Kategoriarkiv: Xbox One

De första bakåtkompatibla på Xbox One

Lämna ett svar

Major Nelson, Microsofts talesperson, har avslöjat de första 104 Xbox 360-spelen som kommer att vara spelbara på Xbox One. Det här var en stor del av anledningen till att jag slog till på den nya konsolen i somras, och det var spännande att se vilka titlar som kommit med från start, den 12 november.

Det finns i praktiken fyra kategorier: spel som är kompatibla som jag gärna spelar igen, spel som är kompatibla som jag redan har på PS3 men skulle kunna tänka mig att köpa på Xbox 360 för att spela igen, spel som inte är kompatibla och så en massa spel som jag inte bryr mig om. ... Läs hela texten

Recension: Rock Band 4

Lämna ett svar

Som jag har längtat. Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Trots att genren kvävde sig själv så är och förblir det sanslöst kul med plastinstrument. Vare sig man tragglar expertspår med en ensam gitarr eller drar av pudelrocksdänga efter pudelrocksdänga med ett samlat band så är Rock Band lika med underhållning i högsta klass.

Problemet är ju att serien föddes och dog på den förra konsolgenerationen, och representerade en ganska rejäl investering. Många har köpt på sig hundratals låtar och förstås en eller ett par uppsättningar instrument (beroende på hur många man hann spela sönder). För att överhuvudtaget ha en chans att locka tillbaka de gamla fansen behövde Harmonix lyckas med något unikt – att bevara allt det gamla. Vi kan jämföra med Singstar, som utlovade att de gamla låtarna skulle gå att flytta över allt eftersom de blev tillgängliga. Med facit i hand fick jag över ett tjugotal låtar och sen har Sony inte släppt något nytt på åtta månader, så spelet är stendött och fullständigt meningslöst, och dess enda existensberättigande var att det gav mig ”Let It Go”. Activision skapade sitt förstapersons-Guitar Hero med en ny gitarr som ursäkt för att inte varken stödja gamla instrument eller gamla låtar, och märkligt nog verkar det fungera. ... Läs hela texten

Recension: Transformers Devastation

Lämna ett svar

Transformers borde vara ett lätt koncept att göra spel av, men av någon anledning var det egentligen bara ett spel som någonsin lyckades helt och hållet: Transformers till Playstation 2. Numera saligt insomnade Melbourne House satte ihop ett hejdundrande actionspel som dessutom var ett av de tekniskt mest avancerade spelen till formatet och bjöd på oförglömliga strider mot det vandrande slagskeppet Tidalwave eller Aztek-ruinduellen med Cyclonus. Det enda egentliga problemet var väl att spelet baserades på den intetsägande Armada-serien och att de tre spelbara Autoboterna (Optimus, Red Alert och Hot Shot) därför inte var särskilt spännande. ... Läs hela texten

Nyheter från Paris Games Week

Lämna ett svar

Sony har haft konferens och det har dykt upp en massa nyheter som jag tänkte sammanfatta lite kort:

* Gran Turismo Sport är ett nytt tävlingsinriktat GT i stil med GT Academy. Möjligen möjlighet att köra en massa gamla bilar?
* Det gamla teknikdemot Kara från Quantic Dream blir ett fullständigt spel: Detroit: Become Human. Extremt starka Äkta Människor-vibbar och extremt, extremt snyggt. Och kanske en ursäkt för att folk ser lite, lite plastiga ut?

* Shadow of the Beast släpps 27 januari.
* Unravel släpps 31 mars.
* Ny figur i Street Fighter V är Dhalsim. Den här gången med skägg, turban och mer kroppsmålningar. Ser tokhård ut.
* Tekken 7 kommer till PS4 och Xbox One. Nähä?
* Gravity Rush 2 bjuder på nya krafter åt Kat, som att kunna snabbt flyga upp från marken och att lyfta och kasta en massa föremål.
* Boundless är ett nytt spel som ser ut som ett nästagenerations-Minecraft korsat med Portal. Kan bli spännande. ... Läs hela texten

Intryck av Lego Dimensions

Lämna ett svar

Jag har inte köpt det, men jag har hunnit testa Lego Dimensions lite smått. Det här är första gången jag sysslar med toys-to-life-spel … egentligen. För det som spelet får mig att tänka på är det urgamla Eye of Judgment, som släpptes väldigt tidigt till Playstation 3. Det var en himla gimmick – man hade kameran monterad på ett stativ som såg ut över en tygspelplan, där man sedan lade ut kort som lästes med streckkoder. Som ett himla omständligt Triple Triad från Final Fantasy VIII blandat med Magic. Det var oändligt coolt att se olika monster projiceras på korten på skärmen och kunna lyfta runt dem – i cirka tjugo minuter. ... Läs hela texten

Första intrycken av Rock Band 4

Lämna ett svar

Jag måste erkänna att jag började vara orolig. När Webhallen först flyttade fram datumet för den kompletta instrumentsamlingen en vecka och det samtidigt började sägas att brittiska förbokare fått sitt paket uppskjutet till november trodde jag att det skulle gå åt skogen även här. Men se, skam den som ger sig. Paketet levererades idag och efter att ha kånkat hem en tung låda kunde jag äntligen sätta igång!

Först kan nämnas att Playstation Store bara hade ett fåtal låtar tillgängliga, men så fort jag laddade upp affären inuti själva spelet så hittade jag majoriteten av mina gamla låtar. Det visar sig att många är taggade som Rock Band 3. Rock Band 4 känner fortfarande av dem och de går att ladda ner och spela, men troligen var det därför inte sajten visste att de fanns. Under kvällen slutade dock affären att fungera så jag får ladda ner allt efter Hearts ”Alone” senare. ... Läs hela texten

Mixad hype inför Rock Band 4

Lämna ett svar

Egentligen skulle Rock Band 4 släppas imorgon, åtminstone paketet med instrumenten. Men så blir det inte. Instrumenten är försenade, kanske till nästa vecka, kanske till i november (som det verkar bli i England). Den senaste veckan har istället präglats av vilda svängningar från att totalt tappa sugen till att verkligen vilja spela det, allt eftersom det upptäcks nya grejer i det färdiga spelet.

Ett stort slag som nästan fick mig att kasta mig på avbokningsknappen var det faktum att man, från start, inte kan skapa ett helt eget band. Du kan skapa egna figurer (dock med ganska få kroppsmodeller), men bara spela med en per konto. Om du kör med datorgubbar så måste de vara färdigskapade. Om du spelar med andra spelare så måste de köra på egna konton och ha figurer sparade där. Det är irriterande och onödigt. I det långa loppet så är det knappast det viktigaste, men det heter för sjutton gubbar Rock BAND, inte Rock HERO. Eller (isch!) Guitar Hero. Lyckligtvis har fler än jag gnällt på detta och efter en liten Twitter-diskussion gick Harmonix-chefen ut och lovade att det ska fixas. Så, krisen undviks för tillfället. ... Läs hela texten

Konami siktar på nya bottennivåer

Lämna ett svar

Det är himla tur att jag inte bryr mig ett dugg om Metal Gear Solid V, för då hade jag varit riktigt upprörd vid det här laget, istället för bara milt bedrövad. Sedan ett tag tillbaka blev det ju känt att en hyfsat viktig del av spelet bygger på att du köper extrabaser och utrustar dem för riktiga pengar, för att snabbare kunna dra in virtuella pengar till din huvudsakliga bas som är viktig i handlingen (tydligen, jag har inte spelat det). Det är ett sniket F2P-upplägg som inte har i seriösa fullprisspel att göra, men så är ju inte Konami längre ett seriöst spelföretag (även om de hävdar att de minsann fortfarande har ”riktiga” spel på gång). ... Läs hela texten

Fightinghelg 2015

2 svar

Av någon anledning blev det inte av förra året, så vi var lite extra peppade inför Fightinghelg 2015. Men egentligen har det inte hänt sådär ofantligt mycket i fightingvärlden sedan sist, vilket också märktes i spelutbudet. Som jag nämnde igår har 3D-fightingspelen nästan försvunnit, medan det finns gott om 2D- och 2.5D-varianter. Samtidigt är det också ett faktum att det är de små teamen som bygger komplexa fightingspel för små fanskaror idag, och de tenderar att bli mer och mer komplexa. Jag tror inte att det är en bra utveckling. Nåväl, låt oss ta en titt på de tjugoen spelen som avhandlades under helgen (plus några bubblare), i stigande kvalitetsordning. ... Läs hela texten

Virtua Fighter vs Dead or Alive

Lämna ett svar

Jag spelade lite Virtua Fighter igen för första gången på länge, och konstaterade en del saker. Det är fortfarande det bästa 3D-fightingspelet och ligger bra till för genren som helhet. Jag återvände förstås till Aoi och hennes eleganta aikido och flippade gigantiska fribrottare till höger och vänster, för att sedan prova på Akira igen och experimentera med hans tunga armbågar, för att slutligen syssla med lite tunga sparkar och nertagningar med Vanessa. Trots att det var så länge sedan sist sitter en hel del grejer i ryggmärgen, särskilt med Aoi som absolut är en av mina favoritfighters någonsin. ... Läs hela texten