Transformers: The IDW Collection Phase Two #4

Nu börjar jag faktiskt verkligen känna att jag ligger efter med Transformers-serierna och att det tar alldeles för lång tid att komma ikapp. De här matiga och prisvärda samlarböckerna släpps långt i efterhand – det sista numret i den här delen kom i april 2013 – och jag har lite svårt att hänga med i samlandet då figurer som pushades då, inte alltid säljs längre.

Bok tre börjar med berättelsen Monstrosity, som liksom Autocracy är skriven av Chris Metzen. Tyvärr är den också tecknad av Livio Ramondelli och jag ber om ursäkt om jag upprepar mig, men hans teckningar är verkligen inget att ha. Det är en fristående berättelse som tar upp vad som hände efter att Megatron hade besegrats för första gången, för sisådär fyra miljoner år sedan. Scorponok tar över herraväldet och kommer i konflikt med Grimlock och hans Dynobots … och det hela känns som billig fan service. Inte nog med att den konflikten kördes i Maximum Dinobots-miniserien några år tidigare, den kördes också samtidigt i Simon Furmans Regeneration One. Det kryddas sedan med en massa pasticher på Transformers-filmen. Problemet är nog Metzen. Oavsett hur mycket bra lore han har knåpat ihop i Warcraft så är han ingen höjdarberättare, och i jämförelse med James Roberts som har styrt IDW-serien på sistone så är han en ren amatör som inte är kapabel till mycket mer än Transformers-fan fiction. ... Läs hela texten

Finding Paradise – uppföljare till To The Moon

Ett av tidernas mest gripande spel, To The Moon, får snart en uppföljare. Rosalene och Watts har ett nytt uppdrag, vilket innebär ännu en resa genom en människas minnen, till tonerna av ljuv musik och med skön pixlad RPG-grafik anno 1995. Finding Paradise släpps nästa sommar och jag har inga som helst tvivel om att det kommer att bli fantastiskt.

Meningen med Move

Den ursprungliga Playstation Move släpptes redan 2010, och fick ganska snabbt ett rykte som ännu ett onödigt tillbehör. Den kunde visserligen användas i en rad olika spel – allt från Singstar till Killzone 3 kunde förbättras av en lysande plastdildo. Men det var få spel som verkligen drog fördel av den, och det blev mer en gimmick. Spel som Heavy Rain fick också mycket kritik för att Quantic Dream lade sin tid på en Move-patch istället för att lägga till mer spelbart innehåll. Sedan glömdes den bort och nämndes i bästa fall i samma nedlåtande sammanhang som Eyetoy, Kinect och Wii Fit. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls 3: Ashes of Ariandel

Expansionerna för de tre senaste Dark Souls-relaterade spelen har varit bland det bästa i respektive titel och erbjudit strålande scener och situationer. Striderna mot Artorias, Fume Knight och Laurence brukar också ofta räknas bland favoriterna, för att inte tala om Kalameet, Alonne eller Orphan of Kos. Så i en omgivning där DLC ofta är överdyrt underproducerat skräp är From Softwares expansioner rejäla stycken av precis det som gör deras spel så bra till att börja med, och ordentligt prisvärda (dock ska det påpekas att Namco-Bandai skickade expansionen åt mig). ... Läs hela texten

Gremlins ett och två

För ett tag sedan var jag på åttiotalshumör och köpte på mig ett gäng klassiska filmer. En av dem var Gremlins. Jag hade inte sett den på väldigt länge och tyckte att det var dags igen. Och man man kan konstatera att Gremlins inte tillhör det årtiondets allra bästa. Det är ingen Ghostbusters, ingen Back to the Future och ingen The Goonies.

För er födda efter 1990 är Gremlins en skräckactionkomedi som handlar om den bedårande mogwai-varelsen Gizmo, som vakas över av en stereotyp kinesisk gubbe men hamnar i händerna på en resande försäljare och sedan hamnar hos hans familj i en sömnig småstad (som för övrigt har stora likheter med staden i Back to the Future). Den märkliga varelsen har tre regler som måste följas: undvik starkt ljus, blöt inte ner honom, och mata honom inte efter midnatt. Givetvis inträffar allt detta och en grupp onda mogwai föds och förvandlas snart till Gremlins, kreativt ondskefulla små jävlar som börjar terrorisera stan. Den smått generiske huvudpersonen och hans love interest måste hitta ett sätt att stoppa dem. ... Läs hela texten

Datorstrul igen

Jag hade tänkt ha en lugn och harmonisk kväll med Ashes of Ariandel, men datorn ville annorlunda. Jag har tidvis haft problem med Opera som kraschar då och då, men nu ville det inte komma igång överhuvudtaget. Det kraschar obönhörligen så fort fönstren har kommit upp. Nåväl, jag testar med Chrome. Där fungerar det – men kraschar så fort jag går in i inställningar.

Så jag provar alla knep som går att hitta – installerar om, rensar AppData … inget hjälper.

Mina övriga program verkar fungera, så även om datorn börjar vara lastgammal tror jag inte att jag behöver byta ut den riktigt än. Det känns som att det här problemet är någon obskyr ålderskrämpa som inte kan lösas med mindre än en total ominstallation, och det tänker jag banne mig inte utsätta mig för innan jag har köpt en ny dator. Och det vill jag inte göra riktigt än på ett tag. ... Läs hela texten

Halloween i Pokemon Go

Idag började Halloween-veckan i Pokemon Go, det första regelrätta eventet i spelet. Och det finns faktiskt en del spännande förändringar.

* För att följa temat så spawnar det extra mycket Gastly, Haunter, Zubat, Golbat, Drowzee och Hypno, men de är extremt vanliga annars också, åtminstone på mina breddgrader. Däremot finns det också enorma mängder Meowth och Cubone, och till och med en och annan Marowak. Meowth har varit väldigt ovanlig och Cubone nästan obefintlig, så det var en trevlig överraskning i morse. ... Läs hela texten

Någon timme i Ariandel

Äntligen är det dags för första expansionen till Dark Souls 3: Ashes of Ariandel. Efter en kort teleportering hamnar man i en snöig skog som påminner en aning om delar av Eleum Loyce, korsat med Painted World of Ariamis. Och det senare ska visa sig vara rätt medvetet – det verkar finnas kopplingar mellan de här målade världarna.

Jag gillar det redan från början. Man får slåss mot vargar som fungerar lite annorlunda än tidigare hundvarelser – de är mer intelligenta och jagar i flock, och är inte nödvändigtvis aggressiva förrän du hotar dem eller lämnar en öppning. Det finns också en massa andra fiender som gömmer sig i skogen … eller utgör den. Snöeffekterna är förstås betydligt mycket tjusigare än i Eleum Loyce och överlag känns det fräscht. ... Läs hela texten

En operation värdig Onslaught

Ett av karaktärsdragen för Onslaught i de ganska simpla, ursprungliga profilerna för Transformers var att han är en utmärkt taktiker. Det visade han bland annat i IDW-serien genom att … alliera sig med en fiktiv Kim Jong Un. Nåja, ingen är perfekt. Men idag lyckades han med en ännu mer komplex plan – att få mig att köpa hela teamet med Combaticons.

Det är bara en vecka sedan jag konstaterade att jag inte skulle köpa dem. Men det var inte så mycket för att jag inte ville, utan mer för att det var bökigt. Den japanska Bruticus-boxen hade märkliga färger på flera av figurerna och de amerikanska figurerna tenderar att kosta en del när frakt och tull är inräknat. Och skulle figurerna trots allt dyka upp i Sverige (vilket var osannolikt eftersom Combiner Wars sedan länge ersatts) så skulle de hamna på Toys ’r Us till samma rövarpriser som tidigare figurer. ... Läs hela texten

Ny Masterpiece-version av Megatron

transformers_mp_megatron2_00

Jahapp, så var det dags att vara Gunde Svan igen. Vi skulle omöjligen kunna få en ny version av Megatron i sin ursprungliga pistolform. Den första versionen var tillräckligt osannolik i sig, och trots att den var överdimensionerad så tvingades den att ha oranga pluggar för att försöka framstå som en leksak. Sedan Masterpiece-skalan krympte en aning skulle Megatron bokstavligen förvandlas till en pistol i naturlig storlek, och det skulle aldrig hända.


Och tja, här är den. Megatron 2.0 är betydligt mindre än sin föregångare men som synes i perfekt skala med Optimus Prime, vilket även innebär att han kommer att passa utmärkt tillsammans med Soundwave och Shockwave. Trots storleken är han ännu mer komplex – notera att bröstplåten överhuvudtaget inte syns till i pistolformen. Benen är lagom grova (trots att de blir ett slimmat handtag), proportionerna är utmärkta och huvudet är en nästan exakt avbild av hans klassiska design. Sen får man också med en massa tillbehör inklusive ett ”skadat” ansikte och extra bröstplåt, för att se ut som i filmen. ... Läs hela texten