Linda och Valentin: Samlade Äventyr 4

Äntligen är det här: samlingsalbumet jag har väntat på sedan jag fick veta att Linda och Valentin skulle ges ut igen. Jag hade fått tag på hela den svenska utgåvan förutom del nio: ”Tåg till Cassiopeja, tag plats”. Eftersom det och de följande tre albumen råkar utgöra en sammanhängande historia (egentligen två dubbelalbum men båda hör ihop), och eftersom detta är gräddan av serien, tenderar de att vara hysteriskt dyra med priser lätt mellan 500-1000 kronor styck. Att därför kunna köpa hela historien i ett paket för under 300 kronor är rena kapet oavsett hur man räknar. ... Läs hela texten

Lysande Masterpiece Shockwave

En massa bilder på Masterpiece Shockwave i färglagd version har dykt upp och jösses vilken figur! Shockwave är ungefär lika lång som Soundwave och Optimus Prime och hamnar därför i utmärkt skala mot resten av gänget, och har nästan bokstavligen perfekta proportioner som om han hade klivit rakt ut från den bästa artworken. Nu har han ju fördelen av att vara ett fiktivt föremål så förvandlingen blir relativt rättfram, men verkar ändå bjuda på en del smarta lösningar. Som samlarpryl i toppklass erbjuder han också olika möjligheter som antingen helfärgade eller genomskinliga händer (den ursprungliga leksaken hade genomskinliga) och olika grejer att ha på ryggen. Han har till och med ljuseffekter från pipan precis som originalet. Ska man vara extremt, extremt petig skulle man kunna störa sig på att han är blekare lila som i tv-serien snarare än mörklila som leksaken, men det tänker jag inte göra. Detta blir ett absolut köp. ... Läs hela texten

Laura avslöjad för Street Fighter V

Zangief igår var en reguljär utannonsering i samband med en presentation i Ryssland, men knappt ett dygn senare läckte Famitsu bilder på Laura som skulle ha visats upp i Brasilien nästa vecka. Hon fortsätter att bekräfta den tidigare läckan (vi vet nu med absolut säkerhet att Zen och en återvändare kommer härnäst) och är väl ungefär som förväntat. Lite onödigt att hon försöker slå rekord i urringning, men det är i alla fall bättre än Katarina eller Christie från Tekken. Och i övrigt gillar jag hennes design. Knivskarp modellering, till synes fantastiskt hår (jag avskyr stilen med rakat på sidorna men den här varianten med flätat fungerar) och distinkta färger som knyter an till hennes nationalitet på samma sätt som Ryus eller Zangiefs. Och att hon verkar använda en stil baserad på brasiliansk jiujitsu var väl inte oväntat – den och capoeira är väl de stilarna som automatiskt kommer på tal när det handlar om Brasilien. Jag brukar inte direkt fastna för snabba grapplers (Blue-Mary, Angel, Shermie med många flera i King of Fighters) så vi får se hur hon fungerar i praktiken. ... Läs hela texten

Zangief återvänder till Street Fighter V

Okej, nu vet jag inte vad jag ska tro längre. Det såg ju ut som att Street Fighter V-gänget var läckt helt och hållet, men nu dyker Zangief upp, och han hade inte direkt nämnts i de mest trovärdiga källorna (som bland annat hade koll på Rashid). Det innebär att vi fortfarande inte vet vem som dyker upp från start, vilket i och för sig är lite spännande.

Spännande vet jag dock inte om Zangief är. Visst, det är trevligt med en renodlad grappler (om man inte anser att Mika fyller det behovet) men designmässigt är han oförändrad. Däremot syns en del nya kast och en ny, märklig snedställd lariat (kan någon förklara hur hans hals fungerar i den?). Nåja, Zangief är rolig att spela med trots att jag föredrar både Hugo och T.Hawk, så det får väl duga. Men frågan är: tog han just Alex eller Uriens plats? ... Läs hela texten

Yoko Tsuno: Från Jorden till Vinea

Det första samlingsalbumet med Yoko Tsuno har släppts, och jag har läst igenom de tre äventyren som ingår. Som vanligt var det lite si och så med kronologin när serien ursprungligen översattes. Album tre, fyra och fem (”Närkontakt i jordens inre”, ”Explosion i underjorden” och ”Tvillingsolarna”) var på originalspråket del ett, tre och sex. Mest markant är det att seriens tre huvudpersoner träffas för första gången i den här berättelsen, så det är därför ett bra ställe att börja på. De båda andra äventyren fortsätter historien om det utomjordiska folket från Vinea. ... Läs hela texten

Ran-ai returns

På grund av allmänna hälsoproblem blev det ett himla långt träningsuppehåll över sommaren och nu när jag är tillbaka är jag allmänt rostig. Det passar bra att nöta med nybörjarna ett tag. Men ikväll fick jag dels gå igenom allt jag har lärt mig inom iaido igen, och dels köra några varv med Ran-ai. Den här fenomenala stridsserien är fortfarande, nästan ett år senare, kulmen på det jag har lärt mig men jag har ingen brådska att gå vidare än på ett tag. Måste få tillbaka min blygsamma kondition och sluta glömma bort grundläggande tekniker först. ... Läs hela texten

Några kilo serier

Två efterlängtade seriesamlingar från Cobolt Förlag anlände idag! Linda och Valentin: Samlade Äventyr 4 är den fetaste volymen hittills då den samlar de två dubbeläventyren som hittills varit ohyggligt dyra att få tag på: ”Tåg till Cassiopeja, ta plats” och ”Tåg från Brooklyn, slutstation kosmos” respektive ”Spöet på Inverloch” och ”Hypsis blixtar”. Över tvåhundra sidor utmärkta serier som ska bli ett nöje att plöja igenom, särskilt då jag inte har läst Tåg till Cassiopeja på säkert tjugo år. ... Läs hela texten

Avengers: Age of Ultron

Jag har nog tappat räkningen. Vilken Avengers-film blir det här i ordningen? Nio? Tio? Många blir det i alla fall, och Age of Ultron är något av en mellanfilm i sammanhanget. Det börjar nästan kännas som om varje film är ett två timmar långt otroligt påkostat tv-serieavsnitt, och referenserna till kommande historier duggar tätt. Att Wakanda helt plötsligt tas upp beror förstås på att Black Panther kommer att introduceras i nästa Captain America-film och sedan få en egen ett år senare. Inledningen i sig är en uppföljning på en tråd ur Agents of S.H.I.E.L.D.-serien. Och en himla massa sidekicks från separata filmer (Falcon, War Machine och Heimdall – om han nu kan räknas som sidekick) dyker upp. Plus att vi får möta tre nya Avengers, utöver de redan etablerade sex. ... Läs hela texten

Fightinghelg 2015

Av någon anledning blev det inte av förra året, så vi var lite extra peppade inför Fightinghelg 2015. Men egentligen har det inte hänt sådär ofantligt mycket i fightingvärlden sedan sist, vilket också märktes i spelutbudet. Som jag nämnde igår har 3D-fightingspelen nästan försvunnit, medan det finns gott om 2D- och 2.5D-varianter. Samtidigt är det också ett faktum att det är de små teamen som bygger komplexa fightingspel för små fanskaror idag, och de tenderar att bli mer och mer komplexa. Jag tror inte att det är en bra utveckling. Nåväl, låt oss ta en titt på de tjugoen spelen som avhandlades under helgen (plus några bubblare), i stigande kvalitetsordning. ... Läs hela texten

Virtua Fighter vs Dead or Alive

Jag spelade lite Virtua Fighter igen för första gången på länge, och konstaterade en del saker. Det är fortfarande det bästa 3D-fightingspelet och ligger bra till för genren som helhet. Jag återvände förstås till Aoi och hennes eleganta aikido och flippade gigantiska fribrottare till höger och vänster, för att sedan prova på Akira igen och experimentera med hans tunga armbågar, för att slutligen syssla med lite tunga sparkar och nertagningar med Vanessa. Trots att det var så länge sedan sist sitter en hel del grejer i ryggmärgen, särskilt med Aoi som absolut är en av mina favoritfighters någonsin. ... Läs hela texten