En ny trailer på Mirror’s Edge har dykt upp och även om möjligen är lite för mycket spoilers och typiska filmtroper så är det onekligen svårt att hålla sig borta. Detta kan bli helt magnifikt – jag håller alla tummar!
Att spela klart Suikoden var något av ett nödvändigt ont. För sen kunde jag med gott samvete ge mig in i del två, med sparfilen färskt importerad för att kunna föra över lite bonusar. Och redan från start märks det vilken ohygglig kvalitetsskillnad det är på spelen. Visst, det var väl sisådär fyra år mellan spelens ursprungliga premiärer och det är inte direkt rättvist att jämföra. Men Suikoden II släpptes när pixelgrafiken nådde sin absoluta topp. Det är samtida med spel som Street Fighter III: Third Strike och Garou: Mark of the Wolves, och det vete sjutton om det inte kan jämföra sig på goda grunder. Visst, det har inte lika stora sprites. Men det har många, och de är fantastiskt animerade. Praktiskt taget varenda scen har unika animationer och antingen ohyggligt tjusiga tile:ade bakgrunder eller handritade helskärmar.
Jag uppdaterade den tämligen bortglömda Nerdkalendern lite grann, mest för att hålla koll på mina egna inköp den närmaste tiden. Det släpps onekligen en del höjdare, men framför allt är det nästan overkligt att Street Fighter V är bara två veckor bort! Och innan dess har vi en vecka på oss att mysa runt med Unravel. Egentligen borde jag även knycka åt mig Gravity Rush-remaken, men jag siktar på att försöka hitta den japanska utgåvan med en Figma-figur av Kat istället. Sen blir det Dark Souls III i april och Mirror’s Edge Catalyst i maj som är allra hetast för mig.
Med viss marginal är Suikoden-serien mina favoritrollspel genom tiderna, men det är en ganska ojämn serie. Den har några mästerverk, men också en del omotiverade spinoffs och det tämligen medelmåttiga Suikoden IV. Jag återvände till det allra första spelet för att se om det fortfarande håller. Att det tog så lång tid att bli klar säger kanske en del …
Suikoden släpptes till Playstation i Europa så sent som 1997, då det redan var ett och ett halvt år i Japan. Troligen har vi Final Fantasy VII att tacka för det plötsliga rollspelsintresset. För vi måste komma ihåg att innan det spelet var rollspel till konsol praktiskt taget ickeexisterande. Varken något Final Fantasy eller något annat Square-rollspel till SNES hade dykt upp här (förutom Secret of Mana som snarare är ett actionrollspel), och Phantasy Star IV förde en bortglömd tillvaro på Megadrive tillsammans med en rad mer PC-influerade titlar. Så det var nog tack vare Cloud och resten som Konami tog mod till sig och släppte Suikoden även här.
Jag har kikat på de första av Legos nya serie Nexo Knights och jag är rätt imponerad, av figurerna åtminstone. Nexo Knights är nästa planerade storsäljare och lanseras med buller och brak, med en egen tv-serie och stora säljkampanjer i alla större butiker. Liksom det extremt framgångsrika Ninjago satsas det väldigt mycket på karaktärer, som i sin tur skapar en samlarmani. Ultra Agents lyckades inte, kanske eftersom figurerna egentligen var NCIS möter TRON. Chima lyckades hyfsat och fick några år i alla fall, men det stora problemet var att det hade för många figurer. Kul för äldre samlare, men svårt för ungarna att hänga med.
Lego, det glada danska plastföretaget som bara existerar för att göra barn världen över glada? Jo, egentligen bör det väl vara så. Men ibland trampar de i klaveret, som när de nyligen berättade att de ska sluta utveckla det fantastiska verktyget Lego Digital Designer, som visserligen riktar sig främst till vuxna.
I dagarna pågår ett par stora leksaksmässor, och sajten Brickset (som är närmast världsledande med nyheter i ämnet) rapporterade om en lång rad nya spännande projekt, i minst sagt uppmuntrande ordalag. Uppsättningen med Marvel-figurer, med ett jätteset med Spider-Man och hans största fiender i spetsen, hyllades som deras bäste superhjälteserier någonsin. Även det mesta annat som Nexo Knights, Elves, Creator, Friends och så vidare fick en hel del beröm, och det kändes generellt som att det blir dyrt framöver.
Jag tror att det är officiellt. Det tog inte ens fem år så har Koei lyckats tjata ut Dynasty Warriors, igen. Jag tror att det har att göra med konsolgenerationerna. Eftersom serien är fortsatt populär i Japan vill de inte sluta släppa spelen till de gamla formaten, och resultatet är att spelen, som är acceptabla för föregående generation grafiskt sett till att börja med, måste harva på i måttligt uppfräschade HD-konverteringar i ytterligare flera år innan det riktiga spelet släpps (Dynasty Warriors 9?). Trots att det har gått fem år har bara två huvudsakliga spel släppts, men i gengäld har vi förstås fått Xtreme Legends och Empires av båda, plus ett tjogtal andra liknande spel.
Så där ja, Sega. Den uppiffade Playstation 4-versionen av Valkyria Chronicles kommer att släppas även i väst, till ett överkomligt pris runt 3-400 kronor. Originalet är fortfarande ett av de bästa Playstation 3-spelen, men det släpptes i början när konsolen sålde uselt och förutom detta handikapp hade det inte heller stöd för troféer. Spelet går förstås i 1080p60, och innehåller allt DLC (Hard Mode, Edy och Selvaria). Att döma av PC-versionen har det åldrats mycket väl trots att nio år har gått, så jag ser fram emot att spela igenom det igen. Jag blev aldrig klar med originalet utan fastnade någonstans på uppdrag tio eller så.
Det har gått lite drygt ett år sedan Lego kombinerade sitt byggande med Frozen-fenomenet och började trycka pengar på allvar. Jag hade trott att de skulle kränga ut nya set på löpande band, men vare sig det beror på dålig planering eller ovanlig återhållsamhet dröjde det fram till nu innan något mer dök upp. Det större setet är från spinoff-kortfilmen Frozen Fever och är hundra procent ointressant, medan det mindre har några intressanta element.
Trots att det rent teoretiskt innehåller en liten scen bestående av fasaden av Oaken’s Trading Post (byggd av godis) och en släde, så är innehållet ganska fattigt. Man får med exakt samma Anna som förut, och en Kristoff som verkligen inte fungerar i Friends-seriens slimmade pojkdesign. Bieberoff är ett klart exempel på varför det är bäst att lämna killarna helt utanför Friends-baserade byggen (och hoppas på Legos kommande Disney-samlarserie istället). Men så får man också renen Sven, vilket är en stor grej. Både för att alla byggen blir bättre av en ren, men också för att Sveriges nationaldjur (typ) aldrig har funnits som Lego förut. Nu är det förstås en ovanligt antropomorf ren, och designen är på Friends-vis mer rundad och realistisk än Legos typiskt kantiga varelser, men ändå. Han passar in i byggsystemet och du kan sätta precis vad som helst på ryggen.
Det koreanska MMO-rollspelet Black Desert har varit på gång ett bra tag, och nu är det snart på väg att släppas i väst. Även om jag inte tänker ge mig tillbaka in i genren i första taget, och även om jag definitivt inte kommer att ge mig på något godtyckligt koreanskt dussinrollspel (typ Aion, Lineage eller Tera), så förtjänar Black Desert uppmärksamhet för sitt karaktärsbyggarverktyg. Och nu finns det att ladda ner gratis som separat program, utan att du behöver börja spela (och betala för) själva spelet.