Kategoriarkiv: Film

Battlestar Galactica

Jag har ju länge varit förtjust i Babylon 5, men Battlestar Galactica har inte blivit av. Det är ju generellt lite jobbigt att följa så här vansinnigt långa serier. Men i julas fick jag hela serien i en behändig bluray-box och då var det äntligen dags.

Battlestar Galactica är en nyversion av en gammal serie från sjuttiotalet som följer samma handling i stora drag. Mänskligheten lever på tolv planeter och har precis återhämtat sig från ett krig mot cylonerna, en ras av intelligenta robotar som människorna en gång skapade men som sedan gjorde uppror. När serien börjar visar det sig att cylons numera är så avancerade att de kan se ut precis som människor, och efter en infiltration lyckas de utplåna nästan hela vår ras på en enda gång. Bara en liten samling rymdskepp under ledning av det gamla slitna slagskeppet Battlestar Galactica lyckas komma undan, med en sammanlagd befolkning på några tiotusental människor. Där börjar resan mot den mytomspunna men förlorade ursprungsplatsen för människan: Jorden. ... Läs hela texten

Vad gör Petshop i Tintin?

Det dröjde ett tag, men nu har jag äntligen sett Tintin. Och… jag är både imponerad och besviken. Imponerad av ett tekniskt mästerverk och besviken på en riktigt gedigen bastardisering av två klassiska berättelser. Särskilt när Peter Jackson är inblandad. Steven Spielberg kan väl bastardisera vad som helst, men Jackson gjorde ju faktiskt en väldigt trogen Sagan om Ringen.

Problemet ligger väl i att Tintin-berättelserna inte alls är särskilt Hollywood, fast de är så filmiska i sitt upplägg. Det finns helt enkelt ingen riktig skurk i Enhörningens Hemlighet (förutom delvis bröderna Vogel som helt försvann ur den här versionen), medan Allan fungerade som en mindre skurk i Krabban med Guldklorna men aldrig kändes särskilt livsfarlig. Svaret på det är alltså att förvandla Sackarin (av alla figurer) till storskurk och till råga på allt knyta ihop honom med Rackham den Röde. Det är som om Jackson hade ändrat historien så att Glorfindel egentligen var Sauron återfödd och den där duellen utanför Svarta Portan faktiskt blev av. Ja jag säger då det. Det ska bli ännu mer intressant att se kommande Tintin-tolkningar som inte har en skurk överhuvudtaget. Det finns ingen i Rackham den Rödes Skatt, ingen i Tintin i Tibet och ingen klassisk skurk i Månen Tur och Retur. ... Läs hela texten

Recension: Laputa: Slottet i Himlen

Efter att ha skapat den storslagna filmen Nausicaä grundades Ghibli som egen studio och Laputa blev därför i praktiken deras första egna film. På många sätt var det en blandning av Nausicaä och Hayao Miyazakis tidigare Lupin-film Castle of Cagliostro. Regissörens typiska kärlek till flygande farkoster och storslagna miljöer blandades med massvis av humor och action. Trots att huvudpersonerna Pazu (en ung gruvarbetare och flygfantast) och Sheeta (en föräldralös bondtjej) är snäppet yngre än Nausicaä beter de sig betydligt äldre vilket oftast fungerar men ibland blir aningen olustigt, som när ett pack luftpirater allihop faller för Sheeta som knappast kan vara mer än femton. ... Läs hela texten

Recension: Lånaren Arrietty

För ett tag sedan talades det om att Studio Ghibli närmar sig sitt slut. Inte nödvändigtvis av ekonomiska skäl, men för att studion är Hayao Miyazakis skapelse och vid 71 års ålder vet vi förstås inte hur länge till vi får behålla honom. Förhoppningsvis är Lånaren Arrietty ett tecken på att Ghibli har en framtid även utan Miyazaki. Tecknaren Hiromasa Yonebayashi fick kliva in som regissör för att ge liv åt Miyazakis manus och lyckades utomordentligt med att skapa Ghibli-magi. ... Läs hela texten

Högupplöst Ghibli-briljans

Scanbox och Pan Vision har haft den goda smaken att börja ta in Studio Ghiblis filmer i bluray-utgåva. Prinsessan Mononoke blev tyvärr försenad (aldrig får man vara riktigt glad) men i gengäld har både Laputa och Lånaren Arrietty hittat hit. Den första har jag förstås sett redan, flera gånger, men Arrietty ska bli väldigt kul att se. Och så är det förstås en himla skillnad på bluray och en tredjegenerationens fansubbad video-CD som första gången jag såg Laputa för drygt tio år sedan… ... Läs hela texten

Mononoke Hime på blu-ray?!?

Enligt CDON kommer Mononoke Hime, en av mina favoritfilmer någonsin, att släppas på blu-ray, i Sverige, den 7 mars. Om det inte redan fanns ett svenskt omslag skulle jag inte tro på det, men nu verkar det onekligen så. Även sajten-som-inte-får-nämnas-vid-namn har filmen, dock bara dvd-versionen. I samma veva släpps även Arrietty, Ghiblis senaste film, och det är väl inte helt osannolikt att den svenska distributören passar på att släppa båda, särskilt när Mononoke faktiskt hade en begränsad biopremiär här i landet. Typ fjorton år sent, men ändå. ... Läs hela texten

Men, alltså… Caspian var en höjdare

C.S. Lewis böcker om landet Narnia var några av mina favoriter när jag var liten, ungefär i samma veva som Den Oändliga Historien så troligen när jag var nio eller så. Därför såg jag filmversionen av Häxan och Lejonet direkt när den släpptes på bio. Men jag var inte direkt överväldigad. Bra effekter och mycket fantasyös, men handlingen är fortfarande rätt menlös. Därför dröjde jag med att se de två uppföljarna.

Men nu inser jag varför jag inte gillade Häxan: för att jag egentligen inte gillade boken heller. Caspian, prins av Narnia var en bättre bok och också en bättre film. Det var mindre onödig tid spenderad på introduktioner och framför allt har alla fördelen av att inte vara skitstövlar. Lucy är inte längre en jobbig unge och Edmund är inte längre ett litet arsel. Syskonen Pevensie kommer ju tillbaka till Narnia som hjältar och även om de blev unga igen när de återvände till vår värld märks det att de redan har levt ett liv här. Jag gillade överhuvudtaget hur tydligt det blev, att de verkligen uppförde sig som vuxna i barnkroppar. ... Läs hela texten