Nästan två år efter att Ikimono-gakari splittrades har sångerskan Kiyoe Yoshioka färdigställt sitt första soloalbum. Är det ett acceptabelt substitut?
Som för att lugna oroliga Ikimono-fans börjar Utairo med ”Shounen”, en klatschig popdänga som hade kunnat finnas med på vilket tidigare album som helst. Det är charmigt men inte spektakulärt. I huvudsak består skivan av den här typen av lättsam trallpop i flera varianter som ”Tsumetai Hoho”, ”Kanashii Yousei” eller ”Yume de Aetara”. Några undantag finns, tyvärr framför allt med den störiga och barnsliga ”Hey Hey Boogie” som blandar in en massa lustiga ljudeffekter i någon sorts cirkustema. ”500 Miles” är lite långsam men bjuder på en sjysst ballad. ”Aine Kuraine” har ett starkt pianokomp och en maffig produktion som känns som ett steg bortom Ikimono-gakari och hade skivan innehållit mer sånt hade det varit en höjdare.
