilm eller några gamla fotografier om något helt annat och helt plötsligt så ser du en gammal släkting eller en byggnad du känner igen? Det behöver inte ens vara särskilt gammalt, det är spännande ändå. Hemma hos föräldrarna finns ett helikopterfoto över hemorten där vårt hus råkar vara i förgrunden, vilket är en intressant bild av hur det såg ut för sisådär 40 år sedan.
I natt drömde jag en intressant variant på det här. Av någon bisarr anledning hade det gjorts en video/VR-upplevelse av hur kåken två hus bort byggdes (eller renoverades, det spelar ingen större roll), som man kunde gå runt i och uppleva. Och eftersom tekniken är så himla fantastisk så fanns ju även vårt hus med i bakgrunden. Så genom att gå runt i den här miljön kunde vi tillsammans kliva runt på gården när det var nybyggt. Vi kunde se hur det såg ut innan den gamla lekstugan fanns på plats eller innan vi byggde om altanen. Av någon anledning kunde vi också se en fest som hölls ute på gården med massvis av folk. Det hela var en ganska märklig men oerhört spännande upplevelse. Sen tyckte pappa att vi kunde gå in och kika, och någonstans där började till och med drömversionen av mig säga ifrån. Alltså, hur skulle någon kunna återskapa det? Sen vaknade jag.
Retro Gamers 150 i topp
Den ansedda retroblaskan Retro Gamer har tillsammans med sina läsare satt ihop en lista över tidernas 150 bästa spel. Och det är en rätt bra sådan, även om den absoluta toppen är väl förutsägbar. Många absoluta klassiker finns med (jag saknar väl i huvudsak bara Suikoden II och Third Strike), men med en så stor lista är det förstås omöjligt att täcka in allt. Mer intressant är det kanske att undersöka hur många av de här höjdarna som man har spelat under sin karriär. Låt oss se.
En till Exo Suit när jag ändå håller på
Fördelen med att bygga digitalt är att det går väldigt snabbt att byta ut färger och göra förändringar, utan att vänta en vecka på nya delar. Så jag satte ihop en Space Police-variant av Legos Exo Suit. Space Police dök upp för att hålla efter de lömska Blacktron och hade läckra skepp i blått och svart med röda accenter. De hade också små portabla celler där de kunde hålla Blacktron-figurerna fångna, så jag designade en lite modernare variant till den här versionen. För att kunna mäta sig med skurkarna är den också rejält bestyckad med lasermissiler och en EMP-kanon. Övervåld? Polisstat? Tja, säg det.
Nexo Knights + Ice Planet = sant
Legos nya Nexo Knights har släppts och börjar så smått leta sig ut i butikerna. Jag blir mer och mer hypad, framför allt för de nya figurerna som ser sådär härligt Warcraftigt överlastade ut med vapen och rustning. Resten av seten kan jag både ha och vara utan, men det lär väl bli att jag köper på mig ett par av dem.
Något som slog mig redan när det här utannonserades var att hela färgschemat är plockat rakt av från den gamla rymdserien Ice Planet. Så medan folk gnällde över neonrött och blått i ohelig allians satt jag och funderade över de nostalgiska möjligheterna. Och nu har jag gjort slag i saken och designat ihop ytterligare en Exo Suit, den där utomordentliga modellen som släpptes 2014 och var oerhört lämplig att designa om i diverse varianter. Med en kombination av klassiska Ice Planet-bitar och en del nya som tillkommer i och med Nexo Knights går det att få till en riktigt trevlig variant.
Valve är nästan lika frustrerande som Konami
Väntar du på Half-Life 3, som miljoner andra? Det är nog bara att fortsätta vänta, för det kommer inte att hända i första taget. Marc Laidlaw, författaren bakom de första två spelen, har lämnat Valve. Det resulterade förstås i en massa spekulation om seriens fortsatta existens. Vi vet ingenting officiellt, men man brukar kunna dra lite slutsatser om sånt här. När kreativa skapare bakom älskade serier lämnar företaget som äger serien i fråga brukar det bero på att de inte längre behövs, det vill säga att det inte finns någon pågående utveckling. Jämför med när Suikoden-skaparen Yoshitaka Murayama lämnade Konami, eller när Koji Igarashi gjorde samma sak. I den förras fall så fortsatte serien efter Suikoden III, men definitivt med lägre kvalitet (femman blev jättebra, men främst genom att kopiera de första spelen), och för Igarashi så blev han bokstavligen ifråntagen vårdnaden.
