Det är ett känt faktum att Lord of the Rings: War of the Rohirrim existerar mest för att Warner Bros skulle behålla rättigheterna till filmer baserade på Tolkiens verk. Så istället för att dra igång ett dyrt jätteprojekt för att göra sisådär tre filmer med superfeta datoreffekter, så valde man att göra en anime. Det var oväntat men inte helt orimligt. Det finns ju massor av animerade Star Wars-serier, och hela Animatrix-projektet gick ju ut på ungefär den grejen. Sen hävdar jag bestämt att anime kan vara minst lika bra som någon ordinarie spelfilm – särskilt om man heter Hayao Miyazaki eller Makoto Shinkai.
Det här är dock inte Studio Ghibli’s Lord of the Rings (vilket hade varit rätt coolt), utan en betydligt enklare produktion. Handlingen kretsar kring Hèra, en tidigare ej namngiven dotter till Helm Hammarnäve, en kung av Rohan som regerade över tvåhundra år innan händelserna i Lord of the Rings. När Helm, som är ohyggligt stark, råkar döda en rival får han en ärkefiende i rivalens son (tillika Hèras barndomskamrat) Wulf, som slår sig samman med dunlänningarna och förklarar krig mot Rohan.
Hèra är utvecklad för att vara Attraktiv Hjältinna med nästan vetenskaplig precision, och det lyckas mestadels. Det är egentligen en ganska liten film, inte ett stort epos som Lord of the Rings utan en enkel historia om en kort period i historien. Så i gengäld finns det gott om utrymme att utveckla filmens kompakta men effektiva karaktärsgalleri. Och jag gillar dem, trots eller kanske tack vare att de påminner väldigt mycket om de rohirrim vi redan känner till.
Och jag kan inte vara objektiv för den här filmen. Jag blir tårögd så fort Howard Shores klämtande fioler drar igång Rohans ledmotiv. Jag älskar hela designen på folket och deras omgivningar, som förstås kopieras nästan rakt av här. Så jag kan inte ogilla den, men samtidigt ser jag många brister. Dialogen är ofta styltig och kopierar gladeligen repliker från Théoden och Éowyn. Karaktärsdesignen är utmärkt, men animationen brister ofta, särskilt när det handlar om hästar vilket är något av ett problem när man gör en film om hästfolk. Och så verkar inspirationen vara begränsad till bara precis det som redan kopplade an till rohirrim i filmerna: Edoras, Hornborgen, mûmakil, Dune harv, Isengård, den där sången på fornengelska. Jag förstår inte varför man gör en film specifikt om rohirrim och inte passar på att berätta om woserna.
Men med det sagt så var den klart sevärd – om man som jag är ett gigantiskt fan av Lord of the Rings och även gillar anime. Även om det fanns många onödiga referenser till grejer från de övriga filmerna så var det också en historia som i sig är intressant – det är per automatik mer spännande att få veta mer om en helt annan tid och karaktärer än att få veta vad Aragorn gjorde när han var yngre. Jag gillar den här typen av realistisk medeltida fantasy och designen påminner om exempelvis Fire Emblem och Vinland Saga. Om jag fick som jag ville skulle det finnas en hel serie animerade filmer på olika ställen i Midgård som inte passade in riktigt i Frodos historia men som ändå är fantasieggande eftersom det är en del av Tolkiens enorma verk. Om du instämmer tycker jag du ska se den. Vänta dig dock inget mästerverk.