Den försiktigt upputsade versionen av Another World som släpptes i samband med spelets 20-årsjubileum (vilket bör ha varit 2011) kommer att släppas på en rad andra format, inklusive 3DS, Vita, Wii U, Playstation 3, Playstation 4 och Xbox One. Någon specifik anledning? Troligen inte, förutom att fler behöver spela det här. Om du av någon anledning har missat denna klassiker har du snart en ny chans. Annars finns det ju redan för PC och mobilformat (fast den som spelar Another World på mobil är farligt masochistisk).
Jag vågar knappt önska mig nya japanska spel
Visste ni att det släpptes ett nytt Samurai Shodown nyligen? Anledningen till att jag inte skrek mig döv och omedelbart beställde ett exemplar var att det var ett pachislot-spel, det vill säga en japansk enarmad bandit, typ. I dagarna utannonserades också ett nytt Fatal Fury, nämligen Fatal Fury Premium. Även det ett pachislot.
Det har blivit så illa att när japanska spel utannonseras så är det ett stående skämt att det antingen är: a) Free2Play, b) mobilspel eller c) pachislot. Eller en kombination. Nyligen fick vi bekräftat att Soul Calibur: Lost Swords kommer till väst. Det är svårt att vara engagerad över det när det är ett enspelarspel som mest går ut på att köpa slumpmässiga kostymer för riktiga pengar och sedan klä sina (mestadels kvinnliga) karaktärer i så små baddräkter som det bara går. Det är ett tydligt tecken på det största problemet med den japanska spelmarknaden: den krymper. Den krymper så det är rent förskräckligt, och resultatet blir att spelmarknaden siktar in sig på den minsta gemensamma nämnaren: otakus utan liv men med bra lön.
Kortspelet närmar sig slutskedet
På sistone har jag och min syster pysslat till och från med att använda alla bilderna jag har ritat till ett kortspel. Nu under påskhelgen har jag tagit itu med det på allvar och börjat klistra in alltihop i de färdiga mallarna. Det gick jättebra, tills jag upptäckte att nästan allihop hade småfel i texterna. Så nu går jag igenom 78 kort igen och rättar och sparar om i PNG. Korten ska sedan skickas till ett specialiserat tryckeri så jag får dem i fysisk form.
Det handlar i korthet om figurer med olika grundvärden som ska tävla mot varandra i olika grenar. För att krydda det hela finns även en del specialfärdigheter och lite grupperingar som kan göra det intressant att bygga upp rätt kombinationer. Det här är en testomgång men om det skulle visa sig finnas intresse utanför de närmast sörjande (som var med och rollspelade de här figurerna när det begav sig) så kanske jag fixar en större upplaga.
How much is that Lego Pet Shop (10218) in the window?
Unlike my two most recent modulars, which were pieced together since the original releases are stupidly expensive, Pet Shop was bought directly from Lego Shop@Home. Being a set from 2011 it’s still available to buy, but it seems to slowly go out of stock. However, I noticed during the build that mine is a revised version with some changed parts, so there’s clearly separate production runs. Pet Shop is notable in that it consists of two separate buildings. Market Street also separates in two but one is just the covered street section. Let’s have a look at them.
Heart Forth, Alicia – lovande Kickstarter
Det går minst femton på dussinet av Metroidvania-varianter, särskilt såna som bekostas via Kickstarter. Men det här verkar vara en att se fram emot. Dels är Heart Forth, Alicia (knepig titel…) nästan klart och dels ser det så där riktigt 32-bitarspixelmysigt ut. Alldeles för många handritade pixelspel gör det lätt för sig och väljer någon sorts 8/16-bitarshybrid, men pixelgrafiken nådde onekligen sin höjdpunkt under Playstation-eran.
Spelet kan du stötta här.
Recension: Dynasty Warriors 8 Xtreme Legends
I vanliga fall skulle inte den traditionella expansionen till varje Dynasty Warriors-spel, Xtreme Legends, vara värd någon större uppmärksamhet. Visst, det tillför en himla massa innehåll men innehåll är knappast den här seriens svaga sida. Jag skulle snarare argumentera för att det har för mycket innehåll. Men Dynasty Warriors 8 Xtreme Legends är den första utgåvan till nästa generations konsoler, mer specifikt Playstation 4 eftersom Xbox One inte har lanserats i Japan. Som expansion var Xtreme Legends ofrånkomlig, men konverteringen till Playstation 4 känns mest pliktskyldig, för att Sony insåg att de hade exakt noll spel till den japanska premiären och bad de japanska utvecklarna att konvertera första bästa som gick att få klart. Det är väldigt trevligt att kunna fortsätta rakt av där jag var i Playstation 3-versionen, men jag hade uppskattat om det faktiskt hade varit någon skillnad.
Äntligen är gänget komplett
Jag köper få Transformers numera, och färre lär det bli eftersom nästa film ser ut att slå alla rekord i värdelös plast. Men häromdagen anlände en som verkligen har saknats i samlingen: Skids. Han hade huvudrollen i en av de första serietidningarna jag fick, även om han sedan mer eller mindre försvann. Dessutom introducerades han samtidigt som Tracks, Grapple, Hoist och min favorit Smokescreen, så jag har försökt samla ihop det här teamet i deras olika reinkarnationer.
Men det var inte enkelt. 1985-figurerna är inte lika kultiga som de första klassikerna och brukar i bästa fall dyka upp i senare serier eller som ommålade versioner av mer kända figurer. Smokescreen har fördelen av att vara ”brorsa” med Prowl som dök upp snabbt. Grapple dök upp sent omsider som omgjord version av Inferno. Tracks hade fördelen att kunna konstrueras som en variant av Wheeljack. Men både Hoist och Skids är så pass osexiga (ursprungligen en bärgningsbil och en liten familjevan) och relativt obskyra att de har taskiga odds.
The weird world of Lego Belville Golden Palace
I was ordering some random pieces off Bricklink and as usual I looked at the available sets to see if there’s anything worth getting. One set caught my eye, in more ways than one. It’s called ”Paprika and the Mischievous Monkey”, and a quick glance can tell you this is not a common set. It was rather cheap so I took a chance.
Belville was for many years Lego’s attempt to find a female audience. Unlike most themes it survived a stunning 15 years from 1994 to 2009, which also happens to be pretty much exactly the years I didn’t care about Lego. The unique selling point with Belville was that it was mostly a doll toy, with fairly large posable dolls roughly the size of their earlier Technic maxifigures. They came with the regular Barbie-styled environments and props, from what I can tell. While it was probably overall just a blip in the Lego history, the theme did introduce some special parts still in use today.
A Lego Market Street (10190) bargain
As I mentioned recently upon completing the modular building Green Grocer, these things can get pretty addictive. The series, which started in 2007, is in a class of its own in terms of quality and detail. All of them come together to form a coherent street full of vibrant detail, so you’d naturally want to have them all. Luckily, Lego only releases one per year and luckily for me I simply can’t fit all of them in my shelf. Since I’m building the street along the top of my Ikea shelves, there’s a very small clearance. I had to shorten Fire Brigade and Grand Emporium to put them there, and Green Grocer very barely made it. That means I can happily skip Town Hall (which is entirely too tall) and Café Corner and Palace Cinema (which would need to have their prominent corners neutered).
Tio år i World of Warcraft – del 4

För tio år sedan satte jag för första gången min fot i Azeroth, via den tidiga internationella betan för World of Warcraft. Då visste jag knappast att det skulle bli ett spel jag skulle spela i hundratals timmar över de kommande tio åren. Här är min tillbakablick på det spel jag har spelat överlägset mest någonsin.
Cataclysm och Mists of Pandaria
Den stora omvälvningen av världen i Cataclysm skapade en helt ny upplevelse för nivå 1-60, och det ville jag givetvis vara med om att utforska. Min nya figur blev Laevyn, en worgen-rogue som även var arkeolog, för att verkligen täcka in allt nytt. Tyvärr visade sig arkeologi vara rätt trist i längden, även om det också var beroendeframkallande. Det var bokstavligen ett lotteri att få de riktigt intressanta grejerna. Och i förbifarten så levlade jag så snabbt att jag missade mycket av det nya innehållet. Doh! Jag fick göra ytterligare en figur för att se mer.
