Visst har ni funderat någon gång över varför lämlarna i Lemmings inte alls ser ut som lämlar utan mer som någon sorts hippietroll? Jag tror jag har kommit på förklaringen. Låt oss spola tillbaka till 1990, någonstans i Skottland. Mike Dailly och Dave Jones sitter och diskuterar sin nya spelidé över en bit mat.

-Har du hört att det finns ett djur som bara går och går i massor tills de ramlar och dör? Lämlar. Vore det inte kul att göra ett spel av?
-Du, det låter kul. Men alltså, vi sitter i Skottland år 1990 och har ingen aning om hur en lämmel ser ut. Och world wide web är inte påhittat än så det är väldigt jobbigt att ta reda på.
-Ja, det har du rätt i. Ta lite mer haggis. Hmm.
-Hmm. Kilt.
-Hmm.
-Men du… visst finns det lämlar i Sverige? Om inte isbjörnarna har ätit upp dem alltså?
-Jo men visst. Men vem ska man fråga?
-Bibliotekarier! De kan allt. Vi ringer typ ett bibliotek.

Sagt och gjort, herrarna letar genom hela Edinburgh efter en svensk telefonkatalog och hittar numret till biblioteket i Skövde. Där svarar en stackars 58-årig tant vars grepp om engelska med grov skotsk dialekt inte är det bästa. Efter tio minuter av missförstånd och säckpipemusik tjutande i öronen har hon i alla fall fått uppgiften klar för sig. ”The book of pictures of funny lämlar yes”. Hon hittar det hon söker, ett bokomslag i barnavdelningen. Hon tar en kopia av det och faxar till de skotska herrarna. Så där ja. Uppgiften löst och hon kan återgå till att sortera utlåningskort i väntan på ett vettigt digitaliserat system.

Tillbaka i Skottland väntar Mike och Dave otåligt. Så anländer sakta faxen. Äntligen ska de få veta hur en lämmel ser ut så de kan börja göra sitt spel. Och här kommer den till slut: