Kategoriarkiv: Recensioner

Recension: Yakuza 4

Lämna ett svar

Spelvärldens svar på Gudfadern-trilogin heter inte Grand Theft Auto och det heter sannerligen inte The Godfather: The Game. Nej, den bästa motsvarigheten till Coppolas mästerverk är Segas intensiva gangsterromantik i Yakuza-tetralogin. Här har vi spel som inte är rädda för att dränka spelaren i mellansekvenser, som till råga på allt är proppfulla med dialog mellan bistra karlar i kostym, och där det ibland kan vara långt mellan actionbitarna. Men i gengäld får vi karaktärer som känns mer levande än de flesta i sammanhanget och en historia som både är mer trovärdig och engagerade än mycket annat. ... Läs hela texten

Recension: Myth: The Xenogears Orchestral Album

Lämna ett svar

Ett av tidernas tveklöst bästa spelsoundtrack tillhör Xenogears. Spelet i sig var väl bra på alla tänkbara sätt men utan den gudomliga musiken hade det knappast suttit så hårt på många rollspelares topplistor. Yasunori Mitsuda skapade fyrtiofyra stycken av ren magi, med bara en handfull som inte är helt fantastiska. Spelet följdes förstås direkt av ett originalsoundtrack där alla låtarna fanns med rakt av, uppspelade direkt från en Playstation men med en sån utsökt ljudkvalitet att det ofta hade kunnat röra sig om, om inte symfoniorkester, så åtminstone en riktigt maffig synth. Några veckor senare släpptes vad som skulle bli ett av de bästa arrangerade soundtracken någonsin, Creid, där Mitsuda har rekryterat irländska musiker för att ge soundtracket en helt ny, keltiskdoftande betoning. Creid plockade glatt bland bra och mindre bra i soundtracket och lyckades göra underverk av alltihop. Men samtidigt gjorde det om musiken till något annat, och de som hade önskat sig ett mer traditionellt orkesterarrangemang fick vänta. ... Läs hela texten

Recension: De Blob 2

Lämna ett svar

~Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag. Att det regnar och är grått det gör detsamma. Du ska solsken i ditt fönster ändå ha.~

Jag missade tyvärr De Blob när det begav sig för två år sedan. Därför var jag väldigt sugen på att få testa uppföljaren. Vi snackar ju trots allt om en riktigt charmig huvudperson och ett spel med riktigt skönt tema. Onda, elaka typer vill göra hela världen trist monokrom och som den partyälskande, diggande färgklicken Blob måste du göra revolution mot den svartvita fascismen. ... Läs hela texten

Recension: Farming Simulator 2009

Lämna ett svar

Man ska vara försiktig med vad man lovar. En diskussion ledde in på ämnet bisarra spel och Farming Simulator kom på tal. Jag nämnde att det skulle vara kul att recensera. En vacker dag dyker så Farming Simulator 2009 upp på mitt bord, och det är bara att sätta igång.

I Farming Simulator har jag ärvt en gård med hyfsade landytor och en uppsättning dugliga men rostiga maskiner, samt 12000 dollar på fickan. Det är allt jag får veta och tydligen allt jag behöver veta, för sen dumpas jag på gårdsplanen. Jag är en lönnfet karl i hängselbyxor. Spelet låter mig inte döpa mig men jag kallar mig Frans, av rebelliska skäl. Farmare Frans. ... Läs hela texten

Recension: Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds

1 svar

Elva år har gått sedan jag med spänning petade in mitt sprillans nya importerade Marvel vs Capcom 2 i den nymodifierade Dreamcasten, i ett studentrum i Linköping. Det känns som en livstid sedan, när det snarare bara är en tredjedel. Jag gillade det extrema tempot och utbudet av karaktärer, men slutade spela när jag fick tag på Street Fighter III: Third Strike. Uppenbarligen gjorde inte alla det. Marvel vs Capcom 2 har förblivit ett av de allra mest populära fightingspelen all denna tid. ... Läs hela texten

Recension: Little Big Planet 2

4 svar

För drygt två år sedan revolutionerade Media Molecule spelvärlden. Det kanske inte syntes direkt i försäljningsstatistiken: fyra och en halv miljoner är knappast dåligt men inte heller jämförbart med inte fullt så revolutionerande årliga onlinekrig. Men det fick hundratusentals spelare att bli banbyggare, att vara kreativa. Allt från meningslösa fuskbanor för att snabbt få alla troféer (en företeelse som Media Molecule sedan drev med i sin Metal Gear-expansion) till fullfjädrade mästerverk som lätt kunde jämföras med utvecklarnas egna. Och ännu bättre. Väldigt snabbt växte gränserna för vad spelet egentligen klarade av. Ursmarta byggare konstruerade fordon och vapen, och trots att Sackboy alltid var närvarande lyckades många banor skapa en illusion av att man spelade något helt annat. ... Läs hela texten

Recension: Blazblue: Continuum Shift

Lämna ett svar

Inte ens ett år efter det allmänt försenade Blazblue: Calamity Trigger släpptes uppföljaren i Europa. Är det värt pengarna att köpa ett helt nytt spel redan? Är det ens ett helt nytt spel?

På pappret är Blazblue en sån där ogenomtränglig japansk spelserie med tusenträffarskombinationer, explosioner över halva skärmen och sanslösa karaktärsdesigner. Men faktum är att det egentligen är ganska enkelt att komma in i. Vi snackar inte direkt Dragon Ball här, men särskilt mycket svårare än Street Fighter är det nog inte. Dessutom börjar Continuum Shift med ett tämligen pedagogiskt träningsläge som berättar massvis om själva spelmekaniken och vad alla de där tusen mätarna innebär. ... Läs hela texten