Nu är det bara två avsnitt kvar av min genomkörare av tidernas bästa science fiction-serie. Den egentliga handlingen är överstökad, nu pågår den den sista, jobbiga biten när alla säger farväl. De sista sidorna av den mäktiga historia som kallas Babylon 5. En epilog, mer eller mindre.

Det är märkligt hur alla karaktärer växer och får utrymme att bli mer intressanta. Inte bara de stora namnen utan återkommande småroller som allihop får växa till sig. Ambassadörerna för framför allt Drazi och Brakiri dyker upp mer och mer, från att ha varit statister, i takt med att de får större betydelse. Löjtnant Corwin likaså, som dyker upp tidigt i serien med någon enstaka replik som ”The jump gate is activating” men blir en riktig karaktär längs vägen. Och det var nog många som trodde att Zach Allen skulle vara ännu en bortglömd säkerhetskille som Garibaldi kunde bolla lite dialog med i ett avsnitt. Och en av mina doldisfavoriter, Ta’Lon, den godmodige narnen med sitt svärd, som bokstavligen var en namnlös bakgrundsfigur tills vi lärde känna honom. Lite som i verkliga livet. Sen kan vi inte heller glömma typer som Morden, som lyckas vara så charmigt Jimmie Åkesson-läskig vart han än går, eller Alfred Bester som lika gärna hade kunnat vara ett gästspel i en enda episod tills det visade sig vilken otroligt viktig roll han skulle spela. ... Läs hela texten