Jag… är förvånad. Förvånad för att Nintendo just har haft sin rörigaste och mest menlösa E3-konferens på länge. Det är Sony-klass när den är som sämst. En segdragen Zelda-hyllning som kulminerade i att, jo, det där Wii-spelet är fortfarande på gång och så kommer nerladdningsbara versioner av gamla titlar. En presentation av Project Caf… nähäpp, mer 3DS först. Där vi fick se fyra spel vi har väntat på sedan förra E3 och ett nytt spel, Luigi’s Mansion 2, som såg småmysigt ut men knappast revolutionerande. Att Kid Icarus har kopierat det självdöda Eye of Judgment var också märkligt. Sen var det också en rad kända 3DS-titlar där bara Tekken var nytt överhuvudtaget, och ser ut att vara någon sorts remake av originalspelet.
Sen kom de äntligen in på sin nya konsol och här var förväntningarna i taket. Äntligen skulle vi få se vilka revolutionerande idéer Nintendo har till sin skärmhandkontroll. Det jag konstaterade är följande: Wii U är möjligen revolutionerande för vissa. Att man kan plocka över spelet sömlöst från TV:n till handkontrollen när pappa vill kolla på nyheterna är väl bra för familjer, för Wii-publiken. För mig gör det absolut ingenting, så en funktion som hypades enormt är totalt bortkastad i mitt hushåll. Tekniken verkar dock stabil och att plocka en bild från TV:n ner på skärmen och vice versa är coolt på ett Minority Report-sätt (och varför citeras den där skräpfilmen så ofta i spelsammanhang?), och den virtuella tee-plattan fick mig att haja till.
Men sen blev det mest bara tredjepartstitlar som inte på något sätt visade nymodigheterna. Att Wii U är kraftfull nog att köra HD-konverteringar är väl trevligt i sig, men knappast ett försäljningsargument för någon som redan har båda. Det verkar i första hand bli olika sätt att städa upp spelbilden och placera kartor och mätare och tjafs på handkontrollen istället. Praktiskt i och för sig, men även en funktion som har funnits sedan DS. Det enda som verkar bli exklusivt är Lego City Stories, en GTA-pastisch som kan bli kul.
Konstigt nog var Nintendos egna spel nästan undanskymda. Det bekräftades att ett nytt Smash Bros är på väg till både U och 3DS, men det är långt borta. I förbifarten framkom det att ett nytt Zelda ska släppas – det tycker jag att Nintendo borde ha fokuserat på. Kanske vill de ge tredjepartsutvecklarna större utrymme den här gången men å andra sidan är det fortfarande Nintendos egna spel som får åtminstone mig att köpa deras konsoler. Och apropå det märktes det knappt att det fanns en ny konsol bakom den där handkontrollen också, även om det förstås var uppenbart av grafiken i multiplattformsspelen.
Nu ska jag inte döma ut den alldeles. Det behövs bara att något spel jag verkligen vill ha kommer i en förbättrad version, eller att Nintendo visar upp något fräscht Metroid eller Kirby. Det kanske kommer något revolutionerande som verkligen bara hade gått att göra med Wii U-kombinationen. Jag tror mest att det var en dålig presentation av Nintendo. Men för mig känns det som en halvgenomtänkt sammanslagning och synkronisering av gamla halvhjärtade idéer: Dreamcasts VMU, Remote Play mellan Playstation 3 och PSP, och multiplayerfunktionerna i Pac-Man Vs och Zelda: Four Swords. Efter den världsomvälvande Wii kan det inte vara något annat än en besvikelse.
Men i och för sig, det nya högupplösta Zelda såg ju inte så pjåkigt ut…