Idag gick Transformers: Dark of the Moon om Sagan om Ringen: Sagan om Konungens Återkomst och blev den fjärde mest inkomstbringande filmen genom tiderna (utan att korrigera för inflation). Bra jobbat för mina favoritplåtskrällen och välförtjänt för en riktigt bra film, även om den förstås aldrig kommer att komma i närheten av Konungen vad gäller kvalitet. Men samtidigt är det lite komiskt att tänka på. Över en miljard dollar. Det är sju och en halv miljard kronor. 7500 miljoner kronor. Det är ungefär en fjärdedels procent av HELA SVERIGES BRUTTONATIONALPRODUKT. Det är nog med pengar för att täcka Stockholms stads budget i ett kvartal.
Kategoriarkiv: Film
Dekonstruktion av fallna stjärnor
Säsong fyra av Babylon 5 är avklarad och ett fullständigt briljant avsnitt är slut, liksom en briljant säsong. Babylon 5 skrevs ursprungligen som en historia över fem säsonger, var och en mer eller mindre synkad med året som gick medan den visades. Men efter de första tre säsongerna började det vara oklart om det skulle bli en femte. Därför tog J. Michael Straczynski och klämde ihop det mesta som var planerat för resten av serien till en fjärde säsong som av den anledningen blev fullständigt fullsmockad med innehåll. Resultatet blev en tv-serie utan de karaktäristiska mellanavsnitten då det inte händer särskilt mycket. Säsong fyra börjar tokstarkt och fortsätter sen i samma tempo. Ett flertal historier vävs ihop och karaktärer utvecklas, utan att det för den skull känns stressat.
The king… has returned
Några dagar tidigare än väntat trillade det in en bluray från CDON, nämligen Lejonkungen. En av mina absoluta favoritfilmer som nu finns i ruggigt högupplöst version (hoppas jag). Men nu återstår frågan vad jag ska se den på. Tämligen snart (gärna innan Ico & Shadow of the Colossus-samlingen släpps) vill jag ha en ny tv, och just nu har jag lite svårt att hitta rätt modell. Jag har kikat på en LG LW450 som ligger rätt i pris för sin storlek men omdömet tycks vara att den har usel input lag, vilket knappast är särskilt bra för spel. Annars kollade jag också på Sonys KDL-32EX720 men den är lika liten som min gamla så trots högre upplösning, 3D och ett bra pris tror jag det kan bli en besvikelse.
Välkommen tillbaka, Lyta Alexander
Säsong två av Babylon 5 fortsätter i rask takt och några av de mäktigaste episoderna avlöser varandra här i slutet. Först det tragiska ”Confessions and Lamentations” där JMS statuerade exempel att ingen är säker genom att helt och hållet utplåna en av de viktiga raserna. Sedan ett kärt återseende i ”Divided Loyalties”. Och så slutligen ”The Long, Twilight Struggle” som slutligen vänder serien upp och ner genom att bryta status quo och påbörja seriens riktiga huvudspår. G’Kars tal och utträde ur mötessalen är slående, både tack vare Andreas Katsulas (återigen) och att vi samtidigt ser den stol som lämnats tom av markaberna.
Fem uppfräschade nyutgåvor
Jag beställde just ett paket från CDON med ett gäng grejer och insåg nu att de har något gemensamt. Allihop är nya versioner av något gammalt.
I slutet av månaden släpps ju nämligen äntligen Lejonkungen på Blu-Ray. Inte för att jag tror att det är någon kopiös skillnad mot DVD:n men mina favoritfilmer vill jag ha i så hög kvalitet som det bara går. Och Lejonkungen är verkligen en favorit, Disneys överlägset bästa och en av de bästa filmerna jag har sett. Jag hoppas också på något nytt extramaterial utöver det som fanns på DVD-utgåvan. Egentligen borde jag väl vänta och köpa 3D Blu-Ray-versionen som släpps i december då jag räknar med att ha en ny TV, men vi får se hur det blir med det.
Kosh
Det finns många favoritkaraktärer i Babylon 5 men en särskild är ambassadör Kosh Naranek, en minst sagt hemlighetsfull figur i en dramatisk skyddsdräkt som lite hädiskt skulle kunna beskrivas som en Portal 2-figur som tittar upp ur en toalettsits. Och nu, med den bilden i huvudet, låt mig försöka göra honom rättvisa.
Kosh är en vorlon, en uråldrig ras som finns med på Babylon 5 från start utan att de flesta har någon aning om vilka de egentligen är eller vad de har där att göra. Det enda som står klart är att han är någon sorts blandning mellan fysisk varelse och energi. De få gångerna han kan förmås att uttala sig är det bara kryptiska men fullständigt precisa meningar. Senare under serien får vi veta mer om vorlonerna och precis som allt annat i Babylon 5 är det både spännande och oväntat.
Babylon 4
Jag börjar närma mig slutet på säsong ett av Babylon 5. Det ligger i seriens natur att det är lätt hänt att se flera avsnitt åt gången. Även om första säsongen har några rätt menlösa avsnitt (Grail, Infection, Believers och TKO till exempel) så finns det också mycket intressant att se, inklusive det senaste jag såg, Babylon Squared.
Under ett tidigare avsnitt (Grail, faktiskt) diskuterades varför stationen heter just Babylon 5. De två första förstördes av sabotage under konstruktionen, den tredje exploderade när den var färdig, men den fjärde stationen försvann spårlöst (vilket är en hyfsad bedrift för miljontals ton metall). I det här avsnittet dyker stationen plötsligt upp i en tidsreva och våra hjältar åker dit för att försöka evakuera den besättning som fortfarande finns kvar där.
Babylon 5
Det är märkligt. Jag har bloggat i nästan fem år och ändå har jag aldrig skrivit något om en av tidernas bästa och mest genomtänkta tv-serier: Babylon 5. Jag såg den ursprungligen ungefär i takt med att den gavs ut på video, efter att ha övertalats till att plöja de första säsongerna. Den sista biten väntade jag med spänning till varje nytt avsnitt. Några år senare kom hela alltet på DVD och då var det dags att vänta igen. Sedan dess har jag sett igenom hela serien, fem säsonger à 22 avsnitt, två gånger. Och varje gång hittar jag något nytt.
En av världens bästa filmer
Jag tillbringade kvällen med att se klart The Two Towers och påbörja Return of the King, på lite större tv än vanligt. Visst gör det skillnad och tv-köp-planerna känns ännu mer relevanta. Men det som slår mig är hur oerhört mäktig Return of the King är. Det är liksom fyra timmar av fullständig storslagenhet. Mestadels. Den första halvan har sina segare stunder. Och nu tänker jag diskutera hejvilt en åtta år gammal film så har du mot förmodan inte sett den… vad sjutton gör du här?
Se Source Code… och Time Code
Jag såg Source Code idag, en riktigt trevlig film. Jag hade inte läst på överhuvudtaget och faktiskt blir upplevelsen ofta bättre då. Helt kortfattat handlar det om en pilot som vaknar upp i någon annans kropp. Väldigt snart händer en katastrof, men han återvänder till samma startpunkt och får möjligheten att försöka stoppa det hela. Lite som en blandning mellan The Matrix och Groundhog Day. Helt klart sevärd. Och så lärde jag mig att Jake Gyllenhaal skulle fungera ganska bra som Nathan Drake. Samma totalt standardiserade utseende.

