Så var det avklarat, Quantic Dreams senaste storverk. Jag tillhör de som verkligen gillade Heavy Rain och jag såg fram emot Beyond redan från början. Men när det precis skulle släppas blev jag tveksam. Recensionerna var minst sagt delade, och det finns lika många femmor som nior. Jag undrar vad det beror på. Kanske på vad man förväntar sig.
Det som jag gillade mest av allt med både Heavy Rain och Beyond är att det är riktiga, tvättäkta äventyrsspel. En gång i tiden var peka-klicka-äventyren unika i spelvärlden. Jag menar, det var jättekul att spela Mega Man men han kunde bara hoppa och skjuta. Så var det med nittio procent av alla spel då, och det fanns inte sådär värst mycket mer att göra i samtida rollspel. Ironiskt nog var ”rollspelandet” väldigt mycket att låtsas att det hände saker. Men äventyrsspelen var, för sin tid, en smygtitt in i en framtid där vi kunde spela en film. Maniac Mansion må vara simpelt idag men interaktionen är mer nyanserad än vilket Call of Duty som helst (som i äventyrsspelform hade haft ett textkommando: Kill).
