I min ungdom, när jag inte var gjord av pengar, fanns ett begrepp som hette ”bytlåna”. Det innebar att jag lät någon kompis låna en av mina surt förvärvade leksaker, och så fick jag låna en av deras. På så sätt kunde vi alla få prova betydligt fler leksaker än våra undre medelklass-föräldrars inkomster annars skulle tillåta. När det gällde mina närmaste kompisar så var det inga större problem eftersom vi träffades hela tiden. Men ibland var jag otaktisk nog att bytlåna med någon avlägsen unge till någon av mammas kompisar som hon nästan aldrig träffade. På så sätt var det en del leksaker jag aldrig såg igen.

En av dessa var Modulok. Som typ alla andra småkillar på 80-talet hade jag en He-Man-period, som jag tydligen tillbringade med att ha sönder de flesta av mina figurer. Jag hade Mekaneck och Extendar, och lyckades kapa båda figurerna på mitten. Det var lyckligtvis inget problem med Modulok. Det var en figur som var gjord för att plockas sönder och byggas ihop till nya bisarra former som troligen hade fått in mig på body horror-genren om jag inte alltså hade råkat byta bort honom.

Men så igår, cirka trettiofem år senare, så råkar jag hitta Modulok på en loppis. Knappast samma exemplar, om han inte på något sätt lyckats färdas över halva Sverige. Men jag kunde förstås inte låta bli. Det här exemplaret är aningen slitet, men de flesta Masters of the Universe-figurerna var ändå rätt solida, och det går alldeles utmärkt att bygga om honom till alla möjliga The Thing-skapelser. Inte för att jag har särskilt starka nostalgiska minnen av serien, men Modulok var speciell, och nu är han min igen.