Kategoriarkiv: Nintendo Switch

Mega-många Mega-män

Lämna ett svar

Det har varit ganska fattigt på Mega Man-fronten ett längre tag. Förutom ett gäng samlingar har Capcom nästan ignorerat sin klassiker. Och det här trettioårsjubiléet blev lite halvhjärtat. Nu innan årets slut har i alla fall Capcom visat att de inte har glömt Mega Man, med tre stora nyheter.

* Mega Man Legacy Collection 1 & 2 kommer till Switch. Det kanske inte är superhett att kunna spela Mega Man 2 på ett tjugonde format, men trevligt i alla fall att kunna samla Nintendo-spelen där de hör hemma. ... Läs hela texten

Recension: Super Mario Odyssey

Lämna ett svar

Det var nog fler än jag som undrade när Super Mario Odyssey först visades upp. Förutom en ny gimmick att kunna kasta mössan på fiender för att kunna styra dem var den största nyheten en realistisk stadsmiljö där normalproportionerade människor vandrade runt medan ett stycke fet tecknad rörmokare gjorde staden osäker. Det kändes som att Nintendo var på väg att göra sitt Sonic 2006. Så är förstås inte fallet.

New Donk City (!) är nämligen bara en liten del av ett gigantiskt äventyr. Men vi stannar där för ett ögonblick eftersom det också är en av de bästa bitarna av spelet. Mario anländer i regn och mörker och måste ducka för järnbalkar och små pansarvagnar (som går att ta över) på vägen till stadshuset där han kan besegra en mekanisk tusenfoting som sörplar i sig all ström. Sen är det dags att bege sig under jorden för att fixa igång generatorerna igen. Sen hjälper han borgmästare Pauline att samla ihop ett band för att fira stadens historia, som förstås grundar sig på handlingen i Donkey Kong. Slutklämmen på den här världen är en fantastisk blandning av nostalgi och fräschhet. ... Läs hela texten

Project Octopath Traveler är ytterst lovande

Lämna ett svar

Nintendo har släppt ett demo på Square-Enix extremt lovande rollspel Project Octopath Traveler (som, för guds skull, måste få ett bättre namn innan release!). Det är egentligen ett ganska traditionellt japanskt rollspel, men det har några unika egenheter som gör det lite mer intressant.

Den första är förstås grafikstilen, som placerar gamla hederliga pixlar i en 3D-miljö. Det är inte som 3D Dot Game Heroes, som i praktiken använde voxlar till allt. Det påminner snarare om den lågupplösta texturerade omgivningen i Xenogears, fast med ordentligt mer detaljerade texturer då. Resultatet blir att det ser ut som ett pixelspel i stil med Chrono Trigger eller Suikoden II, fast med ordentligt med effekter ovanpå. Kanske lite för mycket effekter, för den aggressiva djuposkärpan och den starka kontrasten gör att det blir svårt att se saker en bit bort. ... Läs hela texten

Nu börjar Nintendos höst

Lämna ett svar

Sedan jag blev klar med Breath of the Wild har min Switch mest stått och samlat damm. Det finns en del riktigt intressanta spel, som Disgaea 5, Wonderboy och I Am Setsuna, men varje gång jag sneglar på köpknappen stör jag mig också på att spelen finns mycket billigare på annat håll. Nintendo känner inte till det här med rea, och jag uppskattar inte att känna mig lurad när jag handlar.

Men snart är det ändå dags för en rätt maffig Nintendo-höst. På tisdag släpps Mario+Rabbids: Kingdom Battle som överraskade alla på E3. Lättsamma Xcom-upptåg med Peach-parodier låter helt rätt. Sen hinner vi förmodligen inte spela klart det innan 15 september, då Metroid: Samus Returns trillar ner på 3DS, som det sista stora spelet på formatet och en nyversion av det enda Metroid-spel som jag inte har spelat i någon vettig utsträckning. Där har jag förbokat lyxversionen, för när det släpps Metroid-spel så måste man passa på. ... Läs hela texten

Recension: The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Lämna ett svar

En gång i tiden skrev jag, eller tänkte åtminstone skriva, att Shadow of the Colossus är som om man hade tagit ett fullfjädrat, genomarbetat och extremt påkostat äventyrsspel och sedan bara skalat ner det till det allra viktigaste. Där man tog bort städer, NPC:er, utrustning, erfarenhetspoäng och allt sånt, och bara fokuserade på bosstriderna.

Så här drygt tio år senare är det där fullfjädrade spelet här. Många har jämfört The Legend of Zelda: Breath of the Wild med Ubisofts olika moderna öppen värld-skjutaräventyr, och det finns också många beröringspunkter med Elder Scrolls-serien. Och man kan väl säga att spelet har hämtat såväl fördelar och nackdelar från de serierna när Nintendo tog steget från liten, genomdesignad värld till enorm, bitvis godtyckligt utformad sådan. Men samtidigt finns de där sekvenserna som verkligen känns som Shadow of the Colossus starkaste delar. Ridningen är strålande och går förstås långt bortom Agros automatiska närvaro, men den tydligaste inspirationen från Uedas höjdare är när man oskadliggör de enorma heliga bestarna genom att rida runt dem och skjuta på sårbara punkter. ... Läs hela texten

Och så var Zelda avklarat

Lämna ett svar

Så där ja. Efter en himla massa timmars utforskande och äventyrande (och svärande) så är det klart. Nu så här på semestern fick jag ytterligare lite tid att sätta mig ner och nöta vidare, och ganska snabbt kunde jag beta av de sista delarna jag ville ha gjort. Rent formellt var jag redo för flera timmar sedan, men det blev en sista utflykt bland bergen i väst för att fixa lite fler tempel, och så ett träningsvarv till slottet för att farma lite mer delar, för att till sist göra några sista uppgraderingar. ... Läs hela texten

Det här spelet, alltså

1 svar

Jag kan svära på att jag just tittade på klockan och då var den två. Sex timmar Zelda senare så börjar jag inse att jag svälter, och att Zelda är någon sorts meta-survival-spel. Det är inte Link som svälter ihjäl om du inte hittar tillräckligt med mat, det är du.

Så nu påbörjar jag en sen middag och kan under tiden sammanfatta den här dagen. Jag började vid vattenfolkets stad men kände mig inte sugen på att ge mig på en Divine Beast, eftersom jag fått rikligt med spö av den föregående. Så istället utnyttjade jag min nya skjorta för att kunna simma uppför vattenfall, och hittade ett bergspass norrut. Här stötte jag på en kentaur – jag kan svära på att jag såg såna här i Zelda 1 men då var de tusen gånger lättare. Efter att ha dött tre gånger gav jag upp och utforskade istället vidare. ... Läs hela texten

Första intrycken av Legend of Zelda: Breath of the Wild

Lämna ett svar

Det blev en Switch ändå, och det första (och hittills sista) spslet är förstås Zelda. Jag började bli sugen och behövde bara en bra anledning, och Mario + Rabbids och Metroid Prime 4 om något år var en godkänd ursäkt. Så jag vandrade in på Webhallen och betalade dryga 4000 kronor för det hela. Och det är märkligt: de hysteriska fansen har nästan rätt. Jag har blivit bränd med båda mina senaste Nintendo-konsoler (Gamecube och Wii), där jag i slutändan bara köpte en handfull spel. Men Zelda är faktiskt the real deal. Det känns nästan värt priset för konsolen redan nu. Det är magnifikt på en himla massa sätt, samtidigt som det har ohyggligt frustrerande inslag. ... Läs hela texten

Nintendo på E3 2017

1 svar

Och så har även Nintendo haft sin motsvarighet till konferenser, med en förberedd video. Med tanke på att Switch har gått så bra skulle man kunna förvänta sig ett packat innehåll, men … detta var patetiskt. Vi snackar dryga tjugo minuter, där ändå en massa tid slösades på onödiga scener med Reggie i greenscreen-miljöer och diverse japanska kostymherrar med dålig dubbning.

Spelen då? Xenoblade 2 visades och det här är en fullständig pass, tyvärr. Oerhört banala japanska rollspelstroper och oerhört uselt röstskådespeleri. Fy satiken. Däremot kommer jag att köpa soundtracket, för Yasunori Mitsuda är gud. Sen visades ett nytt Kirby, som hittills bara heter Kirby, och ser ut att vara en fyraspelarversion av Kirby’s Dreamland. Huh. Även Yoshi får samma sorts deal, med ett nytt Yoshi-spel som heter Yoshi och har co-op. Alltså, jag vet att båda fick ulläventyr men måste båda serierna vara exakt likadana nu framöver. Och så berättade man återigen att Pokken Tournament är på väg. ... Läs hela texten

Ubisofts konferens på E3 2017

Lämna ett svar

Normalt brukar jag inte bry mig när utgivare som EA, Bethesda och Ubisoft har egna föreställningar på E3, eftersom det oftast är 99% koncentrerad dynga. Nu råkade jag dock titta på Ubisoft och … wow! Det är rätt fascinerande hur en enda utgivare kan ha fler heta toppspel än Microsoft.

Visst, Assassin’s Creed ser fortfarande ut som dynga och The Crew 2 verkar onödigt komplext med typ alla fordonstyper i världen. Steep och Just Dance är också ointressanta. Men så mycket annat! ... Läs hela texten