För tolv år sedan besökte jag Retrospelsmässan i Göteborg, vilket jag rapporterade om då också (möjligen under fel namn):
Nu var det dags igen, men mycket kan hända på tolv år både för mig och mässan. Vid det här laget har jag hunnit köpa det mesta jag är intresserad av, och det är sällan jag egentligen kör originalversioner längre eftersom det oftast är smidigare och betydligt billigare med nyutgåvor, så jag har inte varit jättemotiverad att åka dit igen. Men så stod jag till slut där och väntade på att det hela skulle öppna, bland folk i blandad ålder men förstås många 80- och 90-talister. När dörrarna slogs upp var det få som stannade till för att testa de uppställda konsolerna eller arkadspelen. Nej, försäljarborden var det som lockade, och där var det svårt att vara taktisk. I den stora tennishallen fanns massvis av försäljare, och om det fanns rariteter så försvann de nog snabbt. Men jag fick inte intrycket att det fanns så mycket av den typen. För tolv år sedan kunde man möjligen betrakta Playstation 1 som retro. Men nu är ju Playstation 3 lika gammal som NES var när Playstation 3 först släpptes, och bland säljarborden var både NES och Playstation 5 representerade. Så lite av retrogrejen faller liksom. Sen fanns också många allmänna nördprylar, brädspel, Star Wars-figurer, Lego och sånt som jag visserligen är intresserad av men som kanske inte hör hemma på Retrospelsmässan.
Därmed inte sagt att det inte fanns spännande grejer. En stor säljare hade samtliga generationer av Nintendo, med massor av titlar på varenda format. Priserna varierade förstås, men låg åt det dyrare hållet på äldre spel. Visst är det kul att se Mega Man 2 i originalförpackning, men när det kostar 1995 kronor så är det inget alternativ. Jag letade mest efter udda spel och finkammade stället efter Saturn-titlar. Där hittade jag bara två bord som hade lite spel, den ena några PAL-titlar och den andra en trave japanska. Där köpte jag Sakura Wars 2 eftersom jag var osäker på om jag redan hade det. Det hade jag. Äsch. Det var ettan jag saknade. Däremot gjorde jag ett litet fynd på ett mindre bord, där någon sålde Spectrum-versionen av Marble Madness för tio kronor. Jag äger ingen Spectrum, men Marble Madness är ju alltid Marble Madness, så det fick det vara värt.
Mest spännande var dock ett bord där det såldes inget mindre än en komplett Magnavox Odyssey 2, som var den rätt misslyckade uppföljaren till den allra första spelkonsolen i världen. För halva priset av en Switch 2 hade jag kunnat äga ett stycke spelhistoria och hela 15 titlar, men jag stod över. Här fanns också en del udda grejer som japanska Master System-spel (om det inte till och med var den ännu tidigare modellen), Famicom-titlar inklusive The Goonies och även några spel till MSX. Sånt är riktig retro även för mig.
Men förutom mitt första Marble Madness och mitt andra Sakura Wars 2 blev det inga fler inköp. Jag kikade runt lite och funderade på såväl en Rosalina-Amiibo och Figuarts Yoshi och Bowser som ett par ljusskyltar utformade som Bub och Bob, men jag lyckades hålla mig. I konsolavdelningen fanns det en del mer udda titlar men inte mycket som riktigt lockade. Jag testade lite Taiko no Tatsujin till Playstation 2 (som jag ägde i typ tjugo år men knappt spelade) och lite flipper, men problemet är lite att jag har spelat det mesta vid det här laget.
Som hedersgäst på Retrospelsmässan 2026 fanns också självaste Owe Bergsten, den ursprungliga grundaren till Bergsala. Jag trodde att det skulle vara någon sorts tal, men det verkade inte bli något större sådant och jag började vara klar med mässan. Men jag hann i alla fall gå fram och tacka för Bergsalas inverkan på min uppväxt. Man kan nog ganska säkert säga att jag inte hade suttit här om det inte vore för lanseringen av NES i Sverige.
Så även om mässan var intressant så känner jag inte direkt något behov av att återvända. Det är för få saker jag verkligen letar efter längre, och om de finns så är de troligen ohyggligt dyra (det fanns ett Panzer Dragoon Saga där också som jag gärna hade testat någon gång, men inte för 5000 kronor).
Under resten av Göteborgs-vistelsen hann jag besöka några andra roliga butiker. Det finns två Mynt & Musik, där den vid Stigbergstorget kanske är den mer klassiska med massor av böcker, film och musik. Men den andra vid Friggagatan hade ett oväntat stort utbud av spel och även en del gamla konsoler, till och med en hel del NES. Där var priserna betydligt mer humana.
Allra roligast var dock de två Mackapär-butikerna som båda ligger i Majorna. Den på Såggatan är pytteliten, men är proppfull med roligheter. Redan när jag kom in såg jag saker som var intressanta, som en Saturn-arkadsticka, en Virtua Fighter 4-sticka, japanska Playstation-spel som Mega Man X5 och mycket annat. När jag letade lite närmare fanns exempelvis Soul Calibur till Dreamcast, diverse PC Engine-spel, reklamskyltar till Kid Icarus och Super Metroid och en tjusig Bubble Bobble-t-shirt som dock inte fanns i min storlek. Inriktningen på den butiken var nästan enbart tv-spel och utbudet var imponerande. Dit kommer jag gärna tillbaka och letar fler gånger, även om chansen är liten att jag ska hitta något specifikt. Den andra butiken ligger på Bangatan, alldeles bredvid där det en gång stod en Shell-mack som jag byggde i Lego. Ironiskt nog är det också Lego som är temat för den butiken, med ett stort utbud, men de har också mycket spel, filmer och en del plastfigurer som Transformers och He-Man. Där hittade jag också många roliga grejer och funderade länge på ett Ogre Battle till Saturn, men realistiskt sett lär jag aldrig spela det så någon måtta får det vara. Båda de här butikerna hade acceptabla priser och det kändes som att spelen var prissatta för att faktiskt säljas. Så det blir nog fler besök på båda Mackapär i framtiden när jag har vägarna förbi Göteborg.