Efter sisådär tjugo år ska Snow Crash äntligen bli film! Spännande och lite oroande tycker jag. Spännande för att det är en av de mest visuella böcker jag någonsin har läst och praktiskt taget ett manus i sig, oroande för att den är rätt märkligt upplagd och bitvis väldigt seg (på ett nördigt, intressant sätt). Dessutom är den väldigt lång, men det går nog att plocka bort en del bihandlingar. Hiros rumskamrat och grejerna runt hans band kan strykas, liksom delar av YT:s äventyr (bara de har kvar hennes makalösa intrång i Fedland). De får också gärna plocka bort Ravens relation med YT som kändes malplacerad och inte så lite ewwww.
Kategoriarkiv: Film
Wreck-It Ralph – spelvärldens Roger Rabbit
Oj, så går det när man inte följer Disneys nyheter. Wreck-it Ralph är nästa storfilm och något så oväntat som en film om spelfigurer. Tänk Toy Story fast istället för Army Men och Mr Potato Head så får vi Chun-Li (!) och Bowser. Ralph själv är en Donkey Kong-doftande skurk från ett gammalt arkadspel som vill bli en hjälte. Han lever tillsammans med andra spelfigurer inuti en strömdosa där en massa arkadspel och konsoler är inkopplade.
Konceptet är lovande och vi kan vänta oss ohyggliga mängder gästspel att döma av tidiga bilder där Dr Wily, Zangief, Bowser och Dr Robotnik sitter i terapisamtal. Om det sedan blir ett spel baserat på filmen (vilket är 99.99% säkert) kan jag säga tack och farväl till min crossover chart. Ett spel som faktiskt innehåller olika genrer… om det fungerar så kan det bli genialt.
Jag börjar vara klar med tv
Jag gjorde misstaget att kolla om det var något på tv, och fastnade för Die Hard 4 på TV4 (tack vare att Mary Elizabeth Winstead var i bild…). Det verkade rätt lovande så jag tänkte kolla på den… tills det första reklamavbrottet dök upp. Då insåg jag vad jag höll på med. Blir jag riktigt sugen kanske jag letar rätt på dvd:n för 59 kr eller vad den kan gå för nu. Att ägna nästan tre timmar åt att se en tvåtimmarsfilm, aldrig. Då betalar jag hellre för mig.
Inte nog med att reklam allt som oftast är så aktivt idiotisk att jag blir dummare bara av att se den (därav uttrycket dumburken). Det går inte att se en film med ett avbrott varje halvtimme eller så. Jag minns så väl när Kanal 5 bröt Terminator 2 mitt i slutstriden för en reklampaus, då mailade jag och skällde på dem, bara för att. Det är inte märkligt att folk laddar ner eller köper filmer och serier för att kunna se dem på riktigt. Att kolla på tv är kanske gratis (förutom kabelavgifter) men min tid är banne mig värd mer än så, även en lat söndagkväll.
Säljer lite prylar från samlingen
Jag har (onekligen) mer prylar än jag egentligen behöver, och tyvärr kan man inte spara på allt. Då skulle jag behöva en större lägenhet och med en större lägenhet skulle jag inte ha råd med mer grejer. Därför har jag plockat igenom samlingen efter saker jag kan avvara och lagt upp dem på Tradera. Jag säljer ett gäng av de lyxiga (men ack så stora i hyllan) Binaltech-Transformers, några blandade äldre Transformers, lite filmer och så två lite mer ovanliga spelfigurer: dels NECA:s utgåva av Alucard från Castlevania: Symphony of the Night, och dels modellkitet av Mega Man som Kotobukiya gjorde. Jag köpte dubletter av båda ”bara utifall att” men eftersom det aldrig blev av att jag målade om något så säljer jag dem nu (lagom till att jag ska köpa två exemplar av Samus… bara utifall att). Klart rekommenderade figurer om du har en slant över.
Extramaterialet som krossar allt annat extramaterial
Det är ganska komiskt att jag har sett extramaterialet till Sagan om Ringen-trilogin nästan lika många gånger som själva filmerna. Just nu sitter jag och ser det sista av Konungens Återkomsts andra skiva och njuter av att få en så pass bra inblick i en så pass spännande produktion. Jag menar, i hur många filmer är det intressant att se kulissbyggaren kommentera hur det var att bygga klippor? I hur många filmer får ens folk som ljussättare och stuntmän komma till tals? Det brukar vara regissören och tre skådespelare och that’s it.
Red Cliff – ett mästerverk i förlängd version
Jag minns att jag såg Red Cliff för en massa år sedan, och var väl sådär hyfsat förtjust. Filmen handlar om ett av de mest dramatiska slagen under Three Kingdoms-eran där många av de mest berömda hjältarna från den tiden var inblandade, men jag tyckte att den kändes lite hafsig. Det saknades sammanhang och den var lite väl intensiv.
Det berodde förstås på att den internationella versionen var en sammanklipping av två filmer på vardera över två timmar. Inte märkligt då att mycket saknades. Nu har jag köpt Red Cliff Special Edition på bluray, vilken innehåller både del ett och del två i sin helhet. Tydligen är den brittiska utgåvan som jag har ändå aningen klippt men där handlar det mest om överflödiga scener med hästar som faller, och det kan jag klara mig utan.
Minns någon Pluk?
När jag var liten, typ 5 år eller så, brukade jag åka på barnfilmvisningar. En av filmerna jag såg, och som jag sedan fick på hemvideo, var Pluk: Den Lille Rymdroboten. Den handlade om ett par äventyrare i rymden, deras hund och roboten Pluk som åker runt på en massa skumma ställen. Två sekvenser fastnade i minnet: när några läbbiga gröna tentakelgrejer vill äta upp dem, och när de hamnar hos några röda fyrkantiga robotar.
Hur som helst, internet vore inte internet om det inte fanns lagrade kopior av allt, och tydligen verkar stora delar av filmen ligga på Youtube. Dock dubbad på något annat språk, men ändå. Massiv nostalgi just nu. En sak är då säker: mitt yngre jag brydde sig inte särskilt mycket om kvalitén på animationen…
Bakåtsträvande i kubik
Gameinformer publicerade en artikel där författaren klagar på att Xenoblade Chronicles inte kommer till sin fulla rätt för att det körs på Wii. Det skulle han inte ha gjort om han ville ha skinnet i behåll, för direkt fick han mothugg från höger och vänster (om han däremot ville ha uppmärksamhet till sajten var det precis det han skulle ha gjort). Till att börja med kom förstås argumentet att Nintendo äger Monolith Soft och att de knappast hade gjort det i något annat format oavsett, men artikeln gällde det faktum att Nintendos snålhet med hårdvaran håller tillbaka många spel från sin potential.
En inte helt pjåkig Three Kingdoms-film
Jag var inte helt förtjust i The Lost Bladesman och därför tappade jag modet en aning inför Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon. Om en så ikonisk hjälte som Guan Yu kunde förstöras så grundligt, hur skulle det då bli med en mindre berömd men ändå stor man som Zhao Yun Zilong?
Men nu har jag sett den och jag är faktiskt riktigt nöjd. Filmen följer en smått modifierad men ändå välgjord tolkning av Zhao Yuns liv. Istället för en komplicerad start där han är en etablerad hjälte som sedan går över till Liu Beis sida, så börjar det med att han rekryteras direkt in i armén tillsammans med en ny karaktär som spelas av Sammo Hung. Hung blir berättaren som bär fram Zhaos storverk, så han känns inte så överflödig som han hade kunnat bli.
Bilbo Badass
En ny bild från produktionen av The Hobbit har dykt upp och det ser mycket, mycket bra ut. Martin Freeman passar bättre och bättre i den där rollen och känns faktiskt som en ung Ian Holm. Det enda jag är orolig för är att de någon gång kommer att göra en George Lucas och redigera in honom i Fellowship of the Ring.
För övrigt hälsade min kompis som är hos Weta att de jobbar på att få till Smaugs eld så bra som möjligt. Rimligtvis kommer ju Smaug inte att dyka upp förrän i film två, men det är en av de saker jag ser fram emot mest. Om de lyckas lika bra med honom som med balrogen så kommer det att bli succé.
