Vandringsdejt med Tauriel

Vill du låtsas vara Legolas, inte i Mörkmården men åtminstone på Hawaii? Då kan du ge dig på att försöka vinna den här auktionen, där ”varan” som säljs är en vandring med Tauriel runt Kalalau Valley på Hawaii, och där priset går till välgörande ändamål. Tauriel är normalt känd som Evangeline Lilly och är ett av de mer uppenbara tilläggen till berättelsen, kanske för att någon tyckte att en sammanlagd skara på exakt 0 kvinnliga karaktärer i berättelsen var en aning snedfördelat (Lobelia Säcksta-Bagger uppträder på näst sista sidan men nämns inte med namn). ... Läs hela texten

Fyrtio år av Lego

Den senaste månaden har jag lyckats bygga ihop en hel del av mitt gamla Lego, och faktiskt hittat väldigt mycket av de gamla delarna. Det saknas någon bit här och där, men inte mer än att det går att komplettera för några kronor. Jag har fått ihop stora delar av rymdlegot (som jag sedan har börjat paketera ihop igen allt eftersom grejerna blir kompletta och hyllan blir full), så vindrutor och gångjärn börjar ta slut, men det finns enorma mängder av vanliga raka bitar.

Majoriteten av det här kommer från mitt första Lego, som jag fick på min födelsedag 1984. Jag minns så tydligt hur jag vaknade upp i våningssängen och såg en smärre stad av Lego stå på det vita skåpet mittemot. Så här i efterhand är det lite kul att tänka sig att mina föräldrar satt och byggde ihop allt natten innan, men så lär det väl ha varit. Hur som helst, det var fyra större byggnader, ett helt gäng små och en massa fordon. Det här legot var begagnat och visade sig, efter moderna efterforskningar, komma från 1970 och åren däromkring. På den tiden var inte den klassiska legofiguren uppfunnen, så skalan var mindre och det var snarare tal om att bygga egna leksaksbilar och hus. Väl värt att tänka på är att raketbasen där släpptes 1973, fyra år efter att människan besökte månen… det ger lite perspektiv. ... Läs hela texten

Ryssland satsar på rymden

Jag tycker generellt inte om Putin och hans semi-Sovjetiska ambitioner, men i det här fallet kan jag inte annat än uppskatta det. Ryssland ska satsa motsvarande 50 miljarder dollar under de kommande sju åren på rymdfart, för att ”komma ikapp” övriga länder och upprusta nya rymdfartsanläggningar då Sovjets gamla råkar ligga i Kazakstan.

Den här sortens kapprustning är något positivt. Det är pengar som inte läggs på vapen, utan på utveckling som i förlängningen kommer mänskligheten till godo. Dessutom kan det ju leda både till nya storslagna prestationer – det talas om ett återbesök till månen – och att USA får tummen ur röven och satsar ordentligt igen. För det behövs nog lite prestationsångest och tävling för att motivera allmänheten och därmed politikerna om nyttan med satsningar. Och stackars nerskalade NASA behöver allt de kan få. ... Läs hela texten

Capcom are disappointed with Darkstalkers

Darkstalkers Resurrection has sold rather well, but not well enough apparently. The senior VP for Capcom USA, Christian Svensson, stated disappointment in the sales of the game, especially after the vocal support given by fighting game fans previously. ”It’s not as high on the chart as it needs to be”, apparently.

Personally, I’m a bit responsible. I’ve been hoping and asking for a Darkstalkers game for years, and I haven’t bought Resurrection. But it’s not a ”fully featured project” as he claims. Resurrection consists of arcade perfect ports of Vampire Hunter and Vampire Savior with some bells and whistles like Third Strike-style challenges to undertake, an online mode and tutorials. However, I’m not buying it because of a few reasons: ... Läs hela texten

Dark Souls 2 – första gameplayvideon

IGN har lagt upp den första gameplaypresentationen av Dark Souls 2… och… jag är rätt lättad. Om de har tänkt sig att förenkla spelet så visade de inte det här. Under tolv minuter (som gick ohyggligt snabbt) dog spelaren ett flertal gånger en ond, bråd död, och striderna verkar lika intensiva som i Dark Souls. Faktum är att det hela verkar väldigt mycket som Dark Souls med nya bakgrunder och bättre grafik… vilket inte behöver vara dåligt.

Grundläggande spelfunktioner verkar desamma. Bonfires som sparplatser. Hälsa och stamina (vilket i så fall innebär att magi fortfarande har begränsat antal, dock användes ingen magi i demonstrationen). Istället för estus-flaskor finns ”stone of healing” i en tydligen begränsad upplaga, det är oklart om de nollställs vid lägerelden eller om de måste farmas som i Demon’s Souls. Fast producenten berättade senare att även estus finns kvar. ... Läs hela texten

Vem kom först, Boromir eller Silver?

Jag läste en designbok om arbetet bakom Lord of the Rings-trilogin med exempel på allt som designades, från miljöer och karaktärer till vapen och monster. Och jag blir himla inspirerad att bygga vidare på min privata tolkning av Midgård och dess hjältar. Från filmens Lothlorien får jag idéer till att bygga en fridfull boningsplats i Grönmården (innan det blev otäckt där). Designer på Gimli inspirerar mina versioner av mina första två rollspelsfigurer, Torin och Nimbrin, som båda var dvärgar (och ja, jag inser att Torin Naug var ett förbannat fantasilöst namn på en dvärg, men jag var elva år). ... Läs hela texten

Recension: Trine 2

Spelmässigt har det inte hänt särskilt mycket. Man skulle utan att vara särskilt elak kunna kalla Trine 2 för en expansion. Det är fortfarande magikern Amadeus, krigaren Pontius och tjuven Zoya, med ganska precis samma färdigheter som förra gången. Amadeus bygger block men saknar egentliga offensiva förmågor, Zoya kan skjuta och svinga sig i sin änterhake, och Pontius kan slåss bra i närstrid och kasta sin hammare för att ha sönder hinder. De fångas upp av den magiska Trine igen för att ta hand om en ny intrig, som berättas på ett lagom sagosimpelt vis. Det är himla käckt och menlöst det hela. ... Läs hela texten

Internationella förmögenheter i en byrålåda

Dålig i ryggen idag och rör mig som en 95-årig farbror. Därför har jag inte mycket bättre för mig än att (långsamt) hämta gamla lådor och sortera bort en massa skräp. En fyndlåda innehöll en massa gamla kvitton, plastdelar, japanska bokomslagsbindlar och annan dynga, men också lite kartor från Osaka och Kyoto, blandade visitkort (från Koji Igarashi, Blizzard-folk och någon irrelevant SNK-pr-kille), min biobiljett från Sagan om Ringen och annat kul att spara i tio år till.

Jag har också en massa mynt, som i praktiken är rätt värdelösa (den största enskilda summan jag kom upp i var motsvarande 43 kronor), från olika resor. Eftersom pengavärdet är obefintligt har de större funktion som minnen. ... Läs hela texten

Dead Poets Society är fantastisk

Jag uppgraderade nyligen en av mina favoritfilmer till bluray. Jag brukar göra så när det inte är alltför dyrt. Inte egentligen för att det är någon jätteskillnad på äldre filmer, men bara för att kunna se om filmen i snäppet bättre kvalitet än annars, och kanske kika på något nytt extramaterial.

Dead Poets Society eller Döda Poeters Sällskap såg jag först, lämpligt nog, på engelskan i grundskolan. Jag vet inte om det fanns någon pedagogisk tanke bakom eller om det bara var för att visa en bra film. Men jag tror inte att fastnade för den så ordentligt just då. Det hände senare, men jag kommer inte ihåg när och hur. Jag vet i alla fall att jag läste bokversionen på gymnasiet och då klickade den bättre. Kanske för att jag var i ungefär samma sits då, även om Balderskolan inte var riktigt lika auktoritär som Welton Academy. ... Läs hela texten

Ännu en dag, ännu en fantastisk retro-Kickstarter

Det känns som att det börjar gå tolv på dussinet av pixlade 8-bitarsplattformare nu, men Yacht Games nya spel Shovel Knight ser onekligen ut att bli något speciellt. Titelns huvudperson är mycket riktigt beväpnad med en spade, med vilken han både kan gräva och studsa på fiender med (Farbror Joakim-style!), men han kan även fäktas på hederligt Zelda II-vis med den.

Spelet använder dessutom en trogen 8-bitarsdesign, till synes utan onödiga spriterotationer, genomskinligheter eller annat modernt skräp som många utvecklare envisas med att vattna ut sina spel med, och därmed förstöra poängen med retrodesign till att börja med. Spelet har en rad banor med olika teman och bossar, som vilket Mega Man som helst, och det blir inte sämre av att Manami Matsumae gör musiken! Vem, frågar du dig säkert, och det gjorde jag också. Men detta är musikern som, bakom en pseudonym, skapade Mega Man-musiken! Det är nästan ännu mer perfekt än när Skullgirls-teamet fick Michiru Yamane att skriva musik. ... Läs hela texten