Kategoriarkiv: Film

Singstar Frozen tydligen på väg

Jag vet inte om det är någon som har sett att Demi Lovatos version av ”Let It Go” är med i Singstar och missförstått det hela, men tydligen ska det släppas ett spel vid namn Singstar Frozen, i början av december. Det är bara en och en halv månad efter Singstar Ultimate Party som kommer snart, men det vore onekligen ohyggligt smart att släppa det nu innan jul, och locka cirka en miljard barnfamiljer att köpa det.

Jag undrar dock om det stämmer. I så fall måste de stoppa in mer låtar. Filmen innehåller bara typ tio låtar, varav en del är alldeles för korta för att vara värda att göra karaoke av. Men det vore inte första gången: många av de ”svenska” Singstar-skivorna hade ju hälften svenska låtar och hälften plockade från någon blandad mix. ... Läs hela texten

Hade kunnat vara perfekt

Jag såg just Captain America: The Winter Soldier. Bra film, bra action, bra karaktärsutveckling för allihop inklusive nykomlingarna. Lite väl mycket produktplacering och explosioner som gjorde att det kändes lite Transformers ibland. Men den allra största missen är rollbesättningen.

Kate, en undercoveragent inom S.H.I.E.L.D., spelas av någon jag inte ens minns namnet på. Det hade kunnat vara antingen Anna Kendrick eller Mary-Elizabeth Winstead. Vi hade alltså kunnat ha en film med någon av dem, Scarlett Johansson och Cobie Smulders, vilket förmodligen hade varit någon sorts rekord i fantastiskt snygga tjejer. Nu behålls den titeln av Scott Pilgrim som onekligen har både Anna och MEW. ... Läs hela texten

Frozen igen

Jag satt och pysslade med annat och lyssnade på en spellista där jag hade låtar från Frozen. Det räckte inte, så jag slog på filmen i bakgrunden. Och snart kunde jag inte motstå att sätta mig och kolla.

Efter att ha sett den ett par gånger är det fortfarande ren kvalitet. Handlingen är egentligen lite rörig, men det spelar ingen roll när allt känns så genuint. Jag gillar verkligen alla karaktärerna. Låt oss till exempel kolla på Hans. Vid det här laget är väl hans heel turn välkänd. Men det är inte helt oväntat. Redan från början berättar han att han är den trettonde sonen vilket är hans motiv till att söka lyckan någon annanstans. Och även om han är beredd att gå över lik för makt så vete fasen om det hade varit så illa om han hade fått ta över lugnt och stilla. Jag menar, det är väl inte bara skådespel att han tar hand om folket och bjuder in dem till slottet för att värma sig. ... Läs hela texten

En mugglares synpunkter på Harry Potter, del sex

Så har vi äntligen kommit till den stora finalen, Deathly Hallows, som var en så mastodontisk berättelse (i en så lönsam serie) att Warner Bros beslutade sig för att dela upp den i två. Samma Warner Bros som ger ut The Hobbit, säger jag bara. Den första halvan rör Harry och kompanis jakt på horrokruxerna, och den andra handlar om den avgörande striden. Egentligen var det nog bra att dela upp den, för det hände väldigt mycket och i och med att det var ett definierat antal gimmickar som skulle hittas kunde man inte gärna stryka några av scenerna. På vägen får de också höra talas om ytterligare tre artefakter, de så kallade dödsrelikerna som ger filmen sitt namn. Och helt plötsligt har vi ännu mer att leta. ... Läs hela texten

Å kapten, min kapten

Det är sällan som jag faktiskt blir berörd när en kändis går bort, men idag är det svårt att hålla tårarna borta. Robin Williams, briljant komiker och skådespelare, och Nintendo-älskande mysgubbe, är död, minst sagt i förtid. Han förlorade tydligen kampen mot depression.

I Dead Poets Society gjorde han sin bästa roll och gav världen många av de allra bästa filmcitaten någonsin. Och han var förstås lysande som Anden i Aladdin. Robin Williams var en stor del av min uppväxt, med filmer som Good Morning, Vietnam (som jag visserligen såg först lite senare), Mrs Doubtfire, Hook (som jag verkligen gillade, då) och förstås Good Will Hunting. Även om han var fantastiskt rolig när det passade, så var han också en skådespelare av rang, vilket bevisades av fyra Oscar-nomineringar varav en vinst (jag tycker dock att Mr Keating borde ha vait en självklar seger). ... Läs hela texten

En mugglares synpunkter på Harry Potter, del fem

Se här, Goblet of Fire! Så här tar man livet av en karaktär och får tittarna att bry sig. Visserligen var det spoilat för mig sedan länge (en sån där allmänbildningssak som är omöjlig att undvika på nätet) men jag visste inte när det skulle ske. Och det behövdes väl. På sistone har Harry fått lite för mycket hjälp av Dumbledore, vilket hämmar hans utveckling. Nu får vi se om han kan fullfölja steget han påbörjade i Order of the Phoenix, och bli en ledare.

Förutom den omvälvningen var Half-Blood Prince något av en mellanfilm. Strax efter att ha sett den kan jag inte riktigt säga vad den handlade om. Det var en himla massa hattande fram och tillbaka med den nya läraren Slughorn, som jag kände igen från Cloud Atlas och Moulin Rouge. Allt utmynnade i det faktum att Voldemort har delat upp sin själ i sju delar och därför kunde överleva att bli besegrad tidigare. Och nu kommer det alltså att bli en fetch quest. Harry har två (eller tre?) av horrocruxerna redan och jag kan gissa vad nästa filmer kommer att handla om. ... Läs hela texten

En mugglares synpunkter på Harry Potter, del fyra

Det var inte helt väntat att nästa film skulle bli en fascistisk dystopi i stil med 1984 och V för Vendetta, men å andra sidan så är ju J.K. Rowling brittiska. Order of the Phoenix är nog min favorit hittills. Det händer mycket och många nya karaktärer introduceras men det är inte längre någon utdragen presentation utan det känns som att de har hört hemma hela tiden. Luna Lovegood är ju av sin karaktär någon som skulle ha kunnat hålla sig i bakgrunden tidigare. Och så tillhör hon Ravenclaw – whoo, en viktig karaktär som inte är från Gryffindor! ... Läs hela texten

En mugglares synpunkter på Harry Potter, del tre

Så där ja, Goblet of Fire avklarad. Och nu börjar det hända saker. Men först, vem stoppade in en massa Twilight i min Potter?

Goblet of Fire består av två parallella historier. Årets stora händelse är Triwizard Tournament, ännu ett av trollkarlsvärldens märkligt sadistiska sätt att ha ihjäl sina tonåringar. Tankarna dras lite till Final Fantasy VIII, där eleverna bokstavligen skolas till soldater. Vad är egentligen syftet med Hogwarts och de andra skolorna?

Först trodde jag (i min enfald) att det skulle bli en tävling mellan tre nykomlingar och att Harry för en gångs skull inte skulle ha huvudrollen, men så är det förstås inte. Lagom krystat och med en axelryckning så tänjs alla regler för att släppa in honom i en tävling så dödlig att man måste vara sjutton för att delta. ... Läs hela texten

En mugglares synpunkter på Harry Potter, del två

Ytterligare två filmer är avklarade: Chamber of Secrets och Prisoner of Azkaban. Och det är en klar kvalitetsskillnad mellan dessa. Ursprungligen var jag väldigt förvirrad kring vilken bok jag hade läst och vilken film jag hade sett av de första två, och det är inte så konstigt eftersom det finns väldigt många likheter. Jajamen, ytterligare en quidditch-tävling utan respekt för liv och hälsa. Jajamen, ytterligare en hemlig källare i slottet fylld med hemskheter. Det förekommer till och med en massa scener på tjejernas toalett. ... Läs hela texten

Den bra Street Fighter-filmen

Den första filmen jag köpte, på VHS, var Street Fighter II The Movie. Nej, inte det horribla pekoralet med Jean-Claude, utan den animerade långfilmen som släpptes samma år och var enormt överlägsen.

Den versionen jag såg var förstås på engelska. Jag köpte senare DVD-versionen men inte den heller hade det ursprungliga soundtracket. Det är först nu, med bluray-versionen, som jag har kunnat se originalversionen. Men låt oss kolla närmare på filmen som helhet.

Att göra en film om sjutton etablerade karaktärer är verkligen inte enkelt, och till en början är den väldigt splittrad. Det är lite om Ryu, lite om Guile, lite om Chun-Li, lite om Bison, lite om Ken och så vidare. Samtidigt är det en väldigt rättfram film. Kampscenerna är många och extremt välgjorda. Samtidigt som Jean-Claude-filmen mer eller mindre förolämpade sitt ursprung hyllade den här filmen spelet den baserades på. Alla klassiska specialattacker dyker upp, samtidigt som själva striderna är betydligt mer realistiska och dynamiska än spelet någonsin var. Ryu mot Sagat, Ryu mot Fei-Long, Honda mot Dhalsim, Blanka mot Zangief, Ken mot T.Hawk… kvalitet hela vägen. För att inte tala om slutstriden som är magnifik. ... Läs hela texten