Min musiksmak är ganska varierad, men det finns två stora huvudspår. Dels gillar jag finstämd arenarock, gärna med piano, det vill säga Queen, Billy Joel, Toto, The Beatles och sånt. Och dels gillar jag balladpop med kvinnliga sångare, även där gärna piano. Men där de flesta (över 40) skulle känna igen de första banden, så är det nog praktiskt taget ingen av dessa som klarar mainstreamtestet… åtminstone inte i Sverige.

Jag gillar förstås en del låtar av många artister, men här är några som jag aktivt letar musik från.

Laura Shigihara – En riktig doldis i sammanhanget. Hon har blivit populär i nördkretsar tack vare sina spelarrangemang på piano men hon är en hejare på att sjunga också. Hon gjorde musiken till Plants vs Zombies, men min favorit är ledmotivet från To The Moon, ”Everything’s Alright”.

Cecile Corbel – En fransk sångerska som kör ett keltiskt tema på sin musik. Hon gjorde soundtracket till Ghiblis Arrietty och där finns tre sensationella stycken: ”Arrietty’s Song”, ”The Neglected Garden” och framför allt den fantastiskt vackra ”Departure at Dawn”. Alla finns på Itunes.

Joanne Hogg – I vanliga fall spelar hon i det irländska bandet Iona som kör blandad keltisk och kristen rock. Det finns mycket bra där men inget som verkligen står ut – jag brukar köra dem som bakgrund ibland. Däremot var hon involverad i Xenogears och Xenosaga där hon framförde ”Small Two of Pieces” och ”Pain”, två av de bästa spelstyckena någonsin. Den första finns på Itunes på albumet Myth, som för övrigt är så fantastiskt bra att du bör köpa hela ändå.

Sofia Källgren – Sveriges drottning av julkonserter är en fantastisk sångerska, men hon gör väldigt sällan egna skivor. Ett undantag var Cinema Paradiso för några år sedan, där hon tolkade filmmusik. ”Now We Are Free” (Gladiator), ”May It Be” (Fellowship of the Ring), ”Mio My Mio”, ”Come What May” (Moulin Rouge) och ”Falling” (Twin Peaks) gör den klart köpvärd. Men min favorit är låten hon gjorde med Robert Wells i Melodifestivalen 2003, själva definitionen av pärlor för svin: ”My Love”.

Lea Salonga – Superberömd i sina kretsar och en jätterolig dam (jag följer henne på Twitter) som är mest känd för Miss Saigon och sångrösten för Jasmine och Mulan. Men hon gör även egna skivor och samlingar med film- och musikallåtar. ”Land of the Loving” är fantastisk, ”On My Own” från Les Miserables är gudomlig, och det mesta hon gör i Miss Saigon (men framför allt ”I’d Give My Life For you”) är strålande. Men min favorit är nog ändå ”Afraid For Love To Fade” från en lite tidigare skiva, en väldigt enkel och rättfram ballad. Allt på Itunes.

Sarah Alainn – En färsk sångerska som nyligen släppte sin första skiva. Hon följer samma tema som många andra – ljuvliga covers av bra låtar. Från hennes skiva Celeste gillar jag mest ”Both Sides Now”, men låten där jag upptäckte henne, Yasunori Mitsudas ledmotiv till Xenoblade ”Beyond the Sky”, är fortfarande oslagbar. Allra mest gillar jag nog hennes bedårande uttal av ”won’t”.

Faye Wong – Jag har inte lyssnat så mycket på henne på sistone, men hon var en av mina första idoler jag upptäckte över nätet. En kinesisk superstjärna som är praktiskt taget okänd i väst. Och de har inte gjort mycket för att förändra den saken: till och med på Itunes är allt på kinesiska. I spelsammanhang är hon mest känd för ledmotivet i Final Fantasy VIII: ”Eyes on Me”, men jag gillar flera av hennes kinesiska låtar. Låten jag har hittat som ”In Dreams” låter som något annat, liksom den fantastiska ”Dan Yuan Ren Chang Jiu”. Andra kinesiska höjdare är ”Ren Jian” och ”Tian Shi”. Det känns onekligen som att det inte är tänkt att jag ska gilla henne. Men hur kan man låta bli?

En japansk-amerikanska, en fransyska, en irländska, en svenska, en filippinska, en japansk-italiensk australiensiska och en kinesiska. Där kan man nog snacka om multikulturell musiksmak…