Transformers Masterpiece Shockwave

Lämna ett svar

Shockwave var alltid en lite udda fågel i Decepticons led. I tv-serien var han en obrottsligt lojal ja-sägare som sedan försvann utan större ceremonier i samband med Transformers-filmen. I serietidningen däremot introducerades han som en sann rival till Megatron som hade anlänt till Jorden på egen hand och istället för att ligga utslagen i Arken i 65 miljoner år hade ägnat tiden åt att forska på dinosaurier (och skapa Dinobots). När sedan Megatron släppte garden en sekund dök han upp och dominerade scenen totalt. Han utmanövrerade sedan densamme med hjälp av Predaking och tog makten på Jorden medan Megatron lallade runt på Cybertron. Att besegras av Fortress Maximus och störta från rymden stoppade inte heller honom. Han återvände och muckade gräl med den dåvarande Decepticon-ledaren Scorponok, och såg sedan till att överleva Unicron-kriget. Han slogs ut (ironiskt nog) när Arken kraschade på Jorden en andra gång, men återhämtade sig och överlevde faktiskt hela historien. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: Ikebukuro he ikou!

1 svar

Egentligen hade jag strukit Ikebukuro från planerna för jag kunde inte hitta något spännande där, men vi har avverkat områden snabbare än väntat och hade en dag över, så vi åkte dit ändå. Ikebukuro är ännu ett shoppingområde och direkt kopplat till stationen ligger jättevaruhuset Seibu. Det påminde lite om Åhléns City i sitt upplägg, med matbutik längst ner (med fokus på flådiga presentförpackningar) och sedan en massa märkesavdelningar på våning efter våning. Det mesta var rätt dyrt, men är man ute efter fingrejer så är det lämpligt. Vad sägs till exempel om en kimono för sisådär 80.000 kronor? En liten present hittade jag i alla fall och så var det lite kul att se en spelkortsbutik med klassiska svenska spelkort. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: stjärnmöte i Shinjuku

Lämna ett svar

Om du far till Japan måste du gå på Robot Restaurant. Det var det första jag hörde, ungefär. Det är ett vräkigt spektakel, högljutt och märkligt på alla sätt och vis. Det blev inte så att vi gick på Robot Restaurant när vi var i Shinjuku. Vi gick förbi istället. Det såg mycket riktigt väldigt vräkigt ut, och dessutom är det rätt dyrt. Vi anade turistfälla och undvek det. Kanske missade vi något.

Istället gick vi till Shinjuku-parken, som är en stor öppen park till skillnad från Yoyogi-parken. Det finns gångstigar genom några natursköna delar, men också stora picknickytor är det är traditionellt att ägna sig åt hanabi – att betrakta de kortlivade körsbärsblommorna de här veckorna i april. Där finns också ett fuktigt och kvavt växthus, och tonvis med fotomöjligheter (alla mina ritade figurer framöver lär stå någonstans i Shinjuku). ... Läs hela texten

Tokyo 2016: nördprylar i Nakano

Lämna ett svar
image

Nakano ligger en bit väst om det riktigt centrala Tokyo, praktiskt nog på samma linje som Shinjuku och Akihabara (och vårt hotell). Så efter en lång men väldigt smidig resa anlände vi till Nakano. Alldeles precis när man kommer från stationen och går ut på norra sidan finns en köpgalleria, och fortsätter man rakt genom den kommer man till Nakano Broadway.

Nämnas bör att det mesta här öppnar 12, så vi fick återigen fördriva lite tid i en av de många arkadhallarna (ack, vilket öde!). De flesta har mest UFO Catchers  och en massa jobbiga kvasimobilspel, men till höger från ingången sett fanns en Namco-brandad hall som åtminstone hade en del kul i olika genrer. Jag fick ordentlig valuta för pengarna genom att spela bekanta spel. Förutom unika titlar som Tekken 7, Dissidia och Pokken Tournament verkar standardkonceptet vara Nesica Live, där flera spel, allt från Hyper Street Fighter och Under Defeat samsas i samma maskin som Blazblue och King of Fighters XIII. Jag körde en sväng Blazblue med Taokaka, och sedan en bra bit genom Arcana Heart med Maori. Sen var jag osäker på om jag hade spelat Chaos Code (det hade jag, men det mesta hade jag glömt), så jag valde Hermes. Det gick relativt bra, tills en skum medelålders herre gick förbi och kikade skumt på mig. Sen gick han över till den andra maskinen och pang, ”Here comes a new challenger”! Det blev en intensiv match mot Cait & Sith, men jag skötte mig hyfsat för att inte ha spelat spelet på typ två år. Efter två förluster fick det dock räcka. Mandarake hade öppnat.
... Läs hela texten

Tokyo 2016: overkligt i Odaiba

1 svar

Ute mot hamnen, strax söder om centrala Tokyo, ligger Odaiba, ett modernt område byggt på utfylld mark. Och även om Tokyo i övrigt känns väldigt modernt (på många vis men inte alla) så är det här gräddan. Via en nybyggd station i Shimbashi som snarare kändes som en flygplats tog vi tåget ut över broarna till ön, högt över gatunivå. Utsikten är strålande och när vi kommer fram till Odaiba och går ner på gatan känns det som att vara i år 2016. Alltså istället för de flesta ställen i de flesta städer som ofta är sisådär 50-100 år gamla. Gatorna är spikraka, byggnaderna är enorma och futuristiskt spejsade (vänta bara till ljusspelet på kvällen!), och det går broar och tågbanor kors och tvärs uppe i luften. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: lyxprylar på Toy Sapiens

Lämna ett svar
image

I Harajuku, någon kilometer från stationen om man går längs Harajuku Takeshita Street och sedan tar sig lite längre norrut, ligger en liten butik i ett ganska fräscht område med originell arkitektur. Där finns dels huvudkontoret för figurtillverkaren Hot Toys och också deras flaggskeppsbutik.

Hot Toys är tillverkaren som gör alla dessa fotorealistiska plastfigurer i skala 1/6 som jag har dreglat över de senaste åren. Fokus ligger på västerländska mastodontfilmer: Star Wars, Avengers och Batman, men också en del udda existenser som Terminator och Back to the Future. I den här butiken finns de allihop uppställda, och herrejösses vilket köpsug. Det mildras dock av två omständigheter: varje figur tar upp en kvarts Detolf-hylla på egen hand, och även en kvarts månadslön. Många tusenlappar får man lägga på varje figur och det kanske är bra, för då kan jag behärska mig. Visst vore det trevligt med att samla hela Avengers, men inte för de pengarna. Dessutom släpps nya versioner för varje film OCH dessutom nya versioner av varenda variant som Tony Stark hittar på till sin rustning, så det blir snabbt fullständigt ohanterbart.
... Läs hela texten

Tokyo 2016: heldag i Harajuku

Lämna ett svar

På min ursprungliga karta hade jag listat en hel massa grejer under Shibuya, men det visade sig att detta faktiskt tillhör Harajuku. Trots att det ligger inklämt mellan Shinjuku och Shibuya har Harajuku en egen identitet och massor att se. Vi började med södra utgången från stationen, där en stor shoppinggata leder iväg österut och det också finns en ingång till Yoyogi-parken. Vi travade iväg längs gatan och kunde konstatera att Harajuku är ännu mer shoppinginriktat än Shibuya. Det är också ett ställe med väldigt mycket västerlänningar och generellt har det lite känsla av turistfälla. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: shoppat i Shibuya

1 svar
image

Om man ska ha en bild av Tokyo kan den mycket väl vara tagen i Shibuya. Särskilt Shibuya Crossing, som är en Picadilly-liknande korsning mellan en massa vägar, där mobilrollspelsreklamen dundrar mellan väggarna och det finns butiker åt alla håll. Vi hade inga exakta planer utan började med det som fanns rakt fram: Tsutaya. Det är en blandad mediaaffär med fokus på musik, men på de många våningarna ryms också massvis med spel, manga och annat. Det här är betydligt mer rumsrent än något i Akihabara (tänk medieavdelningen på Åhléns, på den tiden det fanns en), men ändå skymtar det förbi enstaka serier som skulle ge moraltanter skrämselhicka.
... Läs hela texten

Tokyo 2016: ugglecaféet i Akihabara

Lämna ett svar
image

Japan är inte direkt ett land med mycket natur. Typ halva landet täcks av Tokyo med omnejd, och det finns inte plats att ha husdjur, så istället har det vuxit fram en kultur av små ”kaféer” där man får umgås med djur. Kattkaféer finns i massor, även ormkaféer och (tydligen) ett getkafé. Vi besökte Forest of Owl, som alltså är ett ugglekafé, som ligger några våningar upp på en bakgata i Akihabara.

Intrycket när man kommer in är närmast terrarium. Det är dämpad belysning, några akvarier och mycket fejkdjungel i taket. När man väl betalat sig in för en timme (kostar 980 yen och inkluderar en dryck – jag rekommenderar dock att man tvättar händerna innan) får man komma in till ugglorna. Och det är precis vad det låter som. Runt om i ett halvstort, halvmörkt rum sitter ugglor överallt, på sina pinnar eller på golvet. Stora ugglor, små ugglor och pyttesmå supergulliga ugglor. Om man bara frågar så får man en handske och får sitta med en uggla på handen. Och det är himla mysiga djur. Ugglor är ju per definition internets favoritdjur (nej, katter räknas inte), och så coola.
... Läs hela texten

Recension: Bubble Bobble (Arcade Archives)

Lämna ett svar

I augusti är det trettio år sedan Fukio Mitsuji (må han vila i frid) släppte loss Bubble Bobble i japanska arkadhallar och skapade två av spelvärldens mest långlivade hjältar. Trettio år senare och minst trettio hemversioner senare är det äntligen dags för en fullständigt arkadperfekt tolkning. Jag har ju originalet stående här hemma så jämförelsen är oundviklig.

Och, ja, det är arkadperfekt. Så arkadperfekt det kan bli. Finns det möjligen tillstymmelse till lagg så är det minimalt, och jag kunde genast sätta igång och trixa med bubblandet och bobblandet. Efter några försök slog jag mitt gamla poängrekord. Att det är arkadversionen har bara ett litet krux: spelar du ensam kan det vara svårt att hinna återvända till spelet efter att ha förlorat alla liv, även om du har credits kvar. Men det är också den enda bristen. ... Läs hela texten