En nackdel med att hoppa in i Lego-världen igen är att det finns en hel del saker som jag har missat. Det är ungefär som att börja samla på Playstation-spel nu, och då menar jag hela Playstation-familjen. Det är sisådär tjugo år sedan jag slutade köpa Lego och det har släppts en del. Lyckligtvis är det ungefär hälften som är föråldrat eller bara ointressant, och hälften som är Star Wars.

Mycket kan jag därför bespara min plånbok, men det finns några undantag. På senare år har Lego haft som tradition att släppa ett extra påkostat och dyrt set i sluttampen av populära serier. 2009 kom Medieval Market Village som jag letade rätt på för att ha en bra civil bakgrundsmiljö till mina figurer. 2010 släpptes Imperial Flagship, ett gigantiskt skepp från piratserien som jag ska försöka samla ihop (det har till skillnad från MMV rasat iväg i pris). Och förra året kom en försenad avslutning på Kingdoms-serien: Kingdoms Joust.

Med över 1500 bitar är det ett ansenligt projekt att sätta ihop det här, och det är fullproppat med detaljer. Tälten och åskådarpaviljongen bjöd inte direkt på några nyskapande idéer och båda sidorna av muren är rätt enahanda trots att byggnaden ovanpå är annorlunda. Jag gillar att det lilla blå huset passar ihop designmässigt med Medieval Market Village. Det går lätt att föreställa sig att det hela utspelar sig i en by utanför slottsmurarna.

När man kommer till porten finns det däremot många spännande tekniker och där märks det att det är ett mer påkostat set. Stenbelagda golv längst ner ger en lyxig känsla (och tonvis med släta bitar). Tornen i sig är åttakantiga, men bara fem kanter är med eftersom de är öppna på baksidan. Det går att köpa två uppsättningar av Kingdoms Joust och sätta ihop tornen, men det är både dyrt och onödigt klumpigt. Det innebär i alla fall en massa 45-gradiga vinklar, och i ett ordinarie set hade det varit färdiga paneler som täcker hörnen. Inte här. Här växlas små vinkelbitar med infogade trianglar om vartannat vilket ger ett organisk intryck av stenverk. Det är också några sektioner som är vinklade med gångjärn och ger mig många bra idéer för ett kommande bygge. Det finns förstås inte mycket utrymme inuti – skalenlighet är sällan möjligt i någon som helst konsumentvänlig prisklass – men alla rummen har ett klart tema med lite möblemang och detaljer. Jag gillar det enkla men eleganta mosaikfönstret i kapellet och dekoren av bruna grodor som används som bordsben.

Först tvekade jag att köpa det eftersom jag trodde att alla färgglada riddardetaljer skulle vara överflödiga när jag väl plockade ner det och använde bitarna till något annat, men nu när jag har det framför mig ser jag många tänkbara användningsområden för hela alltet. Just nu blir det en perfekt tillflyktsort för diverse lösa figurer och flyktingar från nerplockade set med riddartema. Just upplägget med ett tornerspel öppnar ju för att allt möjligt löst folk kan hålla till där.

Med Kingdoms Joust följer två riddare, en stalledräng, kungen och drottningen, två soldater, en prinsessa och en lite lömsk adelsman eller möjligen förmögen köpman. Slottet, kungafamiljen och den ena riddaren följer heraldiken från de ”goda” lejonriddarna i Kingdoms-serien med rött och guld. Den besökande riddaren är däremot inspirerad av Black Falcons, en fraktion som fanns med i riktigt gammalt Lego från 80-talet. En kul referens, helt klart. Om man har lite riddargrejs sedan förut är det väldigt enkelt att slänga ihop ytterligare riddare. Det riddarlego som säljs i affärerna idag har annan heraldik (blåvitt mot rödsvart) men det hindrar ju inte att de representerar andra grupperingar.

Vill man köpa Kingdoms Joust kan det vara en bra idé att passa på snart. Det har funnits ute i snart två år och börjar vara slut i ordinarie butiker. Lego själva har det, men med ett riktpris på 1399 kr som känns för dyrt. Jag hittade det för under 900 kronor på Pixmania och då känns det betydligt rimligare, med tanke på att jag har minst två olika användningsområden för det, och det om inte annat innehåller en himla massa bitar.