The Legend of Zelda: Link’s Awakening
Format Gameboy
Utvecklare Nintendo
År 1993

Jag gillade Gameboy, helt klart. Jag ägde den aldrig själv, men såg till att spela så ofta jag kunde hos kompisar. Men ska man vara riktigt hundra procent uppriktig var det få riktiga klassiker som släpptes till den. Jag menar, även om det kom välgjorda Mario, Turtles, Metroid, Castlevania och sånt så kändes de alltid som nerskalade NES-titlar som dessutom gjordes nästan ospelbara av tidernas sämsta LCD-skärm (innan Gameboy Advance tog över den titeln med bravur). Sen kom Link’s Awakening och helt plötsligt ville jag verkligen ha en. Det var praktiskt taget ett bärbart Zelda III, aningen mindre grafiskt spektakulärt men lika fantasifullt, kreativt och omväxlande. Jag älskade de skumma miljöerna, gästspelen av diverse Mario-fiender, de sidscrollande momenten och det faktum att hela spelet var en dröm. Det var Nintendo när de inte tog sig på så stort allvar, och samma känsla som Super Mario Bros 2 och, förvisso, det nya Kid Icarus.

Trots det lilla formatet bjöd också Link’s Awakening på en version av Zelda-ledmotivet som är helt fantastisk i spelets intro. Jag vet inte vad det är, men växlingen vid 0:46 får mig alldeles tårögd. Det borde inte vara möjligt ur den där lilla burken.