Idag känns kolosser och jättedrakar långt borta. Istället för att beta av höstens spelutbud har jag krattat föräldrarnas gård och samlat ihop en gigantisk hög av lönnlöv som bara saknar en Kalle och Hobbe att hoppa i den. Det är trivsamt på något sätt, när man inte själv är tvungen att göra det. Jag känner inget större behov av att köpa villa och ägna min lediga tid åt gräsklippning, lövkrattning och snöskottning allt efter säsong.

Efter det klev jag in och ska nu ägna resten av eftermiddagen åt Barbro Bäcklunds bok Pintorparhäxans elev. Det är en lättläst biografisk roman om Barbros farbror Sverker, som växte upp i Västerbottens inland och som barn bodde på Arbetsstugan i Arjeplog. Att den är intressant för mig beror dels på att Barbro är en granne uppe där vi har sommarstugan, och dels för att min morfar gick på samma ställe några år senare, men den är välskriven och påminner i lite om Populärmusik från Vittula i sin stämning, även om den inte alls är lika komisk. Att bekanta släktnamn och platser passerar förbi är bara en bonus. Den boken och en stor kopp te så är eftermiddagen räddad.