Sedan Lego fick möjligheten att göra Frozen-set är det ganska precis vad de har gjort, hela tiden. Andra Disney-prinsessor har fått stå tillbaka för den ostoppbara duon. Det allra första var ju Elsas slott, och nu kommer snart en ny version som är nästan dubbelt så stor. Det innebär att den kan innehålla betydligt mer detaljer, som stora isportar och snögubbevakten. Det blir också en ny version av Anna och möjligen Elsa – det är lite svårt att se på de första bilderna som föreställer det här slottet och ett mindre set med bara Anna.
Turrican II: The Orchestral Album
Efter en framgångsrik nytolkning av praktiskt taget samtliga låtar från Turrican-serien gav sig Chris Hülsbeck på ett nytt Kickstarter-projekt: ett orkesterarrangemang av den bästa musiken från Turrican II. Valet var givet, för även om övriga spel har en del bra musik är det del två som står i särklass. Ett litet urval behövde ändå göras då bara tio stycken fick vara med, men många av bosslåtarna är uppriktigt sagt inte lika minnesvärda. En del är också alldeles för hoppigt och plojigt för att på ett rimligt sätt kunna fungera med orkester; ”Metal Stars” hade aldrig fungerat. Däremot hade det varit intressant att se hur de Castlevania-doftande syntsträngarna i ”Unidirectional Fight” hade fungerat, för att inte tala om den fullständiga galenskap som hade kunnat uppstå i Norrköpings Symfoniorkester (som ligger bakom inspelningen) om de hade fått tolka ”Powerslide Into Hypercycle Drive”. Det hade också kunnat bli väldigt intressant med ”Mr Walker And His Factory”.
Samurai Shodown 6 kommer till Playstation 4
Okej, innan någon blir superhypad så kan jag påminna om att ”Samurai Shodown 6” ursprungligen släpptes till Playstation 2 och Atomiswave under namnet Samurai Spirits Tenkaichi, och var något av en dream match med precis alla figurer som någonsin varit med i serien, plus fyra nya. Det här är också en konvertering av Playstation 2-spelet, med allt vad det innebär. Men det är fortfarande ett hyfsat spel som kanske fungerar bättre när det inte står i skuggan av de mycket bättre Samurai Shodown 2 och 4.
Owlboy är supermysigt
Nu börjar de äntligen anlända, alla dessa påkostade indiespel som inte fuskar på med NES-grafik eller lägre. Ett i raden är Owlboy, som precis har släppts till PC. Det här spelet har varit under utveckling sedan 2007 av ett pyttelitet team, och det märks. Att det har varit under utveckling länge alltså, för det är otroligt genomarbetat. Den närmaste liknelsen jag kan komma att tänka på är Wayforwards Shantae-spel, men det påminner generellt om ett riktigt välgjort SNES-spel.
Ugglepojken själv heter Otus och är stum, men ändå uttrycksfull. Genom äventyret samlar man också på sig medhjälpare som öppnar nya möjligheter på klassiskt Metroidvania-vis. Fast det fungerar på ett lite udda sätt – Otus kan flyga fritt och bära med sig sina kompanjoner, som sedan kan bidra med offensiva förmågor. Det låter komplicerat men är föredömligt enkelt.
Seriefilmstrailer gånger två
Det börjar vara dags för två seriebaserade filmer: Valerian och Ghost in the Shell, och båda har precis fått trailers som visar lite mer av vad vi har att vänta oss.
Valerian and the City of a Thousand Planets är förstås Linda och Valentin i filmversion, men nu när jag tänker efter så är det inte alls De Tusen Planeternas Rike, utan De Tusen Planeternas Stad. Och åtminstone några av scenerna är tagna rakt av från Ambassadören Som Försvann, så jag skulle tro att titeln syftar på Point Central och kommer att kombinera flera berättelser.
Varsam renovering av Galaxy Explorer
Jag har bestämt mig vad som ska bli nästa bygge: Galaxy Explorer, det klassiska Lego-rymdskeppet från 1978 som var inspirationen till det i filmen. Fast inte originalet, inte riktigt. Det släpptes som sagt för 38 år sedan och att få tag i ett original är lite besvärligt, om än inte särskilt dyrt. Visst, en dryg tusenlapp får man betala för de 322 bitarna, men räknar man på inflationen är det nog vad det skulle ha kostat idag. Lego bygger nu för tiden skepp med tre gånger så många bitar till det priset, men ungefär samma storlek. Det största problemet är dock skicket. Ett oöppnat original kostar sisådär i storleksordningen riktigt rymdskepp, och närmare fyrtio år gamla bitar tenderar att ha slitits en hel del.
And so it begins
Ni vet de där scenerna som brukar förekomma i drama när det ska illustreras att de onda har kommit till makten. Det brukar vara ett kollage till dramatisk musik, av scener med våld, trakasserier, förnedring och hot. Det spelar ingen roll om det är en skildring av Kristallnatten (som, av en händelse, råkade inträffa samma datum) eller av en science fiction-artad fascistisk rörelse, vi känner igen bilderna och hör stöveltrampen. De flesta av oss tänker: ”aldrig igen – men lyckligtvis behöver vi inte oroa oss om sånt längre”.
Lego The Beatles: Yellow Submarine (21306)
Jag gillar verkligen Lego Ideas, tjänsten där man får skapa egna set och om tillräckligt många gillar dem (inklusive Lego själva), så kommer de att produceras. Förutom givna favoriter som Classic Space-mechan och Curiosity Rover så har jag också köpt set baserade på Big Bang Theory och Doctor Who, inte minst eftersom de innehåller massor av unika och roliga bitar.
När det då är dags för The Beatles att bli Lego tillsammans med sin klassiska Yellow Submarine från filmen (och låten) med samma namn, då var det bokstavligen att hänga på låset. Första november släpptes den, idag anlände paketet och nu är den byggd.
Wonder Woman i din lägenhet
Vill du ha fint främmande av Wonder Woman? Det är snart möjligt – om du kan acceptera att hon är i halv storlek. Det är ytterligare en i raden av brutalt överdimensionerade samlarobjekt – och jag som tyckte att Hot Toys-figurerna i skala 1/6 var dyra. 2100 dollar får du i alla fall betala och eftersom hon väger 55 kilo (vilket troligen är marginellt mindre än vad Gal Gadot själv väger) så lär frakten bli rätt brutal också.
Om inte det hindrar dig så var så god och förboka här.
Doctor Strange – ännu en höjdare
Och så fortsätter Marvels svit av utmärkta filmer med Doctor Strange, ännu en superhjälte som var praktiskt taget okänd bland de stora massorna. Jag menar, jag ansåg mig vara en relativt seriekunnig person och hade förstås hyfsad koll på Hulken, Thor och Iron Man, om inte annat via spel. Men på sistone med Ant Man, Black Panther och Doctor Strange har de gått ytterligare ett steg, och det fascinerande är att filmerna snarare blir bättre.
Här bygger det på en blandning av fantastiska skådisar och fantastiska effekter. Handlingen är väl inte spektakulär utan ganska genomsnittlig, men den har ändå sina poänger och framför allt har alla karaktärer vettiga anledningar att göra vad de gör. Neurokirurgen Stephen Stranges resa från framgång och rikedom till träningsmontage och slutligen ett nytt liv påminner en hel del om Bruce Waynes i Batman Begins, inte minst på grund av den allmänna asiatiska mysticismen. Men Benedict Cumberbatch gör en jättebra tolkning och blandar arrogans och oförsiktighet med en grundläggande godhet och en ganska stor dos ödmjukhet när han inser vad han har att tampas med.
