Imorgon släpps Street Fighter V. Det ligger redan och väntar på min hårddisk och behöver bara Capcoms allsmäktiga och godtyckliga godkännande för att jag ska få börja spela. Det här med ägande har aldrig varit mer oklart.
Man kan också fråga sig vad det är som släpps imorgon. Street Fighter V är visserligen komplett på samma sätt som, låt säga, arkadversionen av Street Fighter III: Third Strike. Man kan slåss mot varandra. Man kan slåss online (vilket är fokus för det här spelet eftersom arkadhallar är ett minne blott). Och man kan köra några kortfattade matcher mot datorn och få lite story att kika på. De första recensionerna har varit väldigt kritiska mot den saken, med viss rätt. För även om Street Fighter V i huvudsak är ett flerspelarspel så förväntas det mycket mer numera. Mortal Kombat X är förstås en nära jämförelse, och även om själva spelandet där är gjort av bajs dränkt i blod så har det massvis av innehåll. Och innehåll, utan närmare definition, är tydligen viktigast av allt numera. Mer innehåll kommer till Street Fighter V i form av fler figurer från mars och framåt, samt ett stort påkostat Story Mode i juni.
