Kategoriarkiv: Playstation 3

From Software hatar dig

Lämna ett svar

Jag har hunnit spela lite Dark Souls. Fortfarande är det mycket, mycket kvar och jag kan konstatera att jag knappast kommer att hinna klara allt innan jag skriver recensionen. Fast frågan är om det behövs. Liksom Demon’s Souls är Dark Souls ett spel man begriper väldigt snabbt. Ungefär samma sekund som spelet startar och… du är död.

Maken till misantropt spel har jag nog inte sett sedan föregångaren. Det är inte bara tufft och krävande, som Radiant Silvergun, det är bokstavligen elakt. Osjysst, på sina håll. Fast, för att parafrasera den briljante Marcus Cole: ”Jag brukade klaga på att Dark Souls var orättvist. Men sen tänkte jag: tänk om Dark Souls var rättvist och allt dåligt hände mig för att jag förtjänade det? Nu uppskattar jag verkligen Dark Souls orättvishet.” ... Läs hela texten

Tredimensionellt spelande, en vecka senare

Lämna ett svar

Efter en vecka med den nya TV:n har jag hunnit testa en hel del i 3D, och kunnat samla lite intryck. Till att börja med är det relativt smärtfritt att sätta igång. Det var bara att låta Playstation 3:an söka fram lämpliga upplösningar och då upptäcker den själv att det finns stöd för 3D. När det väl är aktiverat finns det olika sätt att få igång det i själva spelen. En del frågar automatiskt när du startar dem (Super Stardust, Wipeout, Ico), andra måste man själv välja det i en meny (Dynasty Warriors 7). Förutom spelen jag råkade ha finns det också en del demos och trailers att ladda ner, så glasögonen har gått varma. ... Läs hela texten

TGS-trailern på Soul Calibur V

Lämna ett svar

Namco har visat upp två nya karaktärer till Soul Calibur V på Tokyo Game Show, nämligen en gammal bekant och en nykomling… tror jag. Den gamle bekante är Astaroth, som ser rätt bedrövlig ut här. Jag har aldrig riktigt förstått mig på grejen att byta färg och form på figurer helt utan anledning. Det är en sak om Mitsurugi byter kläder, men att Astaroth inte längre är brun och inte har ett hjärta utanpå bröstkorgen känns märkligt. Man kan tycka att det borde vara något som inte förändras med tiden. ... Läs hela texten

Street Fighter x Tekken: fyra nya

Lämna ett svar

Hemma idag med dålig rygg. Lite nyheter kan jag alltid passa på att få ut men jag hade nog hellre haft den där karensdagen i nästa lönekuvert…

Nu med Tokyo Game Show på gång har det börjat trilla in officiella utannonseringar. Capcom, som är som de är, har redan hintat ordentligt om nästa omgång av figurer från Street Fighter x Tekken, men nu är det officiellt. Zangief, Lili, Heihachi och ROLENTO kommer att vara med. Det är riktigt kul att se den gamle exmilitären igen. Jag gillade honom hyfsat i både Alpha och i Capcom vs SNK, och det är dessutom kul med fler Final Fight-figurer. ... Läs hela texten

Tidernas drömmatch i Street Fighter X Tekken

1 svar

Jag har tappat räkningen på alla figurer som dyker upp i Street Fighter x Tekken, vilket i och för sig är positivt. Nu senast verkar det som att Zangief kommer att dyka upp (tillsammans med den våldsamt ointressanta Lili). Det är jätteskoj av två anledningar. Äntligen får vi se vem av Hugo och Zangief som är hårdast, eller varför inte spela med dem tillsammans? Gigas Breaker in i en Final Atomic Buster låter aj. Men framför allt innebär det att Zangief äntligen kommer att få brottas med en björn, Kuma. Det är nog den mest efterlängtade matchen i det här spelet. ... Läs hela texten

Fem uppfräschade nyutgåvor

Lämna ett svar

Jag beställde just ett paket från CDON med ett gäng grejer och insåg nu att de har något gemensamt. Allihop är nya versioner av något gammalt.

I slutet av månaden släpps ju nämligen äntligen Lejonkungen på Blu-Ray. Inte för att jag tror att det är någon kopiös skillnad mot DVD:n men mina favoritfilmer vill jag ha i så hög kvalitet som det bara går. Och Lejonkungen är verkligen en favorit, Disneys överlägset bästa och en av de bästa filmerna jag har sett. Jag hoppas också på något nytt extramaterial utöver det som fanns på DVD-utgåvan. Egentligen borde jag väl vänta och köpa 3D Blu-Ray-versionen som släpps i december då jag räknar med att ha en ny TV, men vi får se hur det blir med det. ... Läs hela texten

Recension: El Shaddai: Ascension of the Metatron

Lämna ett svar

Kärt barn har många namn sägs det, och ett av judarnas namn på Gud är El Shaddai. Det är också gamla judiska skrifter som ligger till grunden för den här märkliga men mustiga historien om Guds sändebud i jakten på sju fallna änglar. Det finns säkert några som kommer att reta upp sig på den här tämligen fria tolkningen, men i gengäld är berättelsen om Enoch en av många legender som aldrig kanoniserades i någon av de stora religionerna. Det är därför ett ganska smart sätt att använda den här mytologin och dess karaktärer. Därmed inte sagt att El Shaddai är särskilt bokstavstroget: Enoch själv stack aldrig ner för att banka stjärt och inte heller var den babylonska gudinnan Ishtar inblandad. Men historien med sju fiender som härskar över varsin våning i ett torn är ju enokligen som klippt och skuren för ett spel. ... Läs hela texten

Intryck av årets mest knarkade spel

Lämna ett svar

El Shaddai är överraskande bra. Jag var lite orolig efter demot som sög på många sätt och vis (förutom grafiskt), men det var en av de första banorna och El Shaddai är ett spel som varierar sig. Nu har jag precis avslutat en racingsektion som är det snabbaste jag har spelat på evigheter, och jag måste ta en paus för att lugna synnerverna. För det finns troligen inget som är lika genomknarkat som det här. Det är som om John Lennon, Ralph Bakshi och Terry Gilliam hade haft en rejäl snedtripp tillsammans och sedan bestämde sig för att illustrera upplevelsen. Jag hade precis vant mig vid en metrosexuell Lucifer (förlåt, Lucifel) som snackar med Gud i sin mobil när jag hamnade i en värld full av demoniska Hattifnattar som korvar sig runt omgivningen eller rullar runt på badbollar. För att sedan abrupt hamna i en Midgar-doftande framtidsvärld och genomföra en av racingscenerna ur Final Fantasy VII: Advent Children. ... Läs hela texten

Äntligen kommer tidernas största artist till Rock Band

Lämna ett svar

Rock Band 3, Playstation 3-versionen alltså. En stor fördel med Xbox 360-spelet är att ha tillgång till ett jättearkiv av indielåtar i form av Rock Band Network. Nog för att mycket är hemsk MySpace-rock men det trillar också in en del spännande doldisar ibland, som Jonathan Coulton och när The Touch blev tillgänglig. Och på sistone har Thomas Walker gett oss en rad klassiska stycken som förstås är väldigt passande för piano. Det var något jag efterlyste redan innan ett piano till Rock Band blev utannonserat, och nu finns en del att välja på. Till Xbox. ... Läs hela texten

Persona gånger tre

Lämna ett svar

Vi behöver inte oroa oss för att Catherine fått Atlus att spåra ur totalt och enbart göra pusselthrillers framöver. Nej, efter att ha konverterat Persona 1, 2 och 3 till PSP är det nu dags för Persona 4 till Playstation Vita. Förutom att lägga till en ny karaktär och ny handling ska spelet också innehålla ett onlineläge där man kan få hjälp av andra spelare, något som säkerligen blir användbart när man har fastnat nio våningar in i ett ånghett badhus utan en GOHO-M i sikte. ... Läs hela texten