Kategoriarkiv: Xbox One

Rock Band förbokat och Lego Dimensions inte förbokat

Lämna ett svar

Det är mindre än en månad kvar tills årets två dyraste spel släpps. Jag pratar förstås om Lego Dimensions, som kommer den 2 oktober, och Rock Band 4, som kommer den 6 oktober.

Lego Dimensions är alltså Lego och Traveller’s Tales svar på Skylanders och Disney Infinity. Och det börjar se riktigt trevligt ut. Rent uppläggsmässigt är det väl egentligen samma typ av spel som alla andra Lego-spel, men det finns inget annat Lego-spel där figurer från Lego The Movie, Ninjago, The Lord of the Rings, Simpsons, Back to the Future, Ghostbusters, Doctor Who, The Wizard of Oz, DC Comics och Portal kan interagera. Det blir lite som konceptet med filmen, där alla världarna slogs ihop, fast ännu mer meta. Och för mig som älskar crossovers och är ett superfan av åtminstone tre av franchiserna i den här historien så är det oemotståndligt. ... Läs hela texten

F2P-nonsens i Metal Gear Solid V

1 svar

Ibland är det skönt att jag stämplade ut från Metal Gear Solid redan efter tvåan. Det var trevligt, men i längden inte min grej. Så jag missade det tydligen fantastiska Metal Gear Solid 3, jag missade Peace Walker och Portable Ops, jag missade Metal Gear Solid IV och jag missade Rising. Nu kommer jag också att missa Metal Gear Solid V, men skillnaden är att den här gången känns det aktivt bra. Konami 2015 är mer eller mindre raka motsatsen till Konami 2001, och de val de har gjort på sistone gör att min passiva apati mer och mer vänds till ren illvilja. ... Läs hela texten

Bra och dåligt med Rock Band 4

Lämna ett svar

På sistone har jag haft svårt att känna någon riktig hype för Rock Band 4. Mest på grund av att min älskade keyboard har fallit bort, och att döma av kommentarer från Harmonix är det långt bort att återställa funktionaliteten, även om det inte är omöjligt. Det skulle handla om motsvarande Rock Band 5, även om planen är att uppgradera och patcha det här spelet snarare än att släppa en ny retailutgåva. Och även om de fixar stöd för keyboard igen så måste det nästan sammanfalla med att återinföra pro-läget, eftersom femtangentläget för keyboard var fullständigt menlöst. Och det innebär att även fixa gitarrer och bas till samma standard (trummor går att köra pro redan som standard och sången har också motsvarande finesser). Det låter alltså långt borta. ... Läs hela texten

Oväntade fynd på Rare Replay

Lämna ett svar

Det är onekligen fullproppat med spel på Rare Replay. Jag har fortfarande inte ens hunnit testa alla, men nu börjar det handla om spelen från slutet av samlingen som jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om.

På vägen har jag stött på både spel som fortfarande håller och spel som borde ha begravts för alltid. Ett spel som faktiskt är fullt spelbart fortfarande är Battletoads, arkadversionen. Det är ett rätt tekniskt avancerat beat’em up i 16-bitarsklass, lite som Turtles in Time. På videon om serien diskuterar Rare-killarna hur den friare hårdvaran (som designades allt eftersom spelet utvecklades) och bristen på regelverk från Nintendo gjorde att de kunde vräka på med alla möjliga knäppa idéeer. Det är också väldigt mycket en produkt av nittiotalet – den fjantiga attityden har krämats upp till max, det är massor av onödigt övervåld och Rares typiska mellansekvenser används flitigt. Men samtidigt är det ett väl fungerande slagsmålspel som dessutom är rätt snyggt. Och det är inte heller lika sanslöst svårt som NES-spelet. ... Läs hela texten

Recension: Beyond Eyes

1 svar

Den unga flickan Rae förlorar synen i en olycka, och blir sittande i ensamhet. Hennes enda vän är en katt, Nani, som dyker upp då och då. Men när Nani slutar besöka henne tar Rae mod till sig och ger sig ut i världen.

Det ska sägas på en gång: Beyond Eyes är inte något för alla. Faktum är att jag inte ens säker på att det var något för mig, men det är verkligen något annorlunda. Äventyret är över på mindre än två timmar och innehåller praktiskt taget inga spelmoment förutom att utforska spelvärlden. Men det stoppade å andra sidan inte Journey eller Dear Esther från att vara fantastiska eller åtminstone fantasiväckande upplevelser. ... Läs hela texten

På väg mot fullständig pyromantik

Lämna ett svar

Jag har haft väldigt kul med min pyromancer i Dark Souls II på sistone. Det är lite obalanserat bara. Vissa sektioner är ohyggligt svåra eftersom fienderna tål eld väldigt bra, och vissa leker man sig igenom. Efter ett tag började jag sikta på att skaffa alla magier för att få tag på trofén, och det såg görbart ut. Tills jag insåg att jag behövde besegra Sir Alonne i Brume Tower.

Saken med Brume Tower är att hela stället är täckt av aska och eld, och nästan varenda fiende är extra tålig mot eldmagi. Så det gäller att välja sina strider och sikta rätt, så inte magin hinner ta slut innan nästa påfyllning. Fume Knight var en rejäl utmaning och jag valde till slut att kalla på hjälp. Det är ofta folk där så det gick bra, men det är värre med Sir Alonne. Dels är det en himla besvärlig väg fram till honom och dels är han troligen ännu svårare i sig, så folk verkar inte orka med det. I gengäld finns det två NPC att kalla på, men tar man med sig båda så tål Sir Alonne ännu mer skada. ... Läs hela texten

Oroande för Mad Catz

Lämna ett svar

Mad Catz varnar för att man eventuellt inte kommer att kunna betala sina fakturor, vilket är ett tämligen allvarligt läge. Samtidigt har de fått ett lån för att kunna finansiera releasen av instrumenten till Rock Band 4 i höst, som verkar bli en lite desperat satsning för företaget. Visst kan det gå bra, men vi vet inte om marknaden är redo för en massa nya plastinstrument än, förutom för oss fantaster.

Det är också lite oväntat att det är så illa för Mad Catz. Företaget har verkligen ryckt upp sig på sistone. För flera år sedan var de synonyma med billigt krafs och de flesta av deras tillbehör var betydligt sämre än motparterna. Men särskilt inom arkadsticksbranschen har de satsat stort och lyckats bli en åtminstone värdig konkurrent till experter som Hori. Mad Catz är också en stor sponsor inom e-sport. ... Läs hela texten

Första intrycken av Xbox One och Ori and the Blind Forest

1 svar

Idag anlände min Xbox One! Jag tyckte det var dags nu. Priset har blivit betydligt mer humant sedan Microsoft gav upp dumheterna med Kinect, och nu i sommar släpps det inte särskilt mycket annat. I vanliga fall brukar jag köpa standardkonsoler, men nu råkade det finnas ett trevligt paket med Sunset Overdrive och en skinande vit Xbox för bara någon hundring extra. Eftersom det inte lär bli någon annan vit konsol den här generationen passade jag på.

Installationen var föredömligt smidig. Bara att koppla in alltihop så börjar den uppdatera och ställa in. Förutom en märklig defekt när jag skulle välja födelsedatum och fastnade i tangentbordet (som inte ska behövas där överhuvudtaget) gick det helt utan problem, och efter en stund var jag igång. Till en början är Xbox One-gränssnittet lite rörigt och samtidigt tomt, men så fort jag har varit i lite menyer och förstått hur startskärmen fungerar går det bättre. Jag sprang förstås och köpte Ori and the Blind Forest det absolut första jag gjorde, för att sedan påbörja nerladdningen av Sunset Overdrive (som är halvvägs klar i skrivande stund, flera timmar senare). ... Läs hela texten

Brinn, odöda, brinn!

Lämna ett svar

Inte långt efter att ha spelat klart Scholar of the First Sin med min ordinarie karaktär började jag om på nytt. Det brukar ju bli så. Den här gången ville jag göra ett seriöst försök som pyromantiker. Alla säger att de är så effektiva, men det är en liten sanning med modifikation.

Att komma igång som pyromantiker är nämligen inte alls lätt. Till skillnad från ettan har Dark Souls II ingen standardiserad startkaraktär. Eftersom pyromantiker numera bygger både på intelligence och faith är det bäst att börja som sorcerer, då man har ett bra startvapen i Soul Arrow. Sen krävs det en hel del jobb för att komma igång. Jag valde att behålla den ursprungliga kniven som backup – figuren jag har tänkt mig är egentligen ingen vapenkämpe alls, men det är väldigt otaktiskt att gå obeväpnad i Dark Souls om magin tar slut. Först blev det Forest of the Fallen Giants, där siktet var att besegra båda bossarna. På vägen köpte jag också en andra laddning Soul Arrow för att ha en större arsenal, och det var inga större problem att meja ner både Last Giant och Pursuer (vid den första möjligheten). ... Läs hela texten