Kategoriarkiv: Xbox One

Grym Mega Man-samling

4 svar

Jag köpte inte Mega Man: Legacy Collection direkt när den släpptes eftersom det pratades en hel del om problem med småbuggar. Men vid det här laget ska det mesta vara fixat, så jag passade på med rean nyligen. Mega Man-spelen har ju samlats och getts ut nästan oräkneliga gånger. Vi har knappast hunnit sakna den blå bombaren (varför kallas han egentligen så – han har bara använt bomber i ett spel och då var han ju grå!), och jag äger otaliga versioner av tvåan. Låt se … originalet till Famicom (snyggare omslag än vårt hemska), i Mega Man: Anniversary Collection till Playstation 2, via den nerladdade PSone-versionen på japanska Playstation 3, på Virtual Console till Wii, och så vill jag minnas att jag har någon portabel version också. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls 3

Lämna ett svar

Jag kommer nog aldrig att sluta vilja försvara Dark Souls 2, så låt mig börja med det. Egentligen hade det väldigt lite med det föregående spelet att göra, på gott och ont. Eftersom det utspelade sig tusentals år senare kunde man utan problem förändra hela världen, byta ut de allra flesta fienderna och bygga om stridssystemet en aning. Men många var inte nöjda. Det gnälldes på att fienderna ofta attackerade i klungor, att det var lömska bakhåll överallt bara för att jävlas, och att världen inte hängde ihop lika briljant som i ettan. Kort sagt – världens sämsta spel. Och allt berodde förstås på att det var ett ”B-team” som hade utvecklat det, utan vår helige beskyddare Hidetaka Miyazaki. Och jo, när spelet för en gångs skull gjorde raka referenser till ettan genom att helt enkelt låna in Ornstein, då steg häcklandet till helt nya nivåer. Alltså, har de ingen fantasi heller? ... Läs hela texten

Tårarnas stig i Dark Souls 3

Lämna ett svar

Var det någon som trodde att de skulle komma undan PVP i Dark Souls 3? Nix. Road of Sacrifices heter motsvarigheten till Darkroot Garden, som börjar relativt välvilligt med ett gäng flygande varelser som vill äta ditt huvud. Sen bär det oavbrutet neråt och man hamnar i ett stort träsk. Det här är ett rätt intressant ställe som bjuder på många finesser. Fienderna är egentligen ganska hanterbara i stora delar av området. Men det finns en specifik PVP-fraktion som håller till här och gärna invaderar dig så mycket de bara orkar. ... Läs hela texten

Första intrycken av Dark Souls 3

Lämna ett svar

Dark Souls 3 har trevligt nog ramlat ner i min virtuella brevlåda (tack, Namco!), timmar innan jag ska resa bort (kunde inte hjälpas, antar jag). Men jag har hunnit spela ett bra tag, ungefär lika långt som den begränsade testversionen tidigare, och det finns mycket att gilla.

Jajamen, detta är Dark Souls. Det är fullt med saker som vill dig illa, och bakhållen lurar så pålitligt bakom varje hörn att jag hoppar till av skräck varje gång de INTE inträffar. Långa vindlande passager leder till lömska bossar som tar ihjäl dig på ett ögonkast, vilket gör det lämpligt att först leta rätt på en genväg tillbaka så man slipper femtiotolv fiender på vägen. I de två huvudsakliga områdena hittills är bandesignen utmärkt, med vindlande passager överallt som tenderar att knytas ihop allt eftersom, så att det slutligen finns en lagom smidig väg dit man ska. Det är relativt linjärt, men fullproppat med sidospår att utforska och ett par frivilliga minibossar. ... Läs hela texten

Microsoft stänger Lionhead och Press Play

Lämna ett svar

Det var ett tag sedan det blev någon större nerläggning, men nu är det dags igen. Microsoft meddelar att Lionhead kommer att stängas ner och i samma veva så läggs Fable Legends ner. Under studions femtonåriga levnadstid släppte man egentligen bara spel i tre serier: Black & White, The Movies och Fable. Men det blev desto fler av varje och jag trodde ändå att Fable Legends var en av Microsofts stödpelare. Även om jag själv var hundratvå procent ointresserad (Fable var redan lite för RPG light för mig, och Legends blev ännu mer av coop-action) så har det liksom varit en återkommande punkt på konferenser. Halo, Gears, Forza, Fable, liksom. Och Peter Molyneux, som visserligen gått vidare till projekt för länge sedan, får se ännu en av sina studior nerlagd. ... Läs hela texten

Sangoku-figur till Dead or Alive

1 svar

Efter att ett helt gäng Virtua Fighter-figurer dök upp i Dead or Alive och att banden med Ninja Gaiden förstärktes, plus att spelet har fått oändliga drösar med kostymer från diverse Tecmo-Koei-spel, så är det ingen jätteöverraskning att vi nu även får en karaktär från Samurai Warriors. Det är förstås ännu en dam, i form av Ii Naotora. Naotora var faktiskt en historisk kvinnlig daimyo som regerade ett område under en kort period, men jag förmodar att hennes verkliga förebild möjligen hade lite mer kläder på sig. Hur som helst kommer hon att åtföljas av fler kostymer och lämpliga banor, som om Dead or Alive inte redan hade en drös lämpliga tempel och slott. ... Läs hela texten

Recension: Unravel

Lämna ett svar

Det krävs inte mycket för att röra mig till tårar. Jag är en ganska blödig person på så sätt, och det behövs bara lite sorglig musik och ett någorlunda trovärdigt människoöde (eller lämplig antropomorf) för att jag ska reagera. Lite svårare är det att göra mig förbannad men några Dark Souls-bossar eller allmänt störiga onlinemotståndare kan definitivt åstadkomma det. Och det händer definitivt att en klockren replik får mig att skratta högt.

Men ärligt talat: hur ofta händer det att ett spel får mig att skratta av ren existentiell glädje? Den enkla, barnsliga lyckan i att hoppa på en dagstunn is så den spricker, eller att rulla en snöboll nerför en sluttning? Unravel lyckas med den bedriften. ... Läs hela texten

Norrland: The Game

1 svar

Jag har börjat spela Coldwoods fantastiska hyllning till Sverige i allmänhet och Norrland i synnerhet: Unravel. Jag måste erkänna att jag inte riktigt trodde på EA när de knuffade upp en skitnervös Martin Sahlin på E3-scenen. Ett supernischat plattformspussel som bara halva Sverige (den bästa halvan men likväl den minst befolkade) verkligen kan förstå? Det måste vara någon sorts fuffens. Någonstans måste det finnas en multiplayer-komponent, lite dagliga uppdrag, lite DRM och lite DLC. Jag menar, är detta 2016 eller inte? ... Läs hela texten

Recension: Lego Dimensions

2 svar

När Lego bestämde sig för att hoppa på samma toys-to-life-tåg som Skylanders och Disney Infinity var det lätt att bli cynisk. Självklart vill de kunna sälja en massa Lego dyrt. Och visst, redan från start är Lego Dimensions fyllt av små sidosaker som kräver en specifik figur. I spelets första värld, The Wizard of Oz, behövs till exempel Peter Venkmans spökjägarfärdigheter, Supermans lasersyn och raptortränar-Owen för att verkligen hitta allt, och dem behöver du förstås köpa separat. ... Läs hela texten